God eftermiddag på er alla!
Vilken underbart härlig dag vi har haft! 😀 Jag hade faktiskt ingen direkt koll på väderprognosen inför helgen så att det skulle bli så här fint väder var jag inte alls beredd på.
Så vi tog ut motorcykeln på en tur idag, maken och jag, och styrde kosan mot Blidsberg och Basta kvarncafé. Vi åkte på fantastiskt fina vägar ute på landet och inget är väl så vackert som den svenska landsbygden vid midsommartid! Överallt blommade lupinerna i diken och på grässlätter. På vissa ställen var det som hela hav av blommor i alla färger! Ute på landsbygden stod alla hagar och ängar i full blom, och det var otroligt grönt och lummigt. Det var längesen jag såg något så vackert som detta, och det var längesen jag var ute på rena rama landet bland gödseldoft, bondgårdar och blommande ängsmarker. Det var helt underbart att sitta på hojen en dag som denna och känna den där närheten till omgivningen som man aldrig upplever i en bil. Möjligtvis i en cab då, men det har ju inte vi. 😉
***
***
Idag hade jag i allafall med mig ”riktiga” kameran. 🙂 Det är alltid lite bökigt att fota med den när jag samtidig måste hålla Loxy i koppel eftersom den är både tung och lite otymplig och kräver två händer. Men ack så underbar att fota med! 🙂 Så idag fick Loxy stanna hemma hos ”mormor” och kameran följa med i stället.
När vi stannade för att fika på Basta kvarn i Blidsberg så lekte jag lite med olika slutartider. Det är ett perfekt ställe att göra det på, med de fina vattenfallen och forsarna.
Efter en sanslöst onyttig fika bestående av kaffe och prinsesstårta så åkte vi hemåt igen. En annan väg, lite mer genom skog nu, men såå mycket trevligare än motorvägen. 🙂
Väl hemma hämtade jag Loxy hos mamma och gick hem för att förbereda allt därhemma för en mysig Saphira-kväll. Och därefter har jag haft fullt upp. 😛
Mer om det i morgon. 😉 Nu ska jag hoppa i säng och hoppas på en god natt för oss alla.


 

Photobucket
Posted by Cherlindrea
Dated: 17th juni 2017
Filled Under: Allmänt
Comments: Kommentarer inaktiverade för Mc-tur till Blidsberg idag! :-)

God kväll på er alla!

Då var denna dagen slut och det är jag också – heeelt slut! Haha! 😛 Jisses, det är många barn som går på en skola och när alla ska samlas på ett och samma ställe, tillsammans med syskon, föräldrar, andra släktingar och vänner, ja då blir det väldigt livat! Idag fylldes Gustav Adolfkyrkan i stan med sommarlovsglada barn, fladdrande fina avslutningsklänningar och stiliga grabbkläder, Ida’s sommarvisa, sol och värme. Det har varit en härlig dag! Men för oss började den redan igår. 😉

***

I en paus mellan nagelpyssel och franspyssel inför alla skolavslutningar och semestrar, så hade jag en liten lucka mitt på dagen. Då dök min söta systerdotter Saphira upp med mamma Nicole i släptåg, taggade till tusen för tårtbak! 😀
***
Det skulle bli en godistårta hade Saphira bestämt. Och hade vi använt allt godis dom kom med så hade hela tårtan bestått enbart av smågodis. Haha! 😀
Men själva tårtfyllningen är också smarrig, jag lägger upp ett recept på den i ett separat inlägg. 🙂 Det var en enkel och rolig tårta att göra som jag varmt kan rekommendera. Jag skulle tro att det blir en höjdare hos de flesta barn, och fyllningarna kan ju lätt bytas ut om det är något som inte faller någon i smaken. 🙂
***

För Saphiras del är det här förmodligen den mest ultimata tårta hon kan äta, eftersom huvudfyllningen och spacklingen av tårtan består av nutella och hon är en fullkomlig nutellagalning. 😀

Det här var i allafall gårdagens jobb inför dagens avslutnignskalas, och det blev inte alls den kalabalik i köket som jag hade fasat för. Haha! Vi satt vid bordet och gjorde det mesta, och slapp allt kaos vid diskbänken.

***

***

Framåt eftermiddagen idag var det sen alltså dags för skolavslutning i kyrkan. 😀

Håkan, brorsan, min gulliga brorsdotter Evelyn och jag var där ca 10 minuter innan det skulle börja och då var de flesta redan på plats i kyrkan. Men vi väntade på mamma som var tvungen att göra ett ärende innan och ville inte gå in utan henne. Så vi stod kvar på utsidan när kyrkklockorna började klämta, och fick därmed se en riktigt mäktig sak som alla andra inne i kyrkan tyvärr gick miste om.

Plötsligt kom alla Montessoriskolans barn och personal gående i en lång parad och i täten gick två fanbärarare med vår vackra svenska flagga fladdrande i sommarvinden. 😀 Paraden var så lång att vi inte ens såg slutet på den där vi stod uppe på kyrkans stora plan, den sträckte sig långt ner utefter vägen, över gatan och ner mot stan. Man kan se lite av det på den mittersta bilden i övre raden på kollaget ovan. Men jag insåg flera gånger under dagen att jag skulle haft min riktiga kamera med mig. Det var långt ifrån tillräckligt med iphonen idag.

