***

Hej alla!

Jahapp, då var regnet här igen, och det med besked. Det har ösregnat mer eller mindre hela förmiddagen och det gråruskiga vädret har inte gjort mycket för att pigga upp mig precis. Efter en natt med dålig sömn så har jag sovit mer eller mindre hela förmiddagen. Jag är såå trött idag!

Mer uppiggande var däremot den ljuvliga pionbuketten som jag kostade på mig när jag var och handlade igår. 😀 Jag älskar ju alla blommor, det har knappast undgått någon,, 😛 Men det är något speciellt med dessa enorma, rosa blommorna. Och knopparna är nästan vackrast tycker jag. 🙂 Jag är helt förälskad i dessa enorma bollar! 😀

***

***

Tråkigt nog blev det inte riktigt som vi planerat igår däremot. Vår traditionella mc-tur blev inte av. Loxy är för gammal för att följa med på motorcykeln numera tycker jag. Förr kunde han sitta i sin specialryggsäck och gona in sig bland filtarna. Men numera blir det för jobbigt för honom, så därför brukar min mor ställa upp som hundvakt, vilket hon även skulle gjort igår.

Men hon skulle även ha min systerdotter Saphira hos sig under dagen och dom två skulle ner en sväng på stan och titta på nationaldagsfirandet innan vi skulle iväg på vår tur. Och så krockade alla tider förstås. Robin Bengtson uppträdde på Stora Torget, en jätteupplevelse för Saphira. Vi trodde hela dagen att vi ändå skulle komma iväg senare på eftermiddagen, men till slut gav vi upp. Det var bara att parkera motorcykeln och packa in alla mc-kläder igen, lite tråkigt för det var min premiärtur som skulle gå av stapeln, både årspremiär och premiär på nya motorcykeln. Men det kommer fler fina sommardagar. 🙂

Medan hjärtat parkerade hojen skrubbade jag färskpotatis och dukade fram en härligt svensk nationaldagsmiddag åt oss i stället. 😀 Så det blev en supermysig dag ändå, på ett annat sätt.

***

***

Och min älskade systerdotter fick en upplevelse hon sent kommer glömma, och det känns precis lika viktigt. 😀 <3

***

Hoppas ni alla hade en jättefin nationaldag igår! 🙂

 

Photobucket
Posted by Cherlindrea
Dated: 7th juni 2017
Filled Under: Allmänt
Comments: Kommentarer inaktiverade för Inte alltid som man tänkt sig, men bra ändå! :-)

nationaldag1

God morgon på er!

Jisses, 05.00 var vi båda på fötterna i dag, hjärtat och jag. Riktigt morgontidiga. För direkt morgonpigga vet jag inte om man kan kalla oss. 😛 Både Håkan och jag var mest hungriga idag efter gårdagens fastedag. Det är inte ofta jag känner av fastedagarna så mycket, men ibland händer det. Och idag var det ett sådant tillfälle. Maken gick upp först och jag hade egentligen tänkt somna om. Men när kaffedoften började smyga sig in i sovrummet så var det helt kört, då kunde jag definitivt inte somna om. 😀 Så strax över fem i morse satt jag och åt nationaldagsfrukost i form av vaniljkvarg med svenska jordgubbar och färskpressad apelsinjuice. Och kaffe förstås. 🙂 

***

frukost1

Nu kommer jag i allafall att lägga mig och vila på soffan en stund så jag blir lite piggare inför dagens mc-tur. Det har varit ganska dåligt med sömnen i natt, förmodligen på grund av att jag har känt av hungern. Men klockan är ju inte mycket än, så det finns gott om tid för en morgontupplur. 🙂 

***

Önskar er alla en jättefin Nationaldag idag! 😀 

Photobucket
Posted by Cherlindrea
Dated: 6th juni 2017
Filled Under: Allmänt
Comments: 2 Comments

godnatt1

God kväll på er!

Då var den här måndagen snart tillända, och den tänkte jag avsluta med ännu lite underbara syréner från mammas trädgård. Det har varit en riktigt skön – men blåsig – dag. Hoppas verkligen det blåser mindre i morgon, för vi tänkte ge oss ut på något som nästan börjat bli lite av en tradition för Håkan och mig. Nämligen en mc-tur ut på vår vackra svenska landsbygd som vi sedan brukar avsluta med en lunch på något fint och mysigt ställe. 🙂 På motorcykeln ser man verkligen omgivningarna på ett helt annat sätt än i bil, och jag tycker det är ett underbart sätt att fira vår nationaldag, att åka runt och se det mest svenska vi har, vår vackra landsbygd och natur. 😀

