Det var en av mina älsklingsysslor förr. Ända sen jag var runt lågstadieåldern, så har jag älskat att skriva brev, använda vackra brevpapper och dekorera dem med fina bok- och klistermärken. Ett intresse som jag både fått och lärt mig av min älskade mormor. Hon har ända sen jag var barn, uppmuntrat mig till att skriva, både brev, dikter och små berättelser, och det hon lärde mig har följt med mig upp igenom åren ända till nu. Speciellt skrev jag mycket brev under tiden jag var bosatt i Örebro, och hade resten av familjen kvar i Borås. Även mellan en av mina bästa vänner, Jenny och mig gick det mycket post. Och alla hade lika roligt åt hur lättigenkännliga mina brev var, även i en jättehög med post, pga alla små blommor, fjärilar och andra bilder som jag klistrat på.
Men så nu i natt så slog det mig hur längesen det var jag skrev ett brev. För speciellt de nätter jag hade svårt att sova, så brukade jag gå upp och sätta mig vid skrivbordet. Då plockade jag fram mina pärmar med brevpapper, bokmärken och klistermärken, och skrev, klippte och klistrade. Så nu klev jag upp ur sängen och plockade fram mina pärmar, som jag har liggande i min sekretär, satte mig vid skrivbordet och började bläddra i dem. Det var en lite vemodig känsla, för brevskrivandet är så starkt förknippat med min mormor, och jag kände hur stark saknaden var efter henne nu när jag satt med mina brevpapper. Dessutom har hon under alla år varit min trognaste brevvän, och jag kände verkligen hur gärna jag hade velat skriva till henne nu, och hur mycket jag hade att berätta för henne. Trots att vi de sista åren bodde i samma stad och träffades flera dagar i veckan, så fortsatte vi att skriva till varandra.
Jag kan inte låta bli att undra…är det mailets ”fel”? Har det blivit så enkelt att skicka iväg brev via datorn att man tappat orken att skriva på ”riktigt”? Visst finns det massor av fördelar med mail, jag använder det dagligen och det är en självklar del i mitt vardagliga liv. Men vart tog brevskrivarintresset vägen? Och lusten att skriva? För man kan ju aldrig jämföra känslan av att få ett handskrivet brev på vackert brevpapper i brevlådan, till ett elektroniskt brev på datorn. Och dessutom, alla har faktiskt inte dator, hur otroligt det än kanske låter. Min underbara ”svärmor” är en utav dem, så kontakten med henne är inte alls så tät som den kanske skulle ha varit om hon hade haft tillgång till mail.
Jag tror jag ska välja ut något av mina brevpapper och skriva ett litet brev till svärmor i natt. Och sätta på lite fina bokmärken och kanske något klistermärke, precis som förr. Skillnaden är bara att förr var brevskrivandet ett sätt att kommunicera, och att hålla kontakten med vänner långt borta. Före mailets tid. Idag är det en hobby som är väl värd att bevara och underhålla.
// Indra – Med lite funderingar på nattkvisten..