Självklart ville vi vänta och se Saphira nu när vi ändå stod där på utsidan och självklart gick hennes klass allra sist. 😛 Men till sist kom hon, en strålande lycklig liten tjej när hon fick se oss alla stå där. 🙂

***

I kyrkan var det en klassisk avslutning med både kända och okända sommarvisor, riktig nostalgi. 🙂 Det var fullt med folk och inte helt lätt att komma så nära att man kunde få hyfsade bilder. Åter igen saknade jag min riktiga kamera med mitt teleobjektiv. Nästa gång vi ska iväg på något liknande så ska den bara med, hur bökigt det än kan bli med den tunga kameran.
***
När Saphira sprungit ut ur kyrkan tillsammans med sina skolkamrater och tagits emot av familj och släkt utanför så var det dags för sommarlovskalas hemma hos henne. 🙂 Vi delade upp oss i alla bilar som stod parkerade åt alla håll och kanter. Det var inte lättaste saken att hitta parkering när vi kom dit. 😛 Nu promenerade vi bort till Vattentornet där vi hade ställt vår bil och åkte hem till syrran.
Där välkomnades alla av ballonger och serpentiner på ytterdörren och i köket var det kalaspyntat. 😀 Gårdagens verk – godistårtan – stod på bordet, tillsammans med rosa ”champagne” till tjejerna. Här hemma firade vi även goaste Evelyn. Hon har sin avslutning i morgon men vi som inte har möjlighet att komma på hennes avslutning passade på att fira henne med sommarlovspresent tillsammans med Saphira idag i stället. 🙂 Tjejerna fick mest pengar, vilket brukar komma väl till pass under varma sommarlovsdagar på stranden och liknande, men även en sån där handspinner som gör alla ungar totalt galna just nu. 😀 Jag har inte riktigt förstått fascinationen dom känner för dessa små snurrgrejer men visst, det är ju en oskyldig liten pryl som tydligen är jätterolig. 😛
***
Vi hade en jättemysig stund tillsammans med kaffe, glada ungar, tårta och alldeles för mycket godis innan vi åkte hemåt framåt kvällen. Och därefter har jag och Loxy mest legat på soffan i godiskoma. 😛 Eller ja, inte Loxy men jag har.
I morgon har som sagt var min brorsdotter sin avslutning men då var jag redan uppbokad så jag kan inte vara med det här året. Men så är det ju tyvärr och det är svårt att kunna vara med varje år med alla syskonbarn. Nu har jag varit på Evelyns avslutning en gång och Saphiras en gång. Nästa gång tänkte jag åka på någon av mina systersöners avslutning. Dom bor ju några mil härifrån så har jag riktig tur så kanske dom har olika tider samma dag så man kan gå på båda. 🙂 Men i allafall ligger prio på min äldsta systerson Hugo innan han går ut grundskolan. Det skulle vara roligt att vara med när han går ut nian. 🙂
***
Men nu ska jag förbereda mig för morgondagen och sedan hoppa i säng. Det har varit en lång dag.
Hoppas ni haft en fin dag i solen alla, för det har verkligen jag haft! 🙂
På återseende i morgon igen!

 

Photobucket
Posted by Cherlindrea
Dated: 15th juni 2017
Filled Under: Allmänt
Comments: Kommentarer inaktiverade för Saphiras skolavslutning idag! :-)

Hej hej alla!

Lite sol får vi allt mellan regnskurar och gråa moln. 😀

Igår tog Håkan och jag en sväng ner på stan, egentligen först och främst för att köpa ett nytt displayskydd till min iphone som har fått hänga med sedan jag köpte mobilen för över ett år sedan. Och nu var det så pass repat och sprucket att jag till och med skar mig på det härom dagen. Dags för ett nytt alltså. Och en stor eloge till killen i 3-butiken som verkligen jobbade ordentligt med rengöring av skärmen för att få skyddet att sitta perfekt. Vi stod där säkert en kvart och tittade på hans putsande och pillande med att få bort glaspartiklar från gamla spruckna skyddet på glaset, men det gjorde jag så gärna, för då kändes det som att det blev ordentligt gjort. Så nu har jag ett displayskydd med livstidsgaranti. Bara att ta med mig kvitto och skydd ner till butiken om det spricker så får jag ett nytt. 🙂

***

På väg tillbaka till bilen efter lite andra småärenden så gick vi förbi Thai Silk och lockades av den ljuvliga doften. 😀 Och eftersom det var kanonväder just då så tog vi en lunchbuffé på uteserveringen. Helt underbart! 🙂

Därefter var det storhandling på Ica Maxi innan dagen fortsatte i nagelhörnan. Tyvärr fanns inte mina buzzadorprodukter där så jag får kolla en annan butik innan jag kan blogga om dem.

