Nu är vi inne i september och hösten är snart här på allvar. Nätterna blir kallare och kallare, och de flesta som har sommarstugor börjar flytta in till stan igen. Då börjar återigen det problem som återkommer år efter år, fast man hoppas och tror att människor ska bli klokare och mer upplysta.
Sommarkatterna.
Varje år lämnas hundratals, förmodligen ännu fler, kattungar, ungkatter och vuxna katter kvar på landet när familjen flyttar hem till stan. Många har skaffat katten som ett gulligt sommarnöje till sig själv och sina barn och tror i sin enfald att katten kommer att klara sig utmärkt på egen hand när dom åker hem ifrån stugan. Katter är ju så självständiga. Det gör den inte. De katter som inte blir överkörda eller dödade av något djur kommer att svälta eller frysa ihjäl. Dom har inga som helst förutsättningar att klara sig själva och överleva den långa vintern. Visst, det finns säkert vissa enstaka fall där katten till och med har funnits kvar i samma område sommaren därpå, men jag undrar om dessa människor som lämnade kvar den där året innan, kan förstå vilket oerhört lidande detta stackars djur har fått genomgå under dessa kalla vintermånader.
Överallt på nätet och i massmedia kan man nu läsa om problemet med sommarkatterna. Det är mängder med katter som har hittats i sommarstugeområden, det är personalen på katthemmen som kan berätta om alla katter som lämnas in för att ägarna vill bli av med den/inte har plats i stan/ska skiljas/har blivit allergiska och så vidare i all oändlighet. Det är alla Djurens vänners regionsavdelningar som får dagliga telefonsamtal från människor som antingen har hittat en katt eller människor som vill ha hjälp med att bli av med sin egen… Kattälskare och andra entusiaster skriver artiklar, bloggar och skriver under listor, veterinärer jobbar med information och kastreringskampanjer. Alla gör vad dom kan för att sprida upplysningar för att hindra att det görs fler sommarkatter. Och ändå sitter vi där med hundratals katter som måste avlivas i vinter för att man inte har lyckats hitta nya hem till dem.
Det är fullkomligt ofattbart och helt obegripligt att människor kan vara så grymma att de, trots all information, ändå med berått mod lämnar sin lilla kattunge till en säker död på sommarstugetrappan och åker hem till lägenheten i stan. Själv är jag säker på att problemet med sommarkatter skulle minska avsevärt om kattens status höjdes och därmed också priset. Många människor sätter mer värde på det de har fått betala dyra pengar för, även om det handlar om ett litet liv som egentligen inte ska kunna mätas i pengar. Men så är det, och med ett högre pris på katterna så skulle för det första många förmodligen tänka sig för en extra gång, innan de lade ut den summan på en sommarleksak till barnen. Det är ju trots allt inte speciellt vanligt att folk köper en valp för 15 000:- som dom sedan dumpar när hösten kommer.
Det arbetas mycket med att höja kattens status på katt-klubbar och föreningar runt om i landet. Förhoppningsvis blir det verklighet en dag, och då kanske vi slipper detta massmord av kattungar varje höst. Gå gärna in på länkarna som jag har lagt lite här och där i texten. Det finns mycket information och många intressanta synpunkter och åsikter att läsa i ämnet.
Sist, men inte minst, så lägger jag för tredje året i rad ut min mormors dikt ”Sommarkatten” som hon skrev för många år sedan. Jag har flera tusen läsare i månaden här på bloggen, och om jag med detta inlägget lyckas rädda en enda liten kattunge från att frysa eller svälta ihjäl i vinter, så är det värt hur mycket som helst. Så sprid gärna budskapet vidare: GÖR INGA NYA SOMMARKATTER!
Sommarkatten Text: Viola Wellbrant
Nu mörknar kvällen vid stugans knut,
ljuv är september, vi veta.
Ändå vi drar oss till stadens ljus,
när dagarna inte längre är heta.
September månad är skön och ljuv,
men hungrig och hemlös får han smyga
som en tjuv.
Han som var så älskad, gullig och fager,
är nu helt ensam, ledsen och mager.
Nu kallar man honom för raggiga katta!
Hur ska han nånsin kunna fatta,
att barnen som smekt och kelat så ömt,
när sommaren gått redan allting glömt.
