Dåså! Då var Nicoles naglar klara också. 😀
Hennes önskemål den här gången var en enkel design utan pärlor, som ju kan vara lite pilligare att hantera. 😉
Hon ville ha vita naglar med blå tippar och egentligen ingenting mer. Men jag valde att lägga dit en ultratunn silverglittrig linje i skarven eftersom jag tyckte det såg snyggare ut. Det är bara att hoppas på att hon gillar, eller åtminstone accepterar det. 😛
Jag tyckte själv att den här designen var riktigt fräsch och gjorde den även på mina egna naglar nu när det var dags att slakta flugsvamparna. *s* Men det är förstås alltid svårare att göra en sån här grej på sig själv, särskilt den vänstra handen eftersom jag är fullkomligt handikappad när det gäller precisionsmålning med höger hand. Jag hade inga tippmallar kvar så jag var tvungen att måla allt på fri hand, och det hade nog inte varit svårare att göra det med fötterna. Haha! Jisses, jag måste verkligen lära mig att lacka med högerhanden. Jag är typ både och, så jag skriver med vänster, men till exempel klipper, skär osv med höger hand. Då tycker man ju att det borde gå att lära sig. 🙂
Jaja, hur som helst – här är i allafall senaste designen, så nu får vi se när Nicole dyker upp för lite manikyr. Om hon dyker upp alls med tanke på silverranden… *s*
Ha en fortsatt fin dag alla!
Blått och silver är också juligt:)
P.S har uppdaterat min nya blogg med stickemösnter och Loxy är modell igen, ok hoppas jag, han är så fin!
WOOW vad tuffa dom blev! Dom blev inte sådär ”krita”vita som vi pratade om och det är bra 🙂 Underbara du 🙂
Nu har jag bara kassa naglar med dålig kvalité och ”amatörsmessig” design. Längtar längtar.. du gjorde till dig själv med eller?? 🙂
vi ses i morgon, jag slutar skolan vid tolv. puss puss
Snygga!!
Jo, jag har varit på rätt mycket utställningar särskilt åren mellan 1999-2005. Shaded är så fint. Min absoluta favorit färg på perser är creme, har dock aldrig haft någon. Och på exotic är rödsilver tabby, det har jag faktiskt haft!! Sen är jag väldigt svag för svartsköldpaddor och blåsklödpaddor. Men katteriet är ett avslutat kapitel. Väl bevarat somm en fint minne i mitt hjärta. Nu håller jag ju på att förverkliga min barndomsdröm. Jag har ansökt om kennelnamn, något jag alltid velat. Så nu är det hundarna (förutom familjen såklart) som gäller.
Min man hjälper mig med håret agnska så motvilligt, det är när jag ”hotar” med att gå till salong och vad det kostar som han brukar ge med sig!! *skratt*
Kram kram