Kloklippningsstrid… ;-)

 

Har ni sett minen?! *Skratt* Ren och skär ilska faktiskt, och inte rädsla som man kanske skulle kunna tro. 😉
När Sassie kom till oss ifrån min syster så var han inte världens mest lätthanterliga. *s* Han har alltid avskytt att bli klippt eller när man är tvungen att ta ur tovor, och en gång bet han till och med rakt igenom en kraftig arbetshandske som min svåger hade på sig när dom höll på med honom. 😛 Själva hade vi ett helsike den första tiden, eftersom grabben blev lite stressad över miljöombytet och fick dålig mage av det. Ni kan ju bara tänka er kombinationen lååång päls och lös mage…

Vi stängde ut oss i köket med honom, Håkan och jag, och skulle gripa oss an problemet. Men vi kom inte närmare honom än en meter ungefär. Han låg på rygg och fräste, spottade, morrade och högg och klöste i allt och alla som kom i närheten. Det var absolut omöjligt.

 

 

Sakta men säkert har han dock lärt sig att lita på mig, och numera får jag faktiskt göra vad jag vill med honom. Inte helt utan protester kanske, men det är mest mycket gap om man säger så… 😛 Han låter farligare än vad han är. *s* Ikväll tog Håkan några bilder när jag satt med honom i knät vid köksbordet och klippte hans klor. Det var ett j***a tjat på honom, innan jag fick Sassie så visste jag knappt att en katt kunde låta så. *s*

 

 

Men han ligger i allafall snällt kvar på rygg och jag behöver inte ha några skyddskläder på mig..hehe! Jag har heller inte revor överallt på armar och överkropp och inga bettmärken i fingrarna. 😛 Och så fort jag är klar, efter mycket prat och jollrande och sätter ner honom på golvet, så snurrar han omkring mina ben och spinner. Förr såg jag honom inte på ett par dagar när jag varit så fräck att jag vågade klippa av hans klor. *s*

 

Nu är det gjort för den här gången i allafall, förmodligen till Sassies stora lättnad. För även om han går att hantera numera, så är han inte road, det är en sak som är säker. 😉