God morgon alla därute! 
Så var det åter en ny vecka. Helgerna går bara fortare och fortare, tycker jag .
Nu har ytterligare en natt utan sömn gått, och jag har fördrivit tiden under båda, genom att formatera min bärbara dator och lägga in nya program. Det har varit lite mickel med det hela, det ska jag erkänna och den värsta grejen jag gjorde är så dum så det blir skrattretande. Efter formateringen började jag med att återinstallera antivirusprogrammet och sedan lite andra program. Men jag tyckte datorn gick så otroligt segt för att vara nyformaterad, den var ju nästan tom, och det var ju nu den skulle vara snabb och lätt att använda. Och det var ju inte så himla märkligt… Jag har ingen aning om hur jag har lyckats bära mig åt, men jag har i varje fall lagt två Windows operativsystem ovanpå varandra, så allting var dubbelt i datorn. Inte så där jättekonstigt kanske, att den var seg och sammarbetsovillig. *s* Jag behöver väl knappast tala om vad min bror tyckte om mina bravader när han tvingades komma hit och reda upp i min röra…jag tror inte ens orden skulle gå igenom cencuren här. *garv* Nej, så illa var det inte. 
Jag fick bara stå ut med ett antal huvudskakningar och höjda ögonbryn under några timmar, men eftersom han fixade i ordning min dator så får jag väl bjuda på det då. Hehe!
Fotot är på min mamma, den där ljuvliga morgonen med kaffekorg nere vid sjön.
Nu på morgonkvisten satt jag och läste på aftonbladet.se och hittade en artikel där som gjorde mig både förbannad och förtvivlad. Hur kan man utsätta ett litet barn för den otryggheten som dessa människor gör? Jag är helt på det klara med att olika länder har sina olika kulturer, det är ju självklart. Men det här händer ju till och med i Sverige ibland, där unga flickor skickas tillbaka till sitt hemland och till en man de aldrig har träffat, när de egentligen fortfarande ska leka med dockor. Men hur kan det vara acceptabelt att följa sina seder här i Sverige, när det gäller saker som är förbjudna i vårt land? Hur skulle det här ha bemötts om det hade gällt en svensk familj? Förmodligen skulle socialen ha kopplats in och man hade sett till barnets intressen och trygghet.
En flicka på tre år som gråter för att hon får höra att hon inte ska få bo kvar hemma hos mamma och pappa, hur ska hon kunna förstå att det gäller när hon blir äldre? Hon har ju över huvudtaget inga tidsbegrepp på det sättet. Jag minns att jag var rädd för att bli vuxen och behöva flytta hemifrån när jag var runt 12-13 år, men då hade jag kommit upp i den åldern att jag förstått själv, att det är så det går till i livet, ingenting som mina föräldrar skrämt mig med. Vid tre års ålder ska man inte ens behöva få höra talas om något sådant.
I det här fallet så skedde ju detta i Afganistan, och våra kulturer skiljer sig mycket ifrån varandra. Många av de saker som är våran vardag, skulle aldrig accepteras där. Men saker som barn- och tvångsbröllop är fruktansvärt i vilket land det än bedrivs, och när barn drabbas borde alla vara med och verka för en förändring. Dock tycker jag att vi har ett annat ansvar när det sker i vårt eget land. Handlingar som är förbjudna enligt lag, borde alltid vara straffbart, även om de begås med ursäkten att det är sed i ett annat land.
// Indra – Hoppas jag inte trampat nån på tårna nu…