***

pinknails1

Jag hann förresten med att fixa till mina egna naglar i helgen också. 🙂 Inte för att det är så mycket att skryta med precis…haha! 😛 Efter att nya datorn kom i min ägo så blir dom bara kortare och kortare. 😀 Jag älskar att ha dem så korta att jag kan skriva snabbt på tangentbordet utan att märka av dem. Innan var dom så långa att jag störde mig på både klickandet och att jag slog ner två-tre tangenter samtidigt. Jag känner mig nästan stympad med så här korta naglar, men det får helt enkelt vara så ett tag. För tillfället känns smidigheten vid datorn viktigare än långa naglar. 😛 Men den här rosa färgen har varit mer än populär det senaste. Jag har gjort likadana på både vänner och familj förutom mig själv, bara med små undantag på ringfingrarna. Glitter på vissa, strasstenar eller blomsterstickers på andra. Och på några, alldeles speciella dekorationer. Men lika somriga allihopa. 🙂

pinknails2

***

Avslutningsvis måste jag bara slänga upp ett litet kollage på något som jag glömde lägga upp samma dag det hände, nämligen vårt lilla plättkalas. Både min syster Nicole och hennes dotter är fullkomligt tokiga i Nutella. Så när dom kom på lunch var det så klart plättar med grädde, färska bär och Nutella som stod på menyn. En riktigt smarrig sommarlunch som jag mer än väl kan rekommendera – om man inte håller för hårt på midjemåttet förstås.. 😉

***

nutellaplattar1

Och eftersom jag är så himla kass på att få upp bilder samma dag som saker och ting sker, så kommer det lite sånt här efter hand. Nästa gång blir det mina systersöners tårtkalas vi hade hemma hos mamma en solig sommardag. 🙂

Nu ska jag hoppa i säng så jag orkar med den planerade mc-turen i morgon.

Ha en fortsatt trevlig kväll alla nattugglor och sov så gott ni andra! 🙂

Photobucket
Posted by Cherlindrea
Dated: 5th juni 2017
Filled Under: Allmänt
Comments: Kommentarer inaktiverade för Blommor, naglar och nutellaplättar! :-)

syrentider

Hej på er därute alla!

Det är en ordentligt blåsig pingst vi har i år. Men ganska soligt i dag i allafall. Lite skillnad mot skyfallen igår. 😛

Jag har haft en sån där riktigt seg ”migränhelg”, med först själva anfallet och sedan den där hemska segheten som kommer efteråt. Så jag har verkligen inte fått mycket gjort dessa sista dagarna. Mer än att sova ut då möjligen. Men det behövs ju det också ibland. 🙂

Men jag fick mig i allafall en tur med Loxy upp till mamma och plockat lite syréner i hennes trädgård. Hon tillhör den lyckligt lottade skaran med ett eget syrénträd. 🙂

***

smokedcheese1

***

I helgen fick jag dock äntligen tag på Falbygdens rökta ost som jag ska testa för Buzzador. 😀 Det har varit helt omöjligt att hitta den i butikerna här i stan. Men nu är den införskaffad och provad, och den har fått tummen upp här hos oss. Loxy var nog helt övertygad om att det var korv, och Håkan älskar allt som är rökt så det borde jag ha förstått. 😛 Själv tyckte jag den var helt okej, men inte direkt som smörgåspålägg. Snarare som tilltugg eller på en ostbricka. Där funkar den perfekt som en lite annorlunda ost. 🙂

***

Men nu ska jag göra mig i ordning inför förmiddagens nagelpyssel. 🙂 Lillasyster Nicole och systerdotter Saphira kommer på besök här om ca en timme. Innan dess hade jag tänkt hinna bädda i allafall. 😉

Apropå ingenting egentligen.. herre jisses, vad det låter hemskt när katter slåss! Jag blir lika vettskrämd varenda gång grannkatten Molly tokskriker utanför fönstret!  

Ha en kanonfin dag alla därute och på återseende lite senare! 😉 

Photobucket

Posted by Cherlindrea
Dated: 5th juni 2017
Filled Under: Allmänt
Comments: Kommentarer inaktiverade för Syréner och rökt ost… :-)

morgonkök1

God morgon denna regniga tisdagsmorgon alla! 🙂

Ja, inte är det speciellt uppiggande att titta ut genom fönstren och mötas av ett grådaskigt, mulet och regnigt Borås när man vaknar, men det är väl smällen vi får ta efter några underbara soldagar. 😛 Vi har verkligen passat på att njuta av värmen under den här tiden, för egen del under vårt nya jätteparasoll dock, eftersom jag inte vågar riskera migrän. Men lika härligt har det varit för det. Jag älskar när det är så varmt att man kan söka sig till skuggan utan att frysa, då är det verkligen sommar! 😀

Men trots värmen så har jag hunnit med att vår- eller kanske snarare sommarstäda här hemma i omgångar. Ett rum i taget, gardinbyte någon dag och så vidare.