***

Nu har jag snart min syster Nicole och hennes dotter här. Vi ska göra tårta till Saphiras skolavslutning i morgon, en riktig godistårta ska det bli. 😀 Vi får väl se hur det slutar, men jag lägger upp bilder på det hela sedan. Haha! Jag misstänker att det kan bli ett riktigt spektakel i köket i eftermiddag! 😛

***

Till slut måste jag ju bara visa min vackra sommarbukett som jag fick av min älskade mamma idag, som hon plockat till mig på morgonpromenaden. Min älskade mamma! 🙂 <3 Nu står den på framsidan och välkomnar alla gäster som kommer hit.

***

Ha nu en fortsatt fin och solig onsdag så ses vi senare ikväll. Förhoppningsvis…om inte hela köket har rasat då. 😉

 

 

Photobucket
Posted by Cherlindrea
Dated: 14th juni 2017
Filled Under: Allmänt
Comments: Kommentarer inaktiverade för Sol mellan molnen! :-)

God kväll där ute i regnet alla!

Det var en ordentligt blöt försommar vi fått i år. Eller är det bara jag som inte minns att det alltid regnar så här på våren? Ibland undrar jag, men jag tycker bara det blir sämre och sämre sommarväder för varje år. Nåja, vi har inte ens kommit fram till midsommarhelgen ännu så det är väl inte dags att ge upp hoppet om en fin sommar än i allafall. 🙂

Det har dessutom varit några jobbiga migrändagar så den här helgen har jag sovit bort mycket av dagarna. Men det behövs ibland det också. Idag har jag dock känt mig piggare igen så förhoppningsvis är det över för den här gången. Vi åkte till Ellagården i fredags för att njuta av deras frukostbuffé igen, hjärtat och jag. Men det slutade dråpligt nog med att jag satt med huvudvärk och illamående och hängde över ett glas apelsindricka medan min käre make fick äta frukost ensam. Migränen bröt ut i bilen på vägen dit och det var bara helt kört när vi kom fram. Så efter att ha betalat fullt frukostbuffépris (som dock är ganska beskedligt) för ett glas apelsindricka åkte vi hem och jag låg strandad i sängen i ett dygn framöver. Det kom och gick sedan under hela helgen så vi får satsa på nästa fredag i stället. 🙂

***

Idag har jag i allafall fått lite nagelpyssel och annat gjort och varit på benen hela dagen. Men nu ska jag krypa i säng så jag inte åker på nåt nytt anfall. Man blir lite rädd för det när man legat dålig så lång tid. Vi valde dessutom helt fel i tv-tablån ikväll. Filmen är tokseg och de flesta andra filmer började också kl. 21 och har gått en timme nu. Så nej, den här kvällen känns ganska slut för min del. 😉

Hoppas i allafall att ni har en fin kväll därute, trots vädret. Och kanske hade bättre tur med tv-valet än jag. Hehe! 😛

På återseende i morgon! Då har förhoppningsvis mina nya buzzadorprodukter som jag ska testa kommit hem också. Mer om det i morgon.

Sov så gott alla!

 

Photobucket
Posted by Cherlindrea
Dated: 12th juni 2017
Filled Under: Allmänt
Comments: Kommentarer inaktiverade för Regnigt…

***

Hej alla!

Jahapp, då var regnet här igen, och det med besked. Det har ösregnat mer eller mindre hela förmiddagen och det gråruskiga vädret har inte gjort mycket för att pigga upp mig precis. Efter en natt med dålig sömn så har jag sovit mer eller mindre hela förmiddagen. Jag är såå trött idag!

Mer uppiggande var däremot den ljuvliga pionbuketten som jag kostade på mig när jag var och handlade igår. 😀 Jag älskar ju alla blommor, det har knappast undgått någon,, 😛 Men det är något speciellt med dessa enorma, rosa blommorna. Och knopparna är nästan vackrast tycker jag. 🙂 Jag är helt förälskad i dessa enorma bollar! 😀

***

***

Tråkigt nog blev det inte riktigt som vi planerat igår däremot. Vår traditionella mc-tur blev inte av. Loxy är för gammal för att följa med på motorcykeln numera tycker jag. Förr kunde han sitta i sin specialryggsäck och gona in sig bland filtarna. Men numera blir det för jobbigt för honom, så därför brukar min mor ställa upp som hundvakt, vilket hon även skulle gjort igår.

Men hon skulle även ha min systerdotter Saphira hos sig under dagen och dom två skulle ner en sväng på stan och titta på nationaldagsfirandet innan vi skulle iväg på vår tur. Och så krockade alla tider förstås. Robin Bengtson uppträdde på Stora Torget, en jätteupplevelse för Saphira. Vi trodde hela dagen att vi ändå skulle komma iväg senare på eftermiddagen, men till slut gav vi upp. Det var bara att parkera motorcykeln och packa in alla mc-kläder igen, lite tråkigt för det var min premiärtur som skulle gå av stapeln, både årspremiär och premiär på nya motorcykeln. Men det kommer fler fina sommardagar. 🙂

Medan hjärtat parkerade hojen skrubbade jag färskpotatis och dukade fram en härligt svensk nationaldagsmiddag åt oss i stället. 😀 Så det blev en supermysig dag ändå, på ett annat sätt.

