Inte bara Lika barn Leker bäst… :-)

 

Jag satt och kikade på lite blandade foton här idag, och fastnade i en mapp med bilder ifrån Elliots och Loxy’s alla träffar genom sina drygt 3 år tillsammans. De här två tokarna är inte speciellt sociala med andra hundar, dom är pinsamt bortskämda med uppmärksamhet ifrån sina fjolliga mattar och kan bli barnsligt svartsjuka i mellanåt och så vidare. Men dom har vuxit upp tillsammans, och hur olika dom än är i sättet så är dom världens bästa kompisar. Det spelar ingen som helst roll vad som händer, vad matte gör eller vad den andre pysslar med – mellan de här två finns ingen svartsjuka, ingen tjurighet och ingen mopsighet. (förutom möjligtvis från Loxy ibland när han får ett ryck och ska försöka sätta igång Elliot – det brukar vanligtvis vara tvärtom.. *s*)

 

***

 

Och dom är verkligen otroligt olika i sättet. Elliot är en riktig liten tok-kille som får sina pudelfnatt titt som tätt – alltså full fart för det mesta och alltid leksugen, och mellan varven så antingen vimsar han omkring och hälsar med förvånad superglädje på en varenda gång man dyker upp i hans synfält..*s* eller också sitter han fastklamrad uppe på axeln och är ”jätteliten bebis” som måste beskyddas mot alla inbillade monster och andra hemska faror. 😛
Han älskar att vara ute och det har ingen som helst betydelse om det är snöstorm ute – Pellispricken är lika tokglad för det! 😀

 

***

 

Loxy däremot är jordens bekvämaste hund. *s* Leka är jätteroligt, i ungefär 3 minuter… (förutom med Elliot förstås, som har världens roligaste öron att slita i.. *s* ) Men annars är det uppmärksamhet och kel som gäller. Och det ser han till att få genom att klättra upp på soffans ryggstöd så han kommer upp i människohöjd och sen sitter han där och bjäbbar, gnyr, ylar, skäller och pratar tills någon sträcker ut handen och förbarmar sig över honom. Det räcker dock inte att bara klappa honom och fortsätta att prata – då skäller han direkt. Han ska ha hela uppmärksamheten! Han är som ett ivrigt (och bortskämt.. *rodnar* Hehe!) barn som hänger på alla och ska prata, visa, berätta – och avbryta…
När man väl får tyst på honom, efter en tillsägelse på skarpen, går han och lägger sig och tjurar. 😛 
För övrigt tillbringar han helst sin tid på bekvämast möjligast sätt – inrullad i någon lurvig filt eller i vår säng eller soffa – sovandes eller i allafall vilande. Det här med att släpa sig ut för att uträtta sina behov har han inte riktigt förstått tjusningen med. Han är rumsren, men han avskyr verkligen när det är dags ungefär var 3:e timme. Så fort man nämner ordet ut, så stelnar han till och ser ut som sju svåra år. *s* Väl ute är det väl ganska okej, så länge det är högsommar och typ 25 +grader. Annars är det rena mörkret och något som helst ska stökas undan så fort som möjligt – så han kan få krypa ner i sin gosiga filt igen.  😛

 

***

 

Det här med mat och ätande är också en historia för sig. 😀 Ger man dem varsin godisbit så utspelar sig två helt skilda scenarion.

Elliot är en försiktig vovve som funderar noga innan han äter något.
Först och främst tar det en stund innan han ens kommer fram för att se vad det är som bjuds. Vid det laget står Loxy redan och dansar på två ben… *s*
Så får dom sina godisar och sitt varsågod.
Då ska det först nosas ordentligt från Elliots sida.. sen kanske han tar emot biten och smakar lite…släpper den på golvet..smackar och smakar lite till.. och till sist, efter många om och men och mycket funderingar, har han beslutat sig för att det här nog gick att äta och att det faktiskt var ganska gott, och då tuggar han eftertänksamt i sig godisbiten.

Vid det här laget har Loxy svalt sin godisbit hel för längesen och håller nästan på att få en nära-döden-upplevelse där han står och studsar och glor på den där galningen som inte äter upp sin förbaskade godisbit.
Samma frustration varenda gång det vankas gott. Haha!

 

Lite enkelt skulle man kunna säga att Elliot är mer glad, tokbusig och lite smågalen, och ibland undrar man om han ens vet vilken planet han har landat på, *skratt* medans Loxy är lite småfjollig,  fjantig och ”divig” i sättet men otroligt kelig, och har lite väl höga tankar om sig själv, något han gärna låter alla veta… 😛 

 

***

 

Men som sagt, trots att dom är så otroligt olika så funkar dom så himla bra ihop och är så bra kompisar. Ett perfekt bevis för att olikheterna faktiskt kan dras till varandra och att inte bara Lika barn alltid Leker bäst. 😉