***

morgonkök2

***

I köket fick jag äntligen upp mina älsklingsgardiner som jag köpte för många år sedan på Cellbes. 🙂 Saken är den att jag då köpte dem till köksfönstret i vår gamla lägenhet och det var ett sånt där vanligt litet fyrkantigt fönster. Så när vi flyttade till nya bostaden så gav jag bort massor med gardiner som inte längre passade någonstans eftersom det är en helt annan typ av fönster här. Men dessa kunde jag bara inte skiljas ifrån eftersom jag var så förtjust i dem, så av någon anledning fick de ligga kvar i gardinlådan. När jag sedan i vintras skulle plocka upp julgardiner och fick syn på dem insåg jag plötsligt att dessa inte var såna där vanliga korta längder som jag vanligen hade till alla små fönster förr, utan golvlånga. Och att det faktiskt passade till köksfönstret/balkongdörren även här i nya lägenheten!

Så nu har jag väntat sedan i julas på att det ska bli ”sommarmånad” och äntligen motiverat att sätta upp dem! 😀 Och nu sitter de på plats, mina älskade rosa/vitrutiga köksgardiner! Och de är precis som nya, eftersom jag inte hann använda dem mer än några månader innan vi flyttade, och det tog mig drygt fem år att upptäcka att de passade även här. 😛 Så i sommar är det rosa i vårt kök. 🙂 Och vitt förstås, eftersom jag älskar den där lantliga stilen fortfarande, vad folk än säger om att den stilen är ”ute”. 🙂 

***

Men nu ska jag ta tag i mig själv och göra mig i ordning för lite nagelpyssel. Det är i allafall en rolig grej att göra trots det trista vädret. 

Hoppas ni får en fin dag därute även om det är en smula vått… 😉 

På återseende senare, med lite recensioner på olika saker som jag testat under de sista veckorna. 

Photobucket

Posted by Cherlindrea
Dated: 30th maj 2017
Filled Under: Allmänt
Comments: Kommentarer inaktiverade för Mitt älskade kök… :-)

sömnparalys

***

Jag vaknar till mitt i natten och känner att det är någon i sovrummet. Inte Håkan, utan någon annan som inte hör hemma där. Det vibrerar i min kropp, skakar… känns som jag ligger i en centrifug med en sugande känsla i kroppen. Ett högt skärande ljud som jag inte kan identifiera hörs någonstans ifrån. Mumlande och viskande ord på ett språk jag inte förstår hörs från någon. Någon eller något som utstrålar något ont, något fasansfullt skrämmande. Jag ligger blickstilla i sängen. Bara mina ögon rör sig, far fram och tillbaka över den delen av sovrummet som jag kan se. Jag kan inte röra mig, min kropp är totalt förlamad! Jag kan knappt andas, både på grund av skräcken jag känner och på grund av något annat. Men jag är klarvaken! Och jag ser allt omkring mig blixtskarpt! Jag väntar..undrar vad som ska hända i natt. Ska någon lägga sig bredvid mig och ligga och andas i öronen på mig? Ska jag vända mig om och plötslig ha ett fasaväckande ansikte fem centimeter framför mitt ansikte som stirrar på mig? Ska någon sätta sig över min bröstkorg, trycka ner mig i sängen, kväva mig? Eller kanske skälla ut mig, skrika på mig? Hota mig med kniv?

***

Plötsligt känns det som om detta onda jag känner i rummet blåser mig uppåt, så jag svävar upp ur sängen, upp mot taket. Vrålande röster, som skäller och gapar, skriker mitt namn ekar i hela rummet! Jag är vettskrämd! Försöker skrika jag med – på hjälp, av ren och skär fasa, men det kommer inte ett ljud över mina läppar. Inte ens ett svagt kvidande. Jag tittar skräckslaget ner i rummet och ser en mörk skepnad som står där nere, som stirrar upp på mig. Jag ser inget ansikte den här gången, men jag känner ondskan som varelsen där nere utstrålar. Jag kämpar hela tiden, kämpar för att kunna röra ett finger, en fot – bara något litet som kan bryta förlamningen. Jag försöker skrika igen, i tanken försöker jag ropa på hjälp, ropa på Gud, väcka Håkan som ligger i sängen och sover, utan att märka vad som händer. Jag har nått taket och trycks emot det, dras utefter det och hålls uppe med hjälp av den onda blåsten. Hela tiden detta infernaliska oväsen – skrällar, skrikande ljud, bankar och dunkar. Hela tiden tror jag att jag ska dö av kvävning.

I detsamma lyckas jag röra lite på min ena hand. Kroppen känns trög, som om den är svårstartad, men jag känner att förlamningen börjar släppa. Jag faller ner i sängen. Flämtar… det tystnar omkring mig. Jag ser mig runt i rummet. Varelsen är borta. Känslan av ondska i rummet klingar sakta av. Jag är gråtfärdig av utmattning och den kvardröjande skräcken. Jag sätter mig långsamt upp, svänger benen över sängkanten och sträcker mig efter morgonrocken.

Och jag vet, att i natt blir det ingen mer sömn. Jag kommer sätta mig vid datorn, eller med iPaden i soffan och läsa lite bloggar, kanske blogga själv, dricka en kopp te och vänta tills morgonen gryr. Har jag tur och inte har något planerat så kan jag lägga mig och sova en stund på morgonen när det ljusnat. Annars får jag försöka ta mig igenom dagen så gott det går, hur trött jag än är. Och förhoppningsvis vågar jag lägga mig på kvällen för att försöka sova, och förhoppningsvis får jag göra det ikväll…sova – utan störningar.