***

***

Och min älskade systerdotter fick en upplevelse hon sent kommer glömma, och det känns precis lika viktigt. 😀 <3

***

Hoppas ni alla hade en jättefin nationaldag igår! 🙂

 

Photobucket
Posted by Cherlindrea
Dated: 7th juni 2017
Filled Under: Allmänt
Comments: Kommentarer inaktiverade för Inte alltid som man tänkt sig, men bra ändå! :-)

nationaldag1

God morgon på er!

Jisses, 05.00 var vi båda på fötterna i dag, hjärtat och jag. Riktigt morgontidiga. För direkt morgonpigga vet jag inte om man kan kalla oss. 😛 Både Håkan och jag var mest hungriga idag efter gårdagens fastedag. Det är inte ofta jag känner av fastedagarna så mycket, men ibland händer det. Och idag var det ett sådant tillfälle. Maken gick upp först och jag hade egentligen tänkt somna om. Men när kaffedoften började smyga sig in i sovrummet så var det helt kört, då kunde jag definitivt inte somna om. 😀 Så strax över fem i morse satt jag och åt nationaldagsfrukost i form av vaniljkvarg med svenska jordgubbar och färskpressad apelsinjuice. Och kaffe förstås. 🙂 

***

frukost1

Nu kommer jag i allafall att lägga mig och vila på soffan en stund så jag blir lite piggare inför dagens mc-tur. Det har varit ganska dåligt med sömnen i natt, förmodligen på grund av att jag har känt av hungern. Men klockan är ju inte mycket än, så det finns gott om tid för en morgontupplur. 🙂 

***

Önskar er alla en jättefin Nationaldag idag! 😀 

Photobucket
Posted by Cherlindrea
Dated: 6th juni 2017
Filled Under: Allmänt
Comments: 2 Comments

godnatt1

God kväll på er!

Då var den här måndagen snart tillända, och den tänkte jag avsluta med ännu lite underbara syréner från mammas trädgård. Det har varit en riktigt skön – men blåsig – dag. Hoppas verkligen det blåser mindre i morgon, för vi tänkte ge oss ut på något som nästan börjat bli lite av en tradition för Håkan och mig. Nämligen en mc-tur ut på vår vackra svenska landsbygd som vi sedan brukar avsluta med en lunch på något fint och mysigt ställe. 🙂 På motorcykeln ser man verkligen omgivningarna på ett helt annat sätt än i bil, och jag tycker det är ett underbart sätt att fira vår nationaldag, att åka runt och se det mest svenska vi har, vår vackra landsbygd och natur. 😀

***

pinknails1

Jag hann förresten med att fixa till mina egna naglar i helgen också. 🙂 Inte för att det är så mycket att skryta med precis…haha! 😛 Efter att nya datorn kom i min ägo så blir dom bara kortare och kortare. 😀 Jag älskar att ha dem så korta att jag kan skriva snabbt på tangentbordet utan att märka av dem. Innan var dom så långa att jag störde mig på både klickandet och att jag slog ner två-tre tangenter samtidigt. Jag känner mig nästan stympad med så här korta naglar, men det får helt enkelt vara så ett tag. För tillfället känns smidigheten vid datorn viktigare än långa naglar. 😛 Men den här rosa färgen har varit mer än populär det senaste. Jag har gjort likadana på både vänner och familj förutom mig själv, bara med små undantag på ringfingrarna. Glitter på vissa, strasstenar eller blomsterstickers på andra. Och på några, alldeles speciella dekorationer. Men lika somriga allihopa. 🙂

pinknails2

***

Avslutningsvis måste jag bara slänga upp ett litet kollage på något som jag glömde lägga upp samma dag det hände, nämligen vårt lilla plättkalas. Både min syster Nicole och hennes dotter är fullkomligt tokiga i Nutella. Så när dom kom på lunch var det så klart plättar med grädde, färska bär och Nutella som stod på menyn. En riktigt smarrig sommarlunch som jag mer än väl kan rekommendera – om man inte håller för hårt på midjemåttet förstås.. 😉

***

nutellaplattar1

Och eftersom jag är så himla kass på att få upp bilder samma dag som saker och ting sker, så kommer det lite sånt här efter hand. Nästa gång blir det mina systersöners tårtkalas vi hade hemma hos mamma en solig sommardag. 🙂

Nu ska jag hoppa i säng så jag orkar med den planerade mc-turen i morgon.

Ha en fortsatt trevlig kväll alla nattugglor och sov så gott ni andra! 🙂

Photobucket
Posted by Cherlindrea
Dated: 5th juni 2017
Filled Under: Allmänt
Comments: Kommentarer inaktiverade för Blommor, naglar och nutellaplättar! :-)

syrentider

Hej på er därute alla!

