Jag valde att fixa lite med datorn här på morgonen och ramlade förstås in i mapparna med alla sommarbilder. 
Och det går inte att komma ifrån – hur vackert det än är med snö, och hur mysigt det än är med jul och tända ljus och allt det där, så är jag ändå en sommarmänniska. När jag tittade på det här fotot som togs i somras ute på balkongen, så kunde jag exakt dra mig till minnes mina känslor då. Njutningen jag kände över att kunna sitta sådär ute i värmen (dock med hatt och solglasögon, men det är ju som ni säkert förstår för att undvika den förbaskade migränen), men det spelar liksom ingen roll. Det går att skydda sig, och för mig kan det inte bli för varmt. Jag älskar värmen, och jag älskar känslan av att kunna gå rakt ut med Loxy utan att behöva bylsa på mig massa ytterkläder.
Dessutom har jag ju en tokhund som är lika galen i värme som jag är… 
Jag har aldrig sett en hund njuta så mycket av solen som den här lilla token. ”Normala” hundar brukar ju vilja gå undan från värmen efter en stund, men inte den här inte. Han har ingen som helst självinsikt när det börjar bli dags att svalka av sig lite, så det får vi hålla koll på, så han inte ligger och får solsting eller värmeslag. *s*
Men i somras fick han en liten koja i en av solstolarna på balkongen, för en egen solstol ska han ju ha förstås, den bortskämda lilla token. 
Men det här funkade riktigt bra, då låg han i allafall inte mitt i solen hela tiden.
Men hur som helst – åhh, vad jag längtar till sommaren när jag ser alla dessa foton! Och det känns som om det är en ganska aning för tidigt att börja längta efter sommaren redan innan julhelgen är undanstökad.
Så jag ska nog plocka undan de här fotona och glömma det här ett tag. Annars lär jag ju bli tokig om jag ska börja vänta på värmen redan nu. *s*
