Hej där ute i höstrusket alla!
Då var det åter igen ett bra tag sedan jag uppdaterade bloggen. Det blir verkligen så att sociala bildmedier som instagram tar över mer och mer. Egentligen tycker jag det är jättesynd för man skriver ju så mycket mer i en blogg och det är så himla roligt att se tillbaka i tiden, inte bara på bilder utan även berättelsen runt omkring. Jag har gång på gång funderat på att bara lägga ner bloggen och bara ägna mig åt sociala medier, men bloggen är inte bara en personlig dagbok för mig själv utan även en sida där familj och vänner tittar tillbaka. Mina syskonbarn läser om när dom var små och hela familjen tittar tillbaka på gemensamma högtider eller andra händelser. Dessutom är bloggen som en receptsamling för både mig själv och många trogna följare har jag fått höra och det är ju fantastiskt roligt.
Så bloggen får bli kvar och den uppdateras när tid och intresse finns. Här ligger ju även länkar till både mina instagramkonton, facebook och pinterest för den som vill ha mer kontinuerlig uppdatering och ni är varmt välkomna att följa mig där. 💕
Men den här gången fick jag sån lust att blogga eftersom jag precis varit ute på en så himla härlig hösttur i skogen på hästryggen. 😍 Det är helt ofattbart vad hästar (ja, djur över lag) kan göra för det allmänna måendet. Jag rider ju relativt regelbundet numera och jag skulle nog vilja påstå att det är ridningen och hästarna och den allmänt underbara stämningen ute hos Paulas Islandshästar där jag valt att rida, som är orsaken till att jag inte hamnat i den vanliga höstdepressionen detta året. Och det trots att jag kanske borde ha haft extra orsak till det.
Jag fick efter lång tid och mycket spring hos läkare, specialister, röntgen mm. äntligen en diagnos och fick veta orsaken till mina svåra smärtor i nacke, axlar och armar. När jag helt tappade känseln, kraften och motoriken i ena armen insåg jag att jag var tvungen att göra något åt det och inte bara gå med det och hoppas på bättring. Det visade sig att jag har fått två rejäla diskbråck i halsryggen som ligger och trycker på nervroten. Efter diskussion med ryggspecialist i Göteborg beslutades det att jag skulle ge det 1,5 år med sjukgymnastik, behandling hos fysioterapeut och annat som kan tänkas behövas. Är det inte bra då så blir det operation. Jag ska även börja på smärtmottagning för att lära mig hantera smärtorna i vardagen. Det sista vet jag inte riktigt om jag förstår meningen med. Efter så många år med värkproblematik så har jag nog lärt mig att hantera det ganska bra på egen hand. Men men… 🤷🏼♀️
Jag har bland annat klarat av att rida och anpassat mig efter de olika smärtorna genom att ibland kanske bara rida med en hand mm. och det har fungerat utmärkt. Visst har jag ont men glädjen som ridningen ger överväger de fysiska problemen.
Därför blev jag mer förtvivlad när jag för ca 1,5 månad sedan fick en muskelbristning i vaden och tvingades göra uppehåll i ridningen. Jag kunde inte ens gå på ett par veckor utan kryckor.
Därför var glädjen kanske extra stor i fredags när jag äntligen kunde sitta upp på min älskade favorit Roléx igen. 😍
Den här gången var min lillasyster med. 🥰 Brorsan och jag gav henne en ridtur i födelsedagspresent i september och nu var det dags att utnyttja den. Hon är lika lyrisk som jag när hon kommer upp på hästryggen. Den här gången fick hon rida en av nykomlingarna i stallet, ett supercharmigt sto som heter Gildra, som hon blev enormt förtjust i.
Det var ett fantastiskt höstväder att rida i. Kallt bevars, men vindstilla och uppehåll från regn. Och ridvägarna runt Tokhult är ju helt magiska. En härlig blandning av skogsvägar och skogsstigar, igenom små husklungor ute på landsbygden och mellan åkrar och ängar.
Tillbaka på gården efter ca 2 timmar i sadeln blev det hästpyssel i stallet, sadla och tränsa av och borsta ”sin” häst innan det vankades fika på det uppvärmda mysiga kaffeloftet. Som vanligt bjöds det på Paulas magiska hembakade bröd som börjar bli lika känt som själva verksamheten. 😄 Själv tog jag faktiskt inga egna bilder den här gången. Jag har oftast händerna fulla med en tokglad Lotus när jag kommer tillbaka från ridturen. 😅 Men jag har både fått och stuligt friskt från Nicole och Paula så det blev en del att lägga upp här i bloggen. För att visa er detta härliga ställe och för att kunna se tillbaka senare och minnas denna härliga dagen. 😍
Självklart var vi ju tvugna att ta lite bilder tillsammans med Gildra och Roléx, syrran och jag. 🤗 Det är så himla roligt när hon är med och jag hoppas det blir mer ofta framöver. Hon är ju lika frälst som jag men jobbar fel tider. Förhoppningsvis kan hon förverkliga sin plan att rida en fredag i månaden i allafall. Sin enda lediga fredag.
Ja, därefter var det dags att styra kosan hem mot Borås igen. Men jag är snart tillbaka igen. Och till våren börjar jag även på ridskolan därute och ser verkligen fram emot att friska upp mina gamla kunskaper från förr. Men under vintern fortsätter jag med mina magiska fredagsturer. 😍