Det är en ordentligt blåsig pingst vi har i år. Men ganska soligt i dag i allafall. Lite skillnad mot skyfallen igår. 😛

Jag har haft en sån där riktigt seg ”migränhelg”, med först själva anfallet och sedan den där hemska segheten som kommer efteråt. Så jag har verkligen inte fått mycket gjort dessa sista dagarna. Mer än att sova ut då möjligen. Men det behövs ju det också ibland. 🙂

Men jag fick mig i allafall en tur med Loxy upp till mamma och plockat lite syréner i hennes trädgård. Hon tillhör den lyckligt lottade skaran med ett eget syrénträd. 🙂

***

smokedcheese1

***

I helgen fick jag dock äntligen tag på Falbygdens rökta ost som jag ska testa för Buzzador. 😀 Det har varit helt omöjligt att hitta den i butikerna här i stan. Men nu är den införskaffad och provad, och den har fått tummen upp här hos oss. Loxy var nog helt övertygad om att det var korv, och Håkan älskar allt som är rökt så det borde jag ha förstått. 😛 Själv tyckte jag den var helt okej, men inte direkt som smörgåspålägg. Snarare som tilltugg eller på en ostbricka. Där funkar den perfekt som en lite annorlunda ost. 🙂

***

Men nu ska jag göra mig i ordning inför förmiddagens nagelpyssel. 🙂 Lillasyster Nicole och systerdotter Saphira kommer på besök här om ca en timme. Innan dess hade jag tänkt hinna bädda i allafall. 😉

Apropå ingenting egentligen.. herre jisses, vad det låter hemskt när katter slåss! Jag blir lika vettskrämd varenda gång grannkatten Molly tokskriker utanför fönstret!  

Ha en kanonfin dag alla därute och på återseende lite senare! 😉 

Photobucket

Posted by Cherlindrea
Dated: 5th juni 2017
Filled Under: Allmänt
Comments: Kommentarer inaktiverade för Syréner och rökt ost… :-)

morgonkök1

God morgon denna regniga tisdagsmorgon alla! 🙂

Ja, inte är det speciellt uppiggande att titta ut genom fönstren och mötas av ett grådaskigt, mulet och regnigt Borås när man vaknar, men det är väl smällen vi får ta efter några underbara soldagar. 😛 Vi har verkligen passat på att njuta av värmen under den här tiden, för egen del under vårt nya jätteparasoll dock, eftersom jag inte vågar riskera migrän. Men lika härligt har det varit för det. Jag älskar när det är så varmt att man kan söka sig till skuggan utan att frysa, då är det verkligen sommar! 😀

Men trots värmen så har jag hunnit med att vår- eller kanske snarare sommarstäda här hemma i omgångar. Ett rum i taget, gardinbyte någon dag och så vidare.

***

morgonkök2

***

I köket fick jag äntligen upp mina älsklingsgardiner som jag köpte för många år sedan på Cellbes. 🙂 Saken är den att jag då köpte dem till köksfönstret i vår gamla lägenhet och det var ett sånt där vanligt litet fyrkantigt fönster. Så när vi flyttade till nya bostaden så gav jag bort massor med gardiner som inte längre passade någonstans eftersom det är en helt annan typ av fönster här. Men dessa kunde jag bara inte skiljas ifrån eftersom jag var så förtjust i dem, så av någon anledning fick de ligga kvar i gardinlådan. När jag sedan i vintras skulle plocka upp julgardiner och fick syn på dem insåg jag plötsligt att dessa inte var såna där vanliga korta längder som jag vanligen hade till alla små fönster förr, utan golvlånga. Och att det faktiskt passade till köksfönstret/balkongdörren även här i nya lägenheten!

Så nu har jag väntat sedan i julas på att det ska bli ”sommarmånad” och äntligen motiverat att sätta upp dem! 😀 Och nu sitter de på plats, mina älskade rosa/vitrutiga köksgardiner! Och de är precis som nya, eftersom jag inte hann använda dem mer än några månader innan vi flyttade, och det tog mig drygt fem år att upptäcka att de passade även här. 😛 Så i sommar är det rosa i vårt kök. 🙂 Och vitt förstås, eftersom jag älskar den där lantliga stilen fortfarande, vad folk än säger om att den stilen är ”ute”. 🙂 

***

Men nu ska jag ta tag i mig själv och göra mig i ordning för lite nagelpyssel. Det är i allafall en rolig grej att göra trots det trista vädret. 

Hoppas ni får en fin dag därute även om det är en smula vått… 😉 

På återseende senare, med lite recensioner på olika saker som jag testat under de sista veckorna. 

Photobucket

Posted by Cherlindrea
Dated: 30th maj 2017
Filled Under: Allmänt
Comments: Kommentarer inaktiverade för Mitt älskade kök… :-)

sömnparalys

***

Jag vaknar till mitt i natten och känner att det är någon i sovrummet. Inte Håkan, utan någon annan som inte hör hemma där. Det vibrerar i min kropp, skakar… känns som jag ligger i en centrifug med en sugande känsla i kroppen. Ett högt skärande ljud som jag inte kan identifiera hörs någonstans ifrån. Mumlande och viskande ord på ett språk jag inte förstår hörs från någon. Någon eller något som utstrålar något ont, något fasansfullt skrämmande. Jag ligger blickstilla i sängen. Bara mina ögon rör sig, far fram och tillbaka över den delen av sovrummet som jag kan se. Jag kan inte röra mig, min kropp är totalt förlamad! Jag kan knappt andas, både på grund av skräcken jag känner och på grund av något annat. Men jag är klarvaken! Och jag ser allt omkring mig blixtskarpt! Jag väntar..undrar vad som ska hända i natt. Ska någon lägga sig bredvid mig och ligga och andas i öronen på mig? Ska jag vända mig om och plötslig ha ett fasaväckande ansikte fem centimeter framför mitt ansikte som stirrar på mig? Ska någon sätta sig över min bröstkorg, trycka ner mig i sängen, kväva mig? Eller kanske skälla ut mig, skrika på mig? Hota mig med kniv?

