Som säkert många kan relatera till så har man en tendens att slarva med sig själv i mellanåt. I mitt fall så har jag varit otroligt kass på att äta rätt i hela mitt i liv. Äta rätt och äta lagom och på bestämda tider, det är inget jag har gjort sedan jag flyttade hemifrån när jag tänker efter. När jag var yngre och upp till ca 40 års ålder hade jag enorma problem med undervikt. Jag åt helt enkelt nästan ingenting och det jag åt fastnade bara inte på mig.
Jag var alltid smal, periodvis till och med extremt underviktig, och alla trodde förstås att jag bantade, och jag fick ofta frågan om jag hade anorexi. Det gjorde jag inte och det hade jag inte. Jag hade världens komplex för min magra kropp och ville inget hellre än att gå upp i vikt. Det var oerhört sårande att höra alla ”välmenande” kommentarer om att jag måste äta mer och att jag såg sjuk ut. Jag har alltid undrat varför det alltid varit så okej att fråga en smal person som man knappt känner om dom aldrig äter. Ingen skulle ens komma på tanken att fråga en överviktig okänd person om dom inte gör något annat än äter.
Jag har inte jättemånga kort på mig själv ifrån den supersmala tiden, men jag letade upp några stycken som får duga för ändamålet. Här är jag 38 år och jag har inte slaktat något. 😉 Jag bakar bullar med blåbärssylt tillsammans med några vänner på Kanelbullens dag. 😀 Hur som helst, så här har jag sett ut större delen av mitt liv och jag kämpade oavbrutet för att försöka öka i vikt. Jag pendlade mellan 49-53 kg och jag skämdes förfärligt över hur smal jag var och eftersom jag dessutom är lång, 174 cm, så såg jag ännu värre ut tyckte jag. Det är inte helt enkelt att få omgivningen att förstå en sån här sak. De flesta ansåg att jag borde vara glad och tacksam som kunde hålla vikten så bra och äta vad jag ville. Men det är inte så enkelt.
Jag var som sagt underviktig, och blev jag sjuk ett par dagar så tappade jag så mycket vikt att det blev allvarligt. Jag hade dålig blodcirkulation och orkade nästan ingenting. När jag var 39 år fattade jag det bästa beslutet jag gjort i hela mitt liv. Jag slutade röka.
Då började äntligen kilona komma.
Tyvärr slutade dom inte med det när det var lagom. Av någon anledning fortsatte jag att gå upp i vikt, trots att jag inte åt så mycket mer mat egentligen. Sötsuget kom förstås i stället, men jag åt inte såna mängder godis att jag borde ha gått upp såpass mycket. Men det gjorde jag.
Efter bara ett par månader hade jag gått upp 28 kilo. Och det bara fortsatte. Till slut fick jag fullkomlig panik och övervägde till och med att börja röka igen. Kanske skulle det funka tänkte jag. Som tur var gjorde jag inte det. Men jag klarade att gå ner lite i vikt med hjälp av mängder med olika dieter, bantingstabletter och andra mystiska knep, och stenhård träning. Detta var förstås inte hållbart i längden, jag klarade varken att leva på shaker eller träna så hårt med min värkproblematik. Till slut orkade jag inte mer och återgick till mitt gamla liv med fel mat, för lite mat, för mycket ibland och alldeles för mycket socker och snacks. Och kilona rullade in igen. Det kändes helt obegripligt att först ha problem med undervikt större delen av sitt liv, för att sedan vänja sig vid att man hade problem åt andra hållet.
Nu idag väger jag mer än jag nånsin gjort i hela mitt liv, och därför bestämde jag mig för att det var dags för det där hållbara, det där riktiga sättet att gå ner i vikt, hålla vikten, må bra, få energi och äta och träna rätt.
Självklart är inte mitt mål idag att se ut som jag gjorde när jag var 30 år, (hur trevligt det än vore om det nu gick.. 😉 ) utan mitt mål idag är att gå ner till en hälsosam och bekväm vikt, känna mig frisk och förhoppningsvis få lite mindre värk i muskler och leder. Jag hoppas i allafall att en viktminskning och anpassad träning kan påverka mina smärtproblem positivt, i allafall till viss del. Och då kommer vi till min, som jag kallar det, ”Hälsoresa”.
Med hjälp av en fantastiskt duktig Kostrådgivare och Personlig tränare, Petra Halvarsson, så ska jag börja med ett program som är tänkt att bli min nya livsstil. Det är ett kostprogram med vanlig mat utan några konstigheter, mat som man kommer att kunna fortsätta äta även när man har nått sitt mål. Kostprogrammet är tänkt att ge mig mer energi, få mig att må bra och orka mer. Viktnedgången kommer att komma på köpet eftersom jag kommer att ligga på ett kaloriunderskott till att börja med. Jag kommer att få hjälp med veckomatsedlar och jag kommer att föra dagbok på det jag äter och hur jag tränar i en app för detta, Nutrition Data. Med jämna mellanrum kommer Petra att väga in mig och så får vi se hur mitt program utvecklas allt eftersom.
Jag kommer att berätta om min hälsoresa i bloggen och på sociala medier för jag vet att många är intresserade av att läsa hur andra går tillväga med just viktminskning, kost och träning. Och för att jag en gång i tiden hade önskat att någon skrev om viktproblem åt andra hållet så jag hade fått tips och råd om hur man går upp i vikt. Men sådant fanns helt enkelt inte. Egentligen är jag inte helt bekväm med att utelämna mig med just såna här privata saker men jag känner på mig att det kan vara en bra pepp att göra det den här gången. Både för mig själv och för andra.
Så, då är det egentligen inte så mycket mer att säga än att nu kör jag igång! 😀
Är det någon som är intresserad av mer information och att själva prova det här programmet så maila mig på blogg@cherlindrea.se så förmedlar jag kontakten med Petra.
