Jag och en mycket nöjd Loxy. *s* Jag är alltså hemma igen. I säkert förvar och med en fortfarande intakt scooter. Haha! Men jag måste erkänna att jag hade lite trassliga nerver när jag väl kom ner till stan. 
Mina säkra planer att köra bakvägen på villagatorna gick liksom åt skogen ganska omgående. När jag kom ner till korsningen där jag skulle köra in på nämnda villagata, så fick jag en fullkomlig blockout. Jag hade inte en aning om vart jag skulle ta vägen. Och jag kunde ju inte stå i väggrenen och blinka som en annan idiot hur länge som helst heller, jag såg ju att bilisterna blev helt förvirrade och inte hade en aning om vad jag tänkte ta mig för. Så till sist drog jag iväg neråt Alingsåsvägen i allafall och tänkte, att jag hittar nog en gata att svänga av på nånstans utefter vägen om det blir för mycket trafik för mig.
Och det var just vad jag hade tänkt göra också, när jag närmade mig rondellen nere vid Getängsvägen, men då susar en liten tjej som möjligtvis precis hade moppeåldern inne, förbi mig i en j-a fart rakt in i rondellen och ut bland bilarna och jag tänkte förstås att vad f***n**n! Kan hon, så ska väl för 17 jag också klara av det här. Så jag fortsatte, och kom så småningom ner till korsningen vid centralbron,, som inte ens garvade bilförare tycker är sådär jätterolig. Och då tog jag faktiskt det säkra före det osäkra och svängde vänster (gult betyder väl ”Jag hinner nog”, eller hur?) *s* och körde under centralbron i stället för över. Det besparade mig nog ett antal nervsammanbrott skulle jag tro. Hehe!
Men att parkera precis vid gränsen till centrum som jag hade tänkt blev det inget av heller. Jag hittade ingenstans att parkera, utan körde bara på och ett tag var jag till och med osäker på om jag verkligen körde åt rätt håll, alltså många gator är väldigt omotiverat enkelriktade i centrum. Det hela slutade med att jag parkerade scootern utanför inredningsbutiken Ränder & Trender, en butik som jag hittar mycket väl till. *s* Och ägaren hade inget emot att den stod där och lovade till och med att hålla ett öga på den så jag slapp larma på den mitt i stan. Jag hade ju blivit ett nervvrak om jag hört det där toklarmet gå när jag var nånstans i andra änden av stan.
Så efter att ha utfört nödvändiga ärenden och gått omkring en stund och varvat ner, så var det då dags att ge sig på hemfärden. Och den skulle inte bli lika lätt, det var jag fullt medveten om. Inga enkla högersvängar här inte, utan ut i korsningarna och rondellerna och upp på Allégatan skulle jag. Men det gick det med. 
Det enda som kanske inte var helt reglementsmässigt, (faktum är att det var helt reglementsvidrigt om sanningen ska fram…haha!) var väl att jag tog en snygg liten genväg på ca 10-15 meter på en trottoar i fel körriktning för att slippa ge mig ut i centralbrokorsningen. *garv* Men jag svängde ner och parkerade på en tom och väldigt öde företagsparkering några minuter och försökte se ut som om jag hade ett väldigt viktigt ärende dit. Haha! Men sen var det bara raka spåret Alingsåsvägen upp, och trafiken var såpass tät så jag var inte den enda som låg och smög i 50. 
Det var en mycket svettig, stirrig, nervig men stolt Indra som kom körandes fram till mamsens trädgård och tutade. 
Och som en liten extra bonus stannade bilen som legat bakom mig hela Alingsåsvägen upp, och jag fick höra vilken absolut tokhäftig moppe jag hade utav karln som körde. *skratt* Lite kul att höra från en av det manliga könet.
Så nu har jag alltså klarat av premiärturen till city och det var med blandade känslor, men framför allt var det tokkul och enormt bra för kör-självkänslan. Nästa gång tar jag en sväng till Göteborg. *garv*