***

Plötsligt känns det som om detta onda jag känner i rummet blåser mig uppåt, så jag svävar upp ur sängen, upp mot taket. Vrålande röster, som skäller och gapar, skriker mitt namn ekar i hela rummet! Jag är vettskrämd! Försöker skrika jag med – på hjälp, av ren och skär fasa, men det kommer inte ett ljud över mina läppar. Inte ens ett svagt kvidande. Jag tittar skräckslaget ner i rummet och ser en mörk skepnad som står där nere, som stirrar upp på mig. Jag ser inget ansikte den här gången, men jag känner ondskan som varelsen där nere utstrålar. Jag kämpar hela tiden, kämpar för att kunna röra ett finger, en fot – bara något litet som kan bryta förlamningen. Jag försöker skrika igen, i tanken försöker jag ropa på hjälp, ropa på Gud, väcka Håkan som ligger i sängen och sover, utan att märka vad som händer. Jag har nått taket och trycks emot det, dras utefter det och hålls uppe med hjälp av den onda blåsten. Hela tiden detta infernaliska oväsen – skrällar, skrikande ljud, bankar och dunkar. Hela tiden tror jag att jag ska dö av kvävning.

I detsamma lyckas jag röra lite på min ena hand. Kroppen känns trög, som om den är svårstartad, men jag känner att förlamningen börjar släppa. Jag faller ner i sängen. Flämtar… det tystnar omkring mig. Jag ser mig runt i rummet. Varelsen är borta. Känslan av ondska i rummet klingar sakta av. Jag är gråtfärdig av utmattning och den kvardröjande skräcken. Jag sätter mig långsamt upp, svänger benen över sängkanten och sträcker mig efter morgonrocken.

Och jag vet, att i natt blir det ingen mer sömn. Jag kommer sätta mig vid datorn, eller med iPaden i soffan och läsa lite bloggar, kanske blogga själv, dricka en kopp te och vänta tills morgonen gryr. Har jag tur och inte har något planerat så kan jag lägga mig och sova en stund på morgonen när det ljusnat. Annars får jag försöka ta mig igenom dagen så gott det går, hur trött jag än är. Och förhoppningsvis vågar jag lägga mig på kvällen för att försöka sova, och förhoppningsvis får jag göra det ikväll…sova – utan störningar.

***

jonnajinton1

***

Foto är lånat av JonnaJinton.se

***

Jag förstår vad ni tänker där ute. Men usch, vilken hemsk mardröm hon hade! Men detta var ingen mardröm.

Jag har under hela mitt liv – så långt tillbaka jag kan minnas faktiskt – och det är ganska långt tillbaka, haft de här upplevelserna. Mest nattetid, men även dagtid ibland. Antingen är jag på väg att somna eller så vaknar jag precis. När jag var barn så såg jag ofta olika saker som mina föräldrar alltid förklarade som drömmar, väldigt tydliga och intensiva drömmar visserligen men ändå bara drömmar. En gång när jag låg i min säng så såg jag ett lejon som gick fram och tillbaka på golvet i mitt rum, morrande och hotfullt. Jag var vettskrämd och kunde inte röra mig av skräck. Men mamma och pappa bedyrade för mig att jag bara drömt. Då var jag runt fem-sex år.

En annan gång såg jag hur en massa hästar kom rusande in i rummet genom fönstret och jag blev fruktansvärt rädd. Vid ett annat tillfälle såg jag tydligt hur en tavla i rummet förvandlades och molnen i tavlan blev till en manlig varelse som utstrålade ondska. Också bara en dröm, eller möjligtvis feberyra sa mamma och pappa, jag hade ju lite feber den dagen. Men jag visste att jag inte drömt, för jag var ju vaken. Visserligen helt stel av skräck men vaken, det var jag, det var jag absolut helt säker på. Och det var jag också.

***

Dessa upplevelser fortsatte upp genom åren. När jag insåg som barn att jag inte skulle bli trodd av de vuxna så slutade jag att berätta om dem. Men jag utvecklade rädsla för vissa saker. Jag hörde en röst en gång, som ”talade” till mig och beskrev hur en man sprang runt ute i trappuppgången och tände eld på dörrarna. Då var jag kanske sex år. I många, många år efter det var jag livrädd för trappuppgångar och vågade inte gå själv i dem. Var jag ute och ville hem så ropade jag på mamma utanför huset, och hon fick komma ner och möta mig i porten.

***

Upplevelserna blev värre och värre, mer och mer skrämmande, ju äldre jag blev. Som tonåring var jag helt säker på att jag var förföljd av onda makter, andar eller demoner av något slag. Jag vågade inte berätta för en enda människa om detta. Mina föräldrar hade ju aldrig trott på mig, och mina kompisar skulle med all säkerhet antingen tro att jag var helknäpp på något vis, eller att jag bara tokljög för att få uppmärksamhet. Jag visste inte vilket av det jag var mest rädd för.

