Den här artikeln ifrån aftonbladet.se är några dagar gammal vid det här laget. Från den 16/11 närmare bestämt. Men jag tycker att den är intressant nog att ta upp ändå.
51-åriga Torbjörn satt i bilen på väg hem sent på kvällen, när han råkade ut för en ordentlig krock med en älg i mörkret och dimman på E20. Biltaket revs upp och träffade Torbjörn i huvudet som trots detta lyckades hålla sig vid medvetande och stanna bilen.
Älgen låg kvar på marken på vänster sida om bilen där alla bilister kunde se den, och det gjorde de uppenbarligen också, för bil efter bil saktade in och rundade älgen innan de körde vidare. Torbjörn ställde sig till slut 10 meter framför sin bil för att synas i lyktornas sken, skadad och nedblodad, och vinkade till bilisterna men fortfarande stannande ingen för att hjälpa honom. Han uppskattar att runt 20-30 bilar bara körde olycksplatsen och honom där han stod och vinkade på hjälp.
Till sist kom han på att han hade mobilen med sig och lyckades till slut få hjälp, och på sjukhuset visade det sig att han hade inte mindre än 711 småsår från glassplitter och fick dessutom sy ett jack i pannan på 6 centimeter med nio stygn.
Därmed kommer vi till min fråga: Vart i hela friden är mänskligheten på väg? Hur kan man bara åka förbi en olycksplats där någon uppenbarligen står och vinkar på hjälp, där en bil står totalkvaddad, där en älg ligger fullt synlig på vägen och där inte en människa finns i närheten som kan tänkas ha stannat för att hjälpa till?
Jag vill verkligen inte framställa mig själv som någon ”Syster Redig” men i det här fallet kan jag med full säkerhet säga att definitivt inte hade agerat på det sättet som dessa ca 20-30 andra bilister gjorde. Jag hade stannat! Inte bara för att det är lag på att stanna vid en olycksplats och vara behjälplig om ingen annan redan kommit till platsen, utan av ren medmänsklighet. Till alla dem som med full säkerhet såg olycksplatsen när de åkte förbi – skulle ni vilja stå där på vägen en sen, mörk kväll – skadade, chockade och be om hjälp – och så är det ingen som vill ge er den?? Nej, jag skulle inte tro det…
Jag tycker det är skrämmande att läsa den här artikeln. Inte bara tycker jag fruktansvärt synd om Torbjörn som måste ha känt sig helt förtvivlad där ute på vägen, ovetandes som han var om hur pass skadad han var, utan jag blir också rädd när jag ser vart mänskligheten verkar vara på väg. Sköt dig själv och skit i andra… Är det den inställningen som kommer att ta över mer och mer?
Jag säger som Strindberg – ”Det är synd om människorna…”
