Jag trodde inte mina ögon när jag såg vad klockan var när jag vaknade idag. Eller ja, i själva verket så gick jag upp när jag vaknade, tog för givet att klockan var nånstans runt 7-7.30 som den brukar vara när jag vaknar, gav katterna frukost och tog fram kaffekoppen. Men så såg jag att jag hade missat ett samtal ifrån Håkan, både på mobilen och på hemtelefonen, och tänkte att det var värst vad tidigt han har ringt då. Det har väl inte hänt något på vägen till jobbet? Kastade en blick på köksklockan på väggen och ser att den är 10.40!! 
Jag trodde inte det var sant! Helt övertygad om att köksklockan hade stannat kvällen innan så kollade jag tiden på mobiltelefonen och sen även på datorn. Det tog mig säkert 5 minuter att fatta att jag hade sovit bort hela förmiddagen. Jisses! Hur är det möjligt?? Visserligen hade jag svårt att somna igår och låg vaken länge, men det här är ju löjligt! Sen kom paniken! Hur har det gått för mamma? Jag skulle ju ner till henne på morgonen. Men jag hann inte mer än att få på mig lite kläder så dök hon upp här själv, direkt kommen ifrån vår husläkare som hade skrivit en remiss till sjukhuset och röntgen av armen. Hon hade inte haft någon vidare rolig natt precis…
Jag tog ett kort på henne när vi satt här med en kopp kaffe, och det är utlagt här med hennes medgivande. Idag har svullnaden i ansiktet gått ner avsevärt, och ingenting verkar vara brutet enligt vår läkare som har undersökt även detta. Men det är ju ingen tvekan om att det var en ordentlig smäll hon fick när hon föll. Värre är det med högerarmen som har svullnat upp mer idag, både själva armen och fingrarna, så vi får väl se vad dom säger uppe på sjukhuset.
Återkommer senare och då hoppas jag att jag vet mer. Ha en fin dag alla andra.