***

Jag blev vuxen. Jag flyttade hemifrån och fick uppleva skräcken och fasan i att vara helt ensam i mitt hem när det hände. Jag minns att jag kunde sitta och ringa till Fröken Ur på natten bara för att få höra en mänsklig röst. Jag hade absolut ingen att prata med om detta.

När jag blev ännu äldre och fick problem med ångest och depressioner så fick jag vid några olika tillfällen psykolog- eller psykoterapeutkontakt men dem var jag ju ännu räddare att anförtro mig åt, för då skulle dom med all säkerhet tvångsinlägga mig, det var jag helt övertygad om. Jag hade ingen aning om varför just jag hade drabbats av något sånt här. Jag var vid olika perioder i livet intresserad av onaturliga saker, new age och allt sånt där som var populärt på 80- och 90-talet. Drömtydning var ett av mina absoluta intressen. Men tyvärr hade jag släktingar som skrämde upp mig ännu mer och berättade att jag skulle dra åt mig onda makter och demoner om jag fortsatte med drömtydning och att jag troligtvis redan gjort det. Dom skulle bränna mina böcker åt mig så jag blev av med demonerna sa dom. Inte blev jag det inte. Jag var bara ännu mer vettskrämd!

***

sömnparalys2

***

Så gick åren utan att jag berättade för någon. Jag har aldrig vant mig och skräcken är lika stor, men jag insåg att jag måste acceptera att det här tydligen var något jag måste lära mig att leva med. Inte ens min älskade make har någonsin fått höra något. Visst har han undrat över vissa saker ibland. Över min sömnlöshet, mina uppesittarnätter, över hur jag ibland kunde gå ifrån att ligga blickstilla och ”sova” som han trodde, till att nästa ögonblick bara fara upp ur sängen, hugga tag i min morgonrock och gå ut i vardagsrummet.

Men han har aldrig kunnat ana, för han visste lika lite som jag.

Det blev torsdag den 18:e maj 2017. Nu i torsdags alltså, för två dagar sedan.

***

Upptäckten! 

Jag fick åter igen ett skrämmande besök i sovrummet på natten och gick upp för att sätta mig ute i soffan och varva ner, låta hjärta och puls lugna ner sig lite. Och för första gången i mitt liv kom jag på tanken; ”om jag skulle ta och googla lite och se om jag hittar något liknande…” Och då hittade jag till Jonna, och det förändrade mitt liv från en sekund till en annan.

Jag minns inte ens vad jag googlade nu, men det var väl något i stil med ”vakna drömmar vid uppvaknande” eller något liknande. Den första träffen jag gick in på var i allafall en blogg, skriven av Jonna Jinton. Till min oerhörda förvåning skrev hon exakt om det jag upplevt i hela mitt liv, utan att ha en aning om vad det var, eller att det fanns fler som varit med om det. Jag läste hennes blogginlägg, som ni hittar här, och fortsatte sedan med de hundratals kommentarer som fanns under inlägget. Jag var helt fascinerad! Helt tagen! Allt stod ju där! Allt som jag känt, hört, sett och upplevt! Alla var lika rädda, skräcken verkade vara en genomgående gemensam känsla. Vissa hade bara haft några få upplevelser, vissa hade som jag, levt med det i många år eller hela livet. Många hade sett exakt likadana scener, personer eller väsen. Händelserna var snarlika. Tillståndet har till och med ett namn och det finns en hel del forskning på det.

***

Men vad är då ”detta”?? Är det något övernaturligt? Är jag  – och alla de andra som ser detta – synska? Ser vi andar, demoner och liknande?

Nej, självklart inte! Det har inget med det att göra, även om vissa gärna vill hävda det. Alla dem som håller på med såna här saker, vill såklart ha fram att vi har kontakt, att vi som upplever detta är extra känsliga, har en öppen portal osv. Och visst, jag säger inte att det inte finns synska människor som gör det också. Men i detta fallet har det en helt annan förklaring och så här ligger det till.

***

SÖMNPARALYS

Jag lider av något som kallas för sömnparalys, eller Parasomni. Ca 3-6% drabbas av detta någon gång i livet, och vissa har det regelbundet. Man hamnar i ett paralyserat tillstånd precis när man ska somna eller när man håller på att vakna. Under REM-sömnen stänger hjärnan av kroppens funktioner för att man inte ska gå loss i verkligheten när man drömmer. Man kan alltså drömma att man t.ex springer utan att benen rör sig. Detta är förmodligen för att man inte ska skada sig under drömsömnen. Tänk om alla skulle springa omkring, försöka flyga – eller göra allt det där vi faktiskt gör i drömmarna – i verkligheten.  Det skulle förmodligen hända hemska olyckor då. Det enda som rör sig när vi drömmer är ögonen, som man kan se på en sovande person. De är inte avstängda eller ”förlamade”.

