17 oxå!! Nu har det varit en sån där natt igen!
Jag har varit konstant vaken precis hela natten. Men jag har i allafall legat snällt i min säng, räknat får och ”vilat”, i stället för att sitta uppe vid datorn och slå i hjäl tid. Men nu när Håkan klev upp kvart över fem för att åka till jobbet, så var det ju kört förstås. Jag hoppade ur sängen fortare än blixten för att få prata lite innan han skulle åka. Stackars min älskling! Han har inte haft en lätt morgon. *skratt*
Det började med att hans klocka ringde….
Yrvaken och näst intill medvetslös sätter han sig upp på sängkanten och vaknar till lite innan han börjar treva efter glasögonen på nattygsbordet. Jag ligger vaken och undrar vad han pysslar med i mörkret, tills jag hör hur det prasslar som 17 i min konstgjorda prickblad som står på hans bord. 😛 Han försöker verkligen vara tyst för min skull så länge han bara kan, men när han fullkomligt har trasslat in både sig, sina glasögon och dessutom sladden till mobilens laddare i blomman tappar han fullkomligt tålamodet och jag bryter totalt ihop av skratt när jag hör hur han svär och den stackars blomman slits i flera delar. Haha! Tur att det var en konstgjord.*s*
Hur som helst så höll han med om min anmärkning att det var tur att jag bytt ut mina kaktusar på nattygsbordet till snälla tygblommor.
Jag har väl erfarenhet…. *s*
Sen var jag faktiskt snäll och lät honom få komma upp, göra sina morgonbehov och sätta sig i lugn och ro vid bordet och frukostmackorna som jag gjort i ordning vid halvfem-tiden när jag var uppe. Kaffet var också färdigbryggt. Men sen stod jag inte ut längre utan störtade upp och pepprade min stackars trötta sambo med snack efter en ensam tyst natt utan sällskap. Han är så himla snäll så han bara hummar och låter mig hållas, men jag tror inte han hör särskilt mycket av vad jag babblar om. *s* Till slut var det dags för honom att åka och jag har en känsla av att det var med en smula lättnad han fick gå ner och sätta sig i den lugna tysta bilen.. 😛
Själv plockade jag fram min bok som jag lånade av mamma igår. Jag läser sjukt lite böcker nu för tiden. Förr kunde jag sluka tre böcker i veckan typ, men jag har fortfarande inte listat ut hur jag ska få plats med några böcker här uppe, så alla mina böcker ligger nedpackade i källaren – och har gjort sen vi flyttade hit för typ tre år sedan.
Men nu kom jag alltså över en bok, ”Hemma hos Martina” av Martina Haag, och trots att jag inte kommit längre än kanske 5 sidor in i boken så har jag redan fått mig en veckas skratt. Haha! Den här kommer att bli rolig! 😀
Så jag tror jag ska krypa upp i soffan och läsa lite nu. Eller ska jag fortsätta med mina naglar? Halv sju på morgonen? Njae, kanske inte… Jag väntar nog lite innan jag sätter igång.
Ha en fin dag alla! Jag återkommer lite senare!
Nu ska jag ta mig en kopp te efter kaffet. 😉
Hahahaha stackars stackars Håkan! Ibland måste han undra vilken familj han har fastnat i 🙂
Ibland när jag är där och vi två pratar i ett i 8 timmar typ så kan han titta tyst på oss med en blick av nästan beundran över hur sjutton vi kan ha så mycket att säga och att det aldrig tar slut. *s* Det känns så i alla fall. haha 🙂
Nicole: Det är inte beundran, det är fascination. Och fasa! Hahaha! 😛 Jag tror han börjar bli härdad, men ibland ser han faktiskt lite svettig ut. *skratt*
Puss puss! 😀