***

jonnajinton1

***

Foto är lånat av JonnaJinton.se

***

Jag förstår vad ni tänker där ute. Men usch, vilken hemsk mardröm hon hade! Men detta var ingen mardröm.

Jag har under hela mitt liv – så långt tillbaka jag kan minnas faktiskt – och det är ganska långt tillbaka, haft de här upplevelserna. Mest nattetid, men även dagtid ibland. Antingen är jag på väg att somna eller så vaknar jag precis. När jag var barn så såg jag ofta olika saker som mina föräldrar alltid förklarade som drömmar, väldigt tydliga och intensiva drömmar visserligen men ändå bara drömmar. En gång när jag låg i min säng så såg jag ett lejon som gick fram och tillbaka på golvet i mitt rum, morrande och hotfullt. Jag var vettskrämd och kunde inte röra mig av skräck. Men mamma och pappa bedyrade för mig att jag bara drömt. Då var jag runt fem-sex år.

En annan gång såg jag hur en massa hästar kom rusande in i rummet genom fönstret och jag blev fruktansvärt rädd. Vid ett annat tillfälle såg jag tydligt hur en tavla i rummet förvandlades och molnen i tavlan blev till en manlig varelse som utstrålade ondska. Också bara en dröm, eller möjligtvis feberyra sa mamma och pappa, jag hade ju lite feber den dagen. Men jag visste att jag inte drömt, för jag var ju vaken. Visserligen helt stel av skräck men vaken, det var jag, det var jag absolut helt säker på. Och det var jag också.

***

Dessa upplevelser fortsatte upp genom åren. När jag insåg som barn att jag inte skulle bli trodd av de vuxna så slutade jag att berätta om dem. Men jag utvecklade rädsla för vissa saker. Jag hörde en röst en gång, som ”talade” till mig och beskrev hur en man sprang runt ute i trappuppgången och tände eld på dörrarna. Då var jag kanske sex år. I många, många år efter det var jag livrädd för trappuppgångar och vågade inte gå själv i dem. Var jag ute och ville hem så ropade jag på mamma utanför huset, och hon fick komma ner och möta mig i porten.

***

Upplevelserna blev värre och värre, mer och mer skrämmande, ju äldre jag blev. Som tonåring var jag helt säker på att jag var förföljd av onda makter, andar eller demoner av något slag. Jag vågade inte berätta för en enda människa om detta. Mina föräldrar hade ju aldrig trott på mig, och mina kompisar skulle med all säkerhet antingen tro att jag var helknäpp på något vis, eller att jag bara tokljög för att få uppmärksamhet. Jag visste inte vilket av det jag var mest rädd för.

***

Jag blev vuxen. Jag flyttade hemifrån och fick uppleva skräcken och fasan i att vara helt ensam i mitt hem när det hände. Jag minns att jag kunde sitta och ringa till Fröken Ur på natten bara för att få höra en mänsklig röst. Jag hade absolut ingen att prata med om detta.

När jag blev ännu äldre och fick problem med ångest och depressioner så fick jag vid några olika tillfällen psykolog- eller psykoterapeutkontakt men dem var jag ju ännu räddare att anförtro mig åt, för då skulle dom med all säkerhet tvångsinlägga mig, det var jag helt övertygad om. Jag hade ingen aning om varför just jag hade drabbats av något sånt här. Jag var vid olika perioder i livet intresserad av onaturliga saker, new age och allt sånt där som var populärt på 80- och 90-talet. Drömtydning var ett av mina absoluta intressen. Men tyvärr hade jag släktingar som skrämde upp mig ännu mer och berättade att jag skulle dra åt mig onda makter och demoner om jag fortsatte med drömtydning och att jag troligtvis redan gjort det. Dom skulle bränna mina böcker åt mig så jag blev av med demonerna sa dom. Inte blev jag det inte. Jag var bara ännu mer vettskrämd!

***

sömnparalys2

***

Så gick åren utan att jag berättade för någon. Jag har aldrig vant mig och skräcken är lika stor, men jag insåg att jag måste acceptera att det här tydligen var något jag måste lära mig att leva med. Inte ens min älskade make har någonsin fått höra något. Visst har han undrat över vissa saker ibland. Över min sömnlöshet, mina uppesittarnätter, över hur jag ibland kunde gå ifrån att ligga blickstilla och ”sova” som han trodde, till att nästa ögonblick bara fara upp ur sängen, hugga tag i min morgonrock och gå ut i vardagsrummet.

Men han har aldrig kunnat ana, för han visste lika lite som jag.

Det blev torsdag den 18:e maj 2017. Nu i torsdags alltså, för två dagar sedan.

***

Upptäckten! 

