Hej där ute på er alla!
Nu har min kära mor precis gått hem efter några timmar här uppe hos oss. Jag hade helt glömt bort i morse att jag lovat hjälpa henne med några brev idag, så det har inte blivit något nagelpyssel för min del. Och nu är jag så trött i huvudet att jag måste gå och lägga mig och vila en stund. Det känns liksom att man inte har sovit på ett par nätter.
Den här lilla damen häruppe hade jag däremot väntat mig hit idag. Jag läste nämligen på min systers blogg att hon hade tänkt sig hit upp idag efter att hon varit hos doktorn med Saphira. Men än har hon inte dykt upp, och jag gissar att hon går till mamma först eftersom hon bor närmast busshållplatsen. Och mamma i sin tur har fått uppgiften att tala om för min kära syster att jag ligger och vilar nu. Så det blev inte som jag hade tänkt mig idag. Jag hade nämligen planer på att prova ut lösnaglar på Nicole idag, som jag ska dekorera åt henne under veckan. Men men, det kommer fler dagar.
Men det hade varit roligt att träffa min ena syster söt idag, för det var längesen nu. Här är hon på sin födelsedagsfest som hon hade förra helgen, i sina urläckra latexleggings från Gina Tricot. Undra om man är för gammal för såna där…? *fniss*
Jaja, nu ska jag lägga mig en stund i allafall. Jag vill gärna vara någorlunda pigg ikväll i allafall, för det är Håkans sista kväll hemma före op. I morgon bitti kl.08.15 blir han hämtad härute av underbara snälla kompisen Kjellis, som ska köra honom till sjukhuset. Dels kommer han inte kunna köra bil hem efter op, och dels ska han till sjukhuset i Skene, några mil utanför Borås, så det är förstås skönt att slippa massa bussar och bussbyten i morgon bitti. Sen hoppas jag att jag kan få tag i någon som råkar vara ledig från jobbet när han ska hem och som är gullig nog att hämta honom också, för korkskallen planerar att hänga på sig en ryggsäck och ta bussen hem. Nyopererad och på kryckor..!?! Jisses säger jag bara! Man kan vara för ”ognällig” alltså!
Sen måste jag iväg och handla också, och underbara Veronica och hennes Dan har erbjudit sig att frakta både matvaror och eventuell rullstol. Haha! 😛 Det sista blir det inget av, men jag är så tacksam för erbjudandet, för jag minns hur det var förra operationen. Just det där med att köra bil var bland det värsta och det tog lång tid innan den rullade här igen. Och då märker man verkligen hur van och beroende man har blivit av den där bilen. Som till exempel vid storhandling. 😉
Men nu måste jag lägga mig en stund innan huvudet går i bitar här.
Ha en fortsatt fin dag alla, och på återseende senare!
Prova att småhandla ett tag.. kram:)