Som jag har nämnt tidigare, så har vi en fårhagen precis bakom huset där jag brukar promenera förbi med Loxy på morgonen. Och idag hade jag riktig tur när jag kom dit, för då var fårägaren ute i hagen och tränade sin Border collie som brukar fösa fåren mellan hagarna här uppe i området. OCH…jag hade kameran med mig! 
Den är så otroligt duktig den här hunden. Nu är dom kanske det, alla dom här fårhundarna, vad vet jag. Jag är inte så kunnig när det gäller fårvallning. Men allt han gör, det gör han till kommandon av olika signaler från en visselpipa. Jag har sett en sådan uppvisning med visselpipa på en hundutställning en gång, (fast då var det gäss som vallades..*s*) och jag var helt fascinerad! Trots att gräsplanen där de höll till inte ens var inhägnad och det stod mängder med folk och hundar runtomkring, hundar som skällde som besatta på gässen, så ägande inte hunden dem ett ögonkast ens. Han var helt fokuserad på sin uppgift.
Precis likadant var det med denna hunden. Vi stod precis vid staketet, Loxy och jag, visserligen tyst och stilla, men man tycker ändå att en hund skulle bli nyfiken på en annan hund. Men icke. Han var helt fokuserad på fåren. Loxy brukar aldrig bry sig om fåren men han spände sig lite när han såg hunden. Fast det märkliga var att han stod helt tyst och stilla och bara tittade. Han som brukar vrålskälla så fort han ser en hund på flera hundra meters avstånd.
Däremot blev fåren lite nervösa över att behöva drivas tätt emot staketet nu när vi stod där, men jag har sett tidigare att det är dit dom ska, och visselpipan ljöd hela tiden i andra änden av hagen och hunden var obeveklig. Jag stod blickstilla med kameran för att inte störa eller skrämma varken hund eller får, med foten på Loxy’s koppel och fåren var ändå inpå staketet innan de tilläts vända. Men då tog jag inga kort eftersom systemkameran väsnas så.
Så ljöd visselpipan igen och hunden vallade fåren tillbaka till ägaren och det verkligen dundrade i marken när dom rusade över hagen. =)) Jag såg hur fårägaren stod mitt inne i fårflocken som tokträngdes omkring honom, så dom verkar inte vara skygga för sin ägare i allafall. 
Hur som helst, jag tyckte det var otroligt spännande att titta på. Det är alltid roligt att se duktiga hundar jobba, tycker jag. Och jag måste nog få säga att jag var mäkta stolt över min egen lilla sparv också, som inte gav ett ljud ifrån sig. Det var precis som om han kände en smula respekt han också. *skratt*
Nu väntar jag bara på lammningen där uppe, så man kan få lite ulliga, gulliga foton på dom små liven. 