Jag fick åter igen ett skrämmande besök i sovrummet på natten och gick upp för att sätta mig ute i soffan och varva ner, låta hjärta och puls lugna ner sig lite. Och för första gången i mitt liv kom jag på tanken; ”om jag skulle ta och googla lite och se om jag hittar något liknande…” Och då hittade jag till Jonna, och det förändrade mitt liv från en sekund till en annan.

Jag minns inte ens vad jag googlade nu, men det var väl något i stil med ”vakna drömmar vid uppvaknande” eller något liknande. Den första träffen jag gick in på var i allafall en blogg, skriven av Jonna Jinton. Till min oerhörda förvåning skrev hon exakt om det jag upplevt i hela mitt liv, utan att ha en aning om vad det var, eller att det fanns fler som varit med om det. Jag läste hennes blogginlägg, som ni hittar här, och fortsatte sedan med de hundratals kommentarer som fanns under inlägget. Jag var helt fascinerad! Helt tagen! Allt stod ju där! Allt som jag känt, hört, sett och upplevt! Alla var lika rädda, skräcken verkade vara en genomgående gemensam känsla. Vissa hade bara haft några få upplevelser, vissa hade som jag, levt med det i många år eller hela livet. Många hade sett exakt likadana scener, personer eller väsen. Händelserna var snarlika. Tillståndet har till och med ett namn och det finns en hel del forskning på det.

***

Men vad är då ”detta”?? Är det något övernaturligt? Är jag  – och alla de andra som ser detta – synska? Ser vi andar, demoner och liknande?

Nej, självklart inte! Det har inget med det att göra, även om vissa gärna vill hävda det. Alla dem som håller på med såna här saker, vill såklart ha fram att vi har kontakt, att vi som upplever detta är extra känsliga, har en öppen portal osv. Och visst, jag säger inte att det inte finns synska människor som gör det också. Men i detta fallet har det en helt annan förklaring och så här ligger det till.

***

SÖMNPARALYS

Jag lider av något som kallas för sömnparalys, eller Parasomni. Ca 3-6% drabbas av detta någon gång i livet, och vissa har det regelbundet. Man hamnar i ett paralyserat tillstånd precis när man ska somna eller när man håller på att vakna. Under REM-sömnen stänger hjärnan av kroppens funktioner för att man inte ska gå loss i verkligheten när man drömmer. Man kan alltså drömma att man t.ex springer utan att benen rör sig. Detta är förmodligen för att man inte ska skada sig under drömsömnen. Tänk om alla skulle springa omkring, försöka flyga – eller göra allt det där vi faktiskt gör i drömmarna – i verkligheten.  Det skulle förmodligen hända hemska olyckor då. Det enda som rör sig när vi drömmer är ögonen, som man kan se på en sovande person. De är inte avstängda eller ”förlamade”.

När man drabbas av sömnparalys så hänger inte hjärnan och kroppen riktigt med varandra. När man är på väg att somna, så stänger hjärnan av muskelkontrollen för tidigt. Man är alltså fortfarande mentalt vaken men kan inte röra sig, motorikdelen i hjärnan sover, därav paralyseringen. I detta stadium kan man även hallucinera, och vid insomning kallas det Hypnagoga. Vissa kan ibland vara med om en händelse där personen ser eller hör personer prata eller gå förbi trots att han eller hon vet att man är ensam hemma. Då har man drabbats av en hypnogog. Precis som vid sömnparalys så befinner sig hjärnan mitt i mellan sömn och vakenhet, där drömmar är insprängt mellan. Vanligast är optiska eller akustiska hallucinationer, man ser eller hör något.

När man i stället har vaknat upp och upplever detta så är det delar av REM-sömnen som i stället  stannat kvar, trots att man redan har vaknat. Denna typen av hallucination heter Hypnopompa.

***

Varför får man då sömnparalys?

Ja, varför? En sak som kan utlösa det är stress eller sömnproblem. Detta blir ju ofta en ond cirkel eftersom man sover dåligt när man har haft en sömnparalys pga rädslan och riskerar då att drabbas av en till. Men det är knappast hela sanningen för så stressad tror jag inte att jag var som fem-åring. Det verkar även vara ärftligt och det tror jag mer på. För nu, när jag vet vad detta är, så ser jag många tecken på att min älskade mormor med all säkerhet led av sömnparalys hon också.

***

Denna natten, den 18/5, när jag äntligen fått svar på så många frågor, satte jag mig och skrev till mina syskon. Jag fick iväg ett långt meddelande till dem alla tre, där jag berättade om hur jag haft det med detta hela livet, hur rädd jag varit och inte vågat berätta för någon. Jag skickade med länkar till både Jonnas blogg och till en tidningsartikel och frågade dem alla om de själva någonsin känt något sånt här, eller om de märkt något hos sina barn. Det visade sig då att min ena syster faktiskt också haft dessa upplevelserna upp genom åren några gånger, och när jag tänkte efter kunde jag dra mig till minnes händelser där hon helt tydligt drabbats av sömnparalys. De andra två hade inte upplevt det, men båda kände personer som hade det, och speciellt min bror kände till en hel del om det.

