Så här hittade jag och min mamma lillspöket idag, när vi kom in i vardagsrummet. Han vet mycket väl att han inte får vara uppe på borden, men när solen ligger på där så brukar frestelsen bli för svår. Och han har ingen som helst självinsikt. Jag måste passa stenhårt på honom under de hetaste sommardagarna så han inte får solsting eller värmeslag, för plockar inte jag in honom i skuggan så skulle han aldrig hamna där.
Men så är han ju en liten mexikan också och kyla är nog det absolut värsta han vet. Och det är inte svårt att se. Nu när jag klev upp ur sängen för att sätta mig här en stund, så hade jag en liten brännhet kamin under täcket. Jag får värmeslag, han bara njuter. Möjligtvis kan han sticka upp nosen någongång i bland, en liten stund, för att få lite luft. Sen kryper han ner under täcket och rullar ihop sig intill mig igen. Tokhund! 
Och där ligger han väl förmodligen fortfarande, så nu ska jag in och gosa lite med min vovve. 
Undra vad jag gjorde under mina migränanfall innan han fanns i mitt liv? Han viker inte från min sida när jag är sjuk, utom just när jag går upp på nätterna, men det har nog mer att göra med att han inte kan hoppa ner ifrån sängen själv. 
Annars håller han mig sällskap hela tiden och förgyller min sjukperiod. Jag älskar alla djur, men hunden är verkligen en av människans allra bästa vänner. 
// Indra – Tokförälskad i sin Loxy!
