Hej därute i den härliga värmen alla!
Sitter och tar mig en kopp te och väntar på Håkan som åkt iväg för att köpa stängselstolpar. Idag hände nämligen det som vi varit rädda för ända sedan vi flyttade in i nya lägenheten. Några minuters ouppmärksamhet och Loxy var försvunnen, hade rymt ifrån trädgården och dragit iväg nånstans. Min mamma och jag sprang omkring och letade och ropade i hela området runt vårt hus, och efter en stund kom en hel grupp med barn som bor runt omkring för att hjälpa till i letandet.
Han var spårlöst borta!
Det var inte lång stund, men den stunden vi letade hann man tänka många skräckslagna tankar, både om vägen nedanför där trafiken går relativt tätt och om skogsdungarna med stengärsgårdar och slingrande invånare. Jag kunde inte fatta att han hunnit så himla långt på den korta stunden jag missade att hålla ögonen på honom.
Det hade han inte heller…
Efter en bra stunds letande och ropande så hör jag min mammas röst på andra sidan huset, och jag hör direkt att hon har hittat Loxy. Han hade helt enkelt knallat iväg och satt sig utanför dörren hemma hos några grannar en bit bort som har två schäfrar. Där satt han, utan att ge ett ljud ifrån sig trots att vi sprungit förbi där flera gånger och ropat. *suck*
Slutet gott, allting gott! Men ingen av oss vill utsätta oss för den skräcken en gång till, så Håkan åkte iväg direkt och köpte stängsel. Så nu ska vår lilla täppa inhägnas och det ska bli såå himla skönt att slippa vakta så när Loxy är ute. 😀
Nu kommer Håkan med stolparna så jag ska gå ut och assistera honom. Må så gott alla och ha en fortsatt fin dag!