Tänk, här har jag gått i hela mitt liv och varit livrädd för att det varit något allvarligt psykiskt fel på mig, eller att jag varit förföljd av onda andar. Och så finns det så många människor som har samma sak. Hur kan jag ha missat detta genom åren? Hur kan jag aldrig ha hört talas om det?

Hur som helst så är jag oerhört tacksam mot Jonna Jinton och hennes blogginlägg, där jag för första gången i mitt liv fick klarhet i vad jag lidit av genom alla år. Och även alla hennes bloggläsare, som skrivit massor med kommentarer som jag har kunnat läsa och känna igen mig i. Jag bestämde mig för att göra samma sak som Jonna – blogga om detta. Nu när jag vet att det inte är något fel på mig och att det inte är något farligt. Det går ju tyvärr inte att göra något åt sömnparalys, man måste helt enkelt lära sig att leva med det. Men även om man vet vad det är så är man lika förtvivlat rädd ändå. Tänk er en riktigt skrämmande mardröm som ni flämtande vaknar ur, och så tänker ni er samma mardröm i verkligheten…! Det är så det är, för hallucinationer är så mycket mer verkliga. Vissa personer säger att dom har lärt sig att styra sina hallucinationer, eller sin drömparalys, och drömmer klardrömmar i stället.

Jag vill blogga om det för att jag hoppas att mitt inlägg någon gång kanske kan hjälpa en annan person som lever i okunskap och oförståelse för sin situation, på samma sätt som jag blev hjälpt av Jonnas inlägg. Det verkar ju helt ofattbart att jag aldrig hört talas om detta någon gång, och enda skälet jag kan komma på är att även drömparalys uppmärksammas för lite, på precis samma sätt som psykiska sjukdomar, som fortfarande uppfattas som skamliga av många. Jag vill vara med och förändra det om jag kan. Om så bara med ett blogginlägg där jag delar med mig av min berättelse.

***

Detta blev ett oerhört långt inlägg och klockan har hunnit bli 04.00 på morgonen. Jag sitter uppe i natt, eftersom jag är lite rädd för att somna. Men det går snart över. Några dagar efter en paralys så brukar jag sova igen, tills nästa gång det är dags.

Jag hoppas att ni orkat läsa mitt långa inlägg. Men har ni inte det så har jag full förståelse för det också, och hoppas i stället att det ska nå ut till dem som behöver det. De som behöver få information eller bara höra att dom inte är ensamma.

***

Sov så gott alla! 😉

***

Information: 

Wikipedia

Jonna Jinton

Ludger Grote – Hälsoliv Expressen

The Nightmare – Trailer

Dokumentärfilm om fem olika personer som upplevt sömnparalys. 

Finns på Netflix

 

Photobucket
Posted by Cherlindrea
Dated: 20th maj 2017
Filled Under: Allmänt
Comments: Kommentarer inaktiverade för Sömnparalys – min berättelse!

skog1

***

Hej hej på er!

Vilken riktigt skön dag det är idag! 🙂 Även om det är lite småblåsigt och molnigt så är det ändå milt ute och termometern visar +16 grader. Gubben och jag tog med oss Lilleman på en liten promenad runt området och plockade upp mammas vovve Elliot på vägen, så han skulle slippa vara ensam idag när hon är iväg en sväng.

En del av vägen vi gick ingår i den nya Hestraskogsleden, en 6,8 km lång slinga som går genom både bostadsområdet, runt sjön Kolbränningen och på stigar genom skogen, bland annat. Vi har inte tagit oss runt hela slingan än så länge, det har bara inte blivit av. Men vi ska ta en tur nån dag, och då får vi ha med oss Loxys ryggsäck så han får åka väska när han inte orkar gå längre. Det är lite för långt för min gamle gubbe med nästan 7 km. Loxy alltså! Haha! 😛

***

skog2

***

***

IMG_2779

***

Över till något helt annat!

Just nu testar jag en produkt genom Buzzador, nämligen ett tandblekningskit från White One. I kitet ingår en tandblekningspenna med blekgel, en Blue light plasmaljus som bleker tänderna tillsammans med gelen, en tandblekningstandkräm och en tandblekningsmunspray. 

Under två veckor ska jag pensla tänderna med gelen i pennan, belysa tänderna med lampan i 20-30 minuter 2 ggr/dagen och utöver det använda tandkrämen och munsprayen för att upprätthålla resultatet. Ett färgkort följde också med, där man ska jämföra vart man ligger färgmässigt och hur många steg tänderna har blekts. 

