Jag läste i Expressen om Annica Dahlströms nya bok ”Könet sitter i hjärnan”, där hon påstår att män är sämre än kvinnor på att städa, eftersom dom inte ser dammet och smutsen, och att detta beror på testosteronpåverkan under fostertiden som gör att mäns och kvinnors ögonbottnar utvecklas olika. Där män har ett mer fokuserat seende, så sträcker sig kvinnors synfält nästan 180 grader.
Hon påpekar också att män sällan tycker det är särskilt viktigt att städa, medan kvinnor vantrivs när det är dammigt, och till och med har en naturlig fallenhet för städning. Jag vet ju inte riktigt om jag kan hålla med om det här.
Själv har jag alltid varit en riktig slarver när det kommer till städning, men det var inte så att jag struntade i det, (inte alltid i varjefall) utan jag såg helt enkelt inte dammet. Jag har fortfarande problem att alltid se när det behövs städas, men jag har tränat upp min förmåga att se när det behöver göras. Min sambo däremot, är otroligt ordningssam. Han upptäcker varenda lite fläck eller smutsfläck som kan ha blivit under dagen och som jag förmodligen aldrig skulle ha märkt om jag inte låg och ålade på golvet. Han är dessutom den som antingen påpekar att det behövs, eller tar fram dammsugaren själv. Visst har jag sett killar som lever bland massa smuts utan att verka som dom ens har märkt det, men det har jag även sett tjejer göra.
Så frågan är; kan man verkligen generalisera på det viset? Är inte det där något som skiljer från person till person? Eller har Annica Dahlström rätt, är det något genetiskt?
Vad tror du, och vad har du för erfarenhet? Vem städar mest hemma hos er, du eller sambