Jaha, då var den nedskjuten, satelliten som jag bloggade om igår. Det står ingenting om rymdfärgan Atlantis och de sju astronauterna i dagens artikel på aftonbladet.se, men jag utgår ifrån att dom befann sig på säkert avstånd, trots dramatiken i gårdagens artikel. 
Nu får man väl bara hoppas på att ”kalkylen” dom går efter stämmer, så att satelliten, eller resterna av den, verkligen brinner upp när den går in i atmosfären och inte far i jorden nånstans och sprider en massa giftigt bränsle. Intressant är också att ryska försvarsministeriet enligt Reuters uttryckt farhågor om att detta egentligen kunde vara en provskjutning av ett nytt rymdvapen, något som regeringen i Washington dock tillbakavisar. Vi får väl hoppas på det… 
Ibland blir man bara så full i skratt över USA’s och Rysslands förmåga att se spöken så fort det andra landet bara hostar. *s*
Nåväl, satelliten är träffad. Dock vet man inte förrän om 24 timmar ifall man träffade den på rätt ställe, bensintanken. Man hoppas också på att allt ska gå enligt planerna, och att resterna av satelliten ska brinna upp i atmosfären innan den når jorden. I gårdagens artikel skrevs det bland annat att man trodde att satellitens bränsletank skulle vara stabil nog att tåla en krasch om den skulle störta. ”Den uppfattningen bygger på studier av vrakdelar efter katastrofen med Columbia 2003.” Jag tycker förstås att jag hör väldigt mycket ”tror”, ”om” och ”uppfattningar” här. Lite osäkert kan man tycka, när det handlar om en pjäs på drygt 2.2 ton, som de dessutom, enligt dagens artikel, var mycket osäkra på var den skulle hamnat om den störtat, och hur stora skador den skulle kunna vållat.
Men som sagt, nu är den träffad i allafall. Så nu får vi väl bara hålla tummarna för att det var en pricksäker snubbe som tände på stubinen.
//Indra – Gillar inte tanken på att få en buss i huvudet. *s*