Nu har jag använt produkterna i två dagar, dock bara en gång om dagen än så länge, för jag har inte hunnit med att göra det på morgonen. Av de olika omdömena jag har läst på White One´s sida, så är det framför allt tiden som många klagar på. Att man ska sitta och ha den där lampan i munnen i en halvtimme. Det är ganska lång tid när man t.ex. har bråttom på morgonen. Men jag ska försöka hinna med de rekommenderade två gångerna dagligen. Jag har tagit en förebild innan jag började med behandlingen, så om ca två veckor kommer jag att lägga upp en före- och en efterbild för att se hur mycket resultat jag har fått. 🙂 

***

Nu ska jag förbereda lite för dagens middag tänkte jag. Zeina, som har Zeinas Kitchen, lade upp receptet på en dillsås som jag tänkte prova till dagens panerade fisk. 🙂 Hon har helt fantastiska recept! Inga smalsaker där precis, men goda! 🙂 Dessutom kom precis Håkans son Peter förbi på en snabbvisit så vi ska ta oss en kopp kaffe med honom innan han ska hemåt igen.

Hoppas ni har en skön dag därute alla. Återkommer senare med mitt omdöme på dillsåsen. 🙂

***

skog3

Photobucket
Posted by Cherlindrea
Dated: 16th maj 2017
Filled Under: Allmänt
Comments: Kommentarer inaktiverade för Vandringsled och White ONE :-)

dimma1

***

Hej på er därute i natten…eller tidiga morgonen kanske. 🙂

Den här natten kan jag bara inte sova. Det verkar stört omöjligt att falla i sömn, jag är absolut klarvaken! Så efter att ha legat och stirrat i ömson väggen, ömsom taket och där emellan rakt ner i kudden så gav jag upp. Det är trevligare att sitta vid datorn och hitta lite nya roliga bloggar att läsa i stället. 🙂

En som jag följt på facebook ett tag är Tasty Health, en blogg av en tjej som är kostrådgivare och personlig tränare bland annat, och som delar med sig av recept på nyttiga efterrätter, bakverk och hälsosam mat. Recepten är allt ifrån bakning med proteinpulver, Gi, sockerfritt, LCHF/LCHQ och glutenfritt – något för de flesta som är ute efter annat än sockerbomber med andra ord. 🙂 Det som fångade in mig idag var ett recepttips på en väldigt lockande ”frukostpizza” som jag bara måste prova att göra! 😀

***

2

***

Bilden är lånad från Tasty Health och receptet på frukostpizzan hittar ni här.

Ni hittar massor av olika roliga och spännande recept, hälsotips och annat kul på den här bloggen så den kan jag verkligen rekommendera! 🙂

 ***

IMG_2767

***

Själv behöver jag verkligen få lite tips och pepp när det gäller nyttiga och smala recept. Visserligen kör vi på 5:2 med gott resultat, maken och jag, men som så ofta händer när man har hållt på ett tag, så har jag stått still länge nu efter att jag gick ner riktigt mycket i början. 16 kilo för att vara exakt. 🙂 Men jag har fortfarande 9 kilo kvar. Och härom dagen blev jag otrevligt påmind om detta faktum…haha! 😛 Jag fick plötsligt de här underbart söta trosorna av min fina make i present. 😀 Han hade sett dem på nätet och beställt dem helt spontant, han vet att jag älskar vackra underkläder. Och jag älskade dem verkligen! Och ännu roligare hade det varit om jag hade kunnat ha dem… 😛 Min gulliga gubbe tror tydligen fortfarande att jag är en S på kläder. Hehe! Men jag ska i allafall i ett par M, med lite kamp. 😛 Och det var ju en bra morot om inte annat. Nu attans ska jag komma i gång med mina powerwalks igen som legat nere ett tag. Och laga nyttig smalmat. Så jag kan använda mina fina spetstrosor! 😀

***

Men nu ska jag nog göra ett försök igen, och se om jag kan få lite sömn denna natten ändå. Som tur är så har jag inget direkt bestämt i morgon så jag kan väl alltid sova ut om jag behöver, men jag avskyr att vända på dygnet sådär. Jag får väl hålla mig vaken med pyssel under dagen så jag sover i morgon natt i stället. 🙂

***

1pyssel

***

Jag har suttit med min stora pärltavla under kvällens två timmar långa partiledardebatt på svt. Det är helt perfekt när man bara behöver lyssna och kan göra annat under tiden. Nu börjar man se vad det ska bli i allafall, men jag har haft en lång period när jag inte haft varken tid eller lust att pärla, så jag har inte hunnit så långt. En femtedel kanske?

Nehepp, nu får det vara nog med nattsuddande! Men nu hör jag hur fåglarna har börjat sin morgonserenad i träden utanför så nu lär det väl bli ännu svårare att somna. Hoppas ni andra sover gott därute i allafall, och får en fin måndagsmorgon. På återseende i morgon, då med lite nytt som jag testar för Buzzador. 🙂

Photobucket

Posted by Cherlindrea
Dated: 15th maj 2017
Filled Under: Allmänt
Comments: Kommentarer inaktiverade för Lite nattaprat och bloggtips! :-)

vitamin1

God morgon ute i stugorna!

Som vanligt vaknade jag toktidigt och satt här och hängde med kaffekoppen vid datorn redan kl.7, en lördag!? Hur kul är det liksom? Jag fattar inte varför jag börjat vakna runt halv sex-halv sju sådär varenda morgon nu för tiden. Det finns ju vissa gånger man faktiskt vill ha sovmorgon.