När man drabbas av sömnparalys så hänger inte hjärnan och kroppen riktigt med varandra. När man är på väg att somna, så stänger hjärnan av muskelkontrollen för tidigt. Man är alltså fortfarande mentalt vaken men kan inte röra sig, motorikdelen i hjärnan sover, därav paralyseringen. I detta stadium kan man även hallucinera, och vid insomning kallas det Hypnagoga. Vissa kan ibland vara med om en händelse där personen ser eller hör personer prata eller gå förbi trots att han eller hon vet att man är ensam hemma. Då har man drabbats av en hypnogog. Precis som vid sömnparalys så befinner sig hjärnan mitt i mellan sömn och vakenhet, där drömmar är insprängt mellan. Vanligast är optiska eller akustiska hallucinationer, man ser eller hör något.

När man i stället har vaknat upp och upplever detta så är det delar av REM-sömnen som i stället  stannat kvar, trots att man redan har vaknat. Denna typen av hallucination heter Hypnopompa.

***

Varför får man då sömnparalys?

Ja, varför? En sak som kan utlösa det är stress eller sömnproblem. Detta blir ju ofta en ond cirkel eftersom man sover dåligt när man har haft en sömnparalys pga rädslan och riskerar då att drabbas av en till. Men det är knappast hela sanningen för så stressad tror jag inte att jag var som fem-åring. Det verkar även vara ärftligt och det tror jag mer på. För nu, när jag vet vad detta är, så ser jag många tecken på att min älskade mormor med all säkerhet led av sömnparalys hon också.

***

Denna natten, den 18/5, när jag äntligen fått svar på så många frågor, satte jag mig och skrev till mina syskon. Jag fick iväg ett långt meddelande till dem alla tre, där jag berättade om hur jag haft det med detta hela livet, hur rädd jag varit och inte vågat berätta för någon. Jag skickade med länkar till både Jonnas blogg och till en tidningsartikel och frågade dem alla om de själva någonsin känt något sånt här, eller om de märkt något hos sina barn. Det visade sig då att min ena syster faktiskt också haft dessa upplevelserna upp genom åren några gånger, och när jag tänkte efter kunde jag dra mig till minnes händelser där hon helt tydligt drabbats av sömnparalys. De andra två hade inte upplevt det, men båda kände personer som hade det, och speciellt min bror kände till en hel del om det.

Tänk, här har jag gått i hela mitt liv och varit livrädd för att det varit något allvarligt psykiskt fel på mig, eller att jag varit förföljd av onda andar. Och så finns det så många människor som har samma sak. Hur kan jag ha missat detta genom åren? Hur kan jag aldrig ha hört talas om det?

Hur som helst så är jag oerhört tacksam mot Jonna Jinton och hennes blogginlägg, där jag för första gången i mitt liv fick klarhet i vad jag lidit av genom alla år. Och även alla hennes bloggläsare, som skrivit massor med kommentarer som jag har kunnat läsa och känna igen mig i. Jag bestämde mig för att göra samma sak som Jonna – blogga om detta. Nu när jag vet att det inte är något fel på mig och att det inte är något farligt. Det går ju tyvärr inte att göra något åt sömnparalys, man måste helt enkelt lära sig att leva med det. Men även om man vet vad det är så är man lika förtvivlat rädd ändå. Tänk er en riktigt skrämmande mardröm som ni flämtande vaknar ur, och så tänker ni er samma mardröm i verkligheten…! Det är så det är, för hallucinationer är så mycket mer verkliga. Vissa personer säger att dom har lärt sig att styra sina hallucinationer, eller sin drömparalys, och drömmer klardrömmar i stället.

Jag vill blogga om det för att jag hoppas att mitt inlägg någon gång kanske kan hjälpa en annan person som lever i okunskap och oförståelse för sin situation, på samma sätt som jag blev hjälpt av Jonnas inlägg. Det verkar ju helt ofattbart att jag aldrig hört talas om detta någon gång, och enda skälet jag kan komma på är att även drömparalys uppmärksammas för lite, på precis samma sätt som psykiska sjukdomar, som fortfarande uppfattas som skamliga av många. Jag vill vara med och förändra det om jag kan. Om så bara med ett blogginlägg där jag delar med mig av min berättelse.

***

Detta blev ett oerhört långt inlägg och klockan har hunnit bli 04.00 på morgonen. Jag sitter uppe i natt, eftersom jag är lite rädd för att somna. Men det går snart över. Några dagar efter en paralys så brukar jag sova igen, tills nästa gång det är dags.

Jag hoppas att ni orkat läsa mitt långa inlägg. Men har ni inte det så har jag full förståelse för det också, och hoppas i stället att det ska nå ut till dem som behöver det. De som behöver få information eller bara höra att dom inte är ensamma.

***

Sov så gott alla! 😉

***

Information: 

Wikipedia

Jonna Jinton

Ludger Grote – Hälsoliv Expressen

The Nightmare – Trailer

Dokumentärfilm om fem olika personer som upplevt sömnparalys. 

Finns på Netflix

 

Photobucket
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Posted by Cherlindrea
Dated: 20th maj 2017
Filled Under: Allmänt
Comments: Kommentarer inaktiverade för Sömnparalys – min berättelse!