Nu ramlar fotona in lite hur som helst här. 
Men här är i allafall fall min tokbusiga systerson Hugo, mitt första syskonbarn. 
Jag glömmer aldrig känslan när han kom, och jag höll honom i famnen första gången. Eftersom jag själv valt att inte skaffa barn, så blir ju syskonbarnen litegrann de som kommer närmast egna barn på något vis. Jag har aldrig varit sådär jätteintresserad av barn, har haft ganska nog med att vara äldst av fyra… Men det var en sådan otrolig skillnad när jag höll Hugo i famnen jämfört med kompisars eller andra släktingars barn. Det här var liksom en liten, liten del av mig, min lilla systers son, och jag höll på att sprängas av känslor. 
Nu är han ca 5 år gammal, (det är inte klokt vad tiden går fort 
), och värsta buskillen. Det är så synd att vi bor så långt ifrån varandra, man träffas alldeles för sällan. Fast å andra sidan så borde man kunna anstränga sig lite mer, det är ju inte Kiruna-Ystad precis. Så ett försenat nyårslöfte från mig, blir att se till att träffa mina fyra syskonbarn oftare. Det löftet ser jag fram emot att uppfylla.
// moster/faster Indra