Nåväl, nog om det. 🙂 Jag har precis varit ute och fyllt på matförrådet hos mina småfåglar i trädgården och gjort oss varsin ordentlig vitaminkick här på morgonkvisten. 🙂 Jag fick en sån här färskpressad juice av en tjej som kom hit och fixade sina naglar en gång för längesen, som hon hade köpt i någon juicebar i stan, och sedan dess har jag försökt att återskapa en egen här hemma. Och denna var nog det närmaste jag har kommit. Jag fick receptet av min granne och det är hur enkelt som helst om man har en råsaftcentifug. Men jag tog nog liiite för mycket ingefära tror jag, så den blev kanske en smula för stark. 😛 Men här kommer receptet i allfall, för er som vill prova. Det är en riktigt fräsch och frisk morgonjuice med massa vitaminer. 😀

***

Grön vitaminkick

 Du behöver:

200 gram färsk spenat

1/2 lime

4 gröna äpplen

en tumme ingefära

Gör så här:

Skala ingefäran och limen. Pressa allt i en råsaftcentifug. Receptet ger ca 1 liter juice.

Själv är jag inte så förtjust i en alltför utpräglad smak av spenat, så jag valde att halvera spenatmängden, till 100 gram. Det gav förstås lite mindre juice, men ganska marginellt, för spenaten ger ändå inte mycket vätska.

Drick och njut! (eller drick i allafall, och njut av tanken på alla vitaminer du får i dig.. 😛 )

Min man var inte så överdrivet förtjust i smaken, men vi upptäckte att den var mycket godare när man kylt ner den lite. 🙂

***

Nu ska jag inreda vårt nya badrumsskåp! Såå himla mycket finare än det gamla sunkiga skåpet som stått där sen vi flyttade in. 

Ha en fin lördag alla och på återseende senare! 

Photobucket

Posted by Cherlindrea
Dated: 13th maj 2017
Filled Under: Allmänt
Comments: Kommentarer inaktiverade för Recept: Grön vitaminkick!

bird6

God morgon på er!

Nu har det varit riktigt kallt några mornar, och dagar också för den delen. Usch, vad tråkigt det känns när man hunnit vänja sig vid att sitta ute på altanen i värmen, och så helt plötsligt får man plocka fram varmare kläder igen. Men det känns helt plötsligt lite mer befogat att mata småfåglarna igen. 🙂 Jag älskar att ha dem i trädgården så jag kommer nog ha lite mat där hela sommaren. Det är så mycket roligare när man kan sitta och titta på dem och fota dem i vackert väder. Vintertid är man ju sällan därute med dem. Men nu har dom blivit så vana vid oss att dom inte bryr sig om ifall vi sitter på altanen. De enda som är lite skygga fortfarande är våra två hackspettar.

***

bird4

***

 Hackspettarna är väldigt blyga och har full koll på oss när dom tar sig fram till maten. Och oftast hinner jag bara ta ett par-tre foton innan kameraljudet har skrämt iväg dem. Men det är så himla roligt att ha dem här. De är så vackra och det är så sällan man ser hackspettar på så nära håll. Oftast hör man ju dem bara. Men de här två kommer hit och äter frukost varenda morgon, och sedan lite kvällsmat framåt eftermiddagen. 🙂

 ***

bird3

***

bird2

***

Den här lilla figuren som hänger upp och ner och äter är vår nötväcka som också kommer varenda dag. 🙂 Det är också en lite skyggare fågel och otroligt kvick när den flyger iväg. Jag tycker att den har blivit en aning tjockare sedan den började komma till oss… undra om den äter för mycket här? 😛

***

bird1

***

Och sen har vi ju massor av talgoxar och rödhakar förstås. 🙂 Dom är här hela tiden och är dom som vant sig mest vid att vi sitter ute. Vissa av dom flyttar sig knappt när jag kommer för att fylla på maten. 🙂

Även duvor och skator har hittat hit, och även om jag tycker om alla fåglar och gärna ser att dom stora får mat också, så är det lite tråkigt när skatorna länsar matstället på 5 minuter och skrämmer iväg de små. Men vi har ett skatpar som har sitt bo precis i närheten och som återkommer varje år till samma ställe, så jag har inte hjärta att skrämma iväg dem allt för våldsamt.

Men nu har jag fått slut på fågelmat så det är dags att ge sig iväg och införskaffa lite nytt. Undra vart man hittar sånt sommartid? På vintern finns det ju i vilken mataffär som helst, men nu ser man det ingenstans. Lantmännen kanske? Jag får kolla upp det där.

 ***

Men nu ska jag göra mig en frukostsmoothie, en ny variant som jag provade för första gången i går. Det kommer ett recept om en liten stund. Helt fantastiskt god!  

Ha en fin dag alla och på återseende senare!

Photobucket

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Posted by Cherlindrea
Dated: 10th maj 2017
Filled Under: Allmänt
Comments: Kommentarer inaktiverade för Frukost i fågelträdet.. :-)