En riktigt god morgon till er allehopa! 
Idag blev mitt morgoninlägg lite försenat, och det beror på att jag faktiskt inte kom hem förän alldeles nyss. 
Som jag skrev i mitt lilla nattsudderi-inlägg, så har jag inte sovit i natt utan suttit och jobbat med hemsidan och lite andra grejor på datorn. Jag har såklart gjort några försök att sova då och då, men när klockan var runt 5 och jag fortfarande inte sovit en blund så gav jag upp. Och så fick jag en kul liten idé när jag såg hur fint vädret verkade arta sig.
Bara några minuters gångväg från där vi bor ligger Kolbränningen, en jättevacker liten oas mitt i bebyggelsen. Jag har bloggat om den förut, bland annat när mamma bjöd ner mig på tidig morgonfika där en gång. Så nu tänkte jag låna mammas idé. Jag plockade fram min lilla rosa kylväska och packade den med kaffetermos, dubbla frukostmackor med lite olika smaskiga pålägg och varsin delikatessyoghurt med jordgubbssmak till Håkan och mig, och så frukost till Loxy i en burk – färdigblandad och klar med hans obligatoriska morgonfilmjölk. *s* Så tänkte jag väcka Håkan vid sju-tiden men då kom han upp själv, eftersom Loxy hade väckt honom och ville ut. ??? 
Loxy vaken före nio för egen maskin??! Haha! Ja, i varjefall så bad jag bara Håkan ta på sig kläderna och följa med mig och han förstod naturligtvis ingenting. *s*
Men det gjorde han när vi kom ner till Kolbränningen kan jag lova. Och han uppskattade det också. 
Vi hade en helt underbart mysig stund där nere vid sjön så tidigt på morgonen. En och annan promenerade förbi med sin hund och med glada kommentarer när dom såg oss med vår uppdukade frukost, men annars var det så lugnt och tyst överallt. Vi fick däremot ett annat – helt oväntat- sällskap. 
Den här ljuvliga lilla familjen kom simmandes när vi satt där med vårt kaffe. Och dom var så himla söta dom små bebbarna och såg så dunigt mjuka ut att det riktigt kliade i fingrarna av lust att få hålla dem i handen. Dom brukar ju vara otroligt skygga och mammorna brukar ju också vakta dom väldigt noga, men dom var enormt nyfikna på oss, och när jag slängde ner lite bröd till dom så klättrade dom upp till oss direkt, både mamma och ungar. Vi hade dem bara nån meter nedanför fötterna.
Mamma And var förstås lite vaksam men hon lät ändå ungarna komma otroligt nära, och var dessutom riktigt hungrig själv. (när är inte änder det?) *s* Så..ja, hälften av mina frukostmackor gick ju åt, ska jag väl erkänna men det var det värt. Så roligt att få ha det där små dunbollarna så nära. 
När vi hade packat ihop våra saker och gjorde oss klara att gå hemåt, så hade mamma And lagt sina ungar att sova middag. I en lång rad låg de i gräset och själv kom hon upp ur vattnet och ställde sig bakom dem och stod sen där och vakade över dem. Jag hade fel objektiv med mig och ville inte gå för nära och störa dem, så närmare än så här fick jag inget foto. Men det var en ljuvlig syn.
Så var vi på väg hemåt igen, efter en underbar frukost nere vid vattnet. Klockan var nästan nio och solen stod redan riktigt högt på himlen.
På vägen upp ifrån sjön mot vårat bostadsområde. Det är ett härligt ställe att bo på, särskillt nu på sommaren. Så lummigt och grönskande. Uppe till höger ligger det fårhagar där det snart kommer att gå små lamm – mitt nästa fotoprojekt. *s*
Björkhagen och lekparken precis utanför vårt hus. Bakom björkarna ligger fårhagen där tackorna går nu. Vi hälsar på dem varenda morgon, Loxy och jag. Jag skulle tro att får är de enda djur han accepterar utan att tokskälla på dem. Hehe! Dom är nog för slöa för honom. *s*
Jaha, det blev ett långt morgoninlägg idag. 
Men om ni inte orkar läsa allt så hoppas jag ni i allafall har njutit av fotona, som visar vårat område när det är som allra vackrast. (hemmakär…jag?) *s*
