Jag var bara tvungen att ”låna” den här bilden och lägga upp den här, speciellt för er som kanske aldrig har sett en chihuahuavalp förut. För kan ni tänka er något så ljuvligt?! 
Det är en 5 dagar ”gammal” liten chihuahuaflicka som ägs av en tjej på chiforum.se som heter Anette, och även fotot är hennes. Mamman till tiken är en av mina absoluta favoriter på chiforum, en otroligt vacker liten tik som heter Saga. Den här lilla tösen har även en bror och en syster, lika toksöta dom. Men just den här bilden fick mitt hjärta att fullkomligt smälta. Tänk att min lilla Loxy har varit så himla liten en gång. När jag var uppe och hälsade på honom första gången så var han drygt 5 veckor gammal. Och fortfarande ofattbart pytteliten. Min lilla underbara SockerSöt!
Jämför med min hand så får man i allafall ett litet begrepp om hur liten han verkligen var. Men stentuff redan då! 
Han morrade som ett litet tröskverk och fajtades med sin syster och sina ”fostersyskon” hela dagarna. Hans mamma Laura fick tukta honom gång på gång, för han gav sig inte ens för henne i första taget. 5 veckor gammal… Jisses! 
Ulla, vår uppfödare, varnade oss för att vi skulle behöva uppfostra honom med extra fast hand. Men tuff grabb eller inte, trött blir man ju i allafall, och så som valpar har för vana så toksomnade han bara helt plötsligt. Att det råkade bli i min hand var ju inget jag hade något emot förstås.
Behöver jag tala om att det var kärlek vid första ögonkastet?! Vi åkte ungefär 90-95 mil från Borås till Kolbäck, bara för att hälsa på i knappt 1-2 timmar, innan det var dags att ge sig av hemåt igen. Det var rena tortyren att få åka tomhänt hem och veta att det var hela tre veckor kvar innan vi fick hämta hem honom till oss, men det var värt varenda minut av denna dagslånga resa bara för att få se honom.
Lyckan när han äntligen fanns hos oss var helt obeskrivlig. Försök att blunda för skräckanblicken av slitna och morgontrötta mig…HUA! 
*skratt* Men i min morgonrocksficka satt Lilleman på morgonkvisten och tittade ut över sina nya stora värld, tills han somnade där i fickan. Själv fick jag ju inte mycket gjort, eftersom jag inte tordes släppa taget om honom av rädsla för att han skulle ta ett skutt ut. Men jag var alldeles nöjd med att bara sväva omkring på nyförälskelsens rosaskimrande moln och göra ingenting.
Så mycket härliga minnen som helt plötsligt vaknade till liv, genom fotot på Anettes underbara lilla valp. Nu ska jag lägga mig på sängen en stund och försöka få lite vila. Hur nu det ska gå, eftersom jag därinne kommer mötas av en tokglad, pussande och svansviftande liten hund som inte vill annat än att kela med matte.
// Indra – Tänk att en så liten varelse på jorden, kan ta så stor plats i ens hjärta…
