Äntligen känns humöret på topp igen! 
Antingen beror det på de utlovade 15+graderna med sol till helgen, eller också på min shoppingdag igår..
Mycket var ”behöva-saker”, men det gör ju inte shoppingen mindre tråkig för det. Och man hittar ju alltid lite ”inte-behöva-men-vill-ha-saker” också… 
Kommer mer om det senare.
Men nu ska jag gå en liten tur med Loxy i det kalla men dock soliga och vackra vädret. Precis nu, när jag skriver detta, så kollade jag samtidigt lite nya inlägg på chiforumet. Och läser där det värsta man kan tänka sig! En av medlemmarna har nu på morgonen förlorat sin lilla chihuahua Tito. Han blev överkörd för knappt en timme sen. Hur klarar man en sådan fruktansvärd förlust, och på ett så hemskt sätt? Jag lider med ägarna, och man blir ännu mer överbeskyddande mot sin egen. Det kan hända vilken hundras som helst, men dom här små känns onekeligen mer försvarslösa och ömtåliga på något sätt, trots att det är tuffa små varelser.
Ha en skön dag i solen alla, och ta väl vara på era små vovvar. Olyckan kan verkligen vara framme när som helst.
//Indra
