Det blev inget lägenhetskontrakt!
Av skäl som jag tyvärr inte kan gå in på här, så stupade hela affären på mållinjen, så att säga, och alla inblandade är lika chockade över att det gick som det gick. Men byråkratin kan vara en snårskog, en snårskog som vi inte lyckades trassla oss ur. Det är förstås en oerhörd besvikelse för både Håkan och mig. Men kanske framför allt för mig, som har drömt om just denna lägenhet i drygt 15 år, och nu äntligen trodde att drömmen skulle bli verklighet. Så blev det alltså inte.
Möjligheten finns naturligtvis fortfarande, men som det ser ut nu, så kan vi få räkna med en väntetid på uppåt flera år, och det känns ju inte så där jätteroligt förstås. Men jag bestämde mig, som sagt var, för många år sedan, att jag en gång ska bo i ett sådant här hus, så förr eller senare är jag övertygad om att jag kommer att göra det. Jag trodde dock att det skulle bli förr, eftersom vi nu hade en som var ledig för oss. Men som sagt, allting blir inte alltid som man tänkt sig, och hur tungt det än känns idag, så är det bara att ta nya tag, för jag tänker aldrig ge mig! Som tur är, så trivs vi ju väldigt bra där vi bor nu också, även om det inte är en bostad som vi planerat att stanna för alltid i, men vi ser ingen större mening i att flytta någon annanstans nu, när vi ändå är helt inställda på att till slut få tag i just en sådan bostad som vi trodde vi skulle fått klart med idag. Då kan vi lika gärna stanna här tills vidare.
Så ser alltså läget ut nu, och det lär nog dröja ett bra tag innan det förändras. Men förr eller senare ska jag presentera min nya bostad här. Och då ska kontraktet vara underskrivet och klart, utan risk för några kryphål eller andra saker som kan ställa till det i sista minuten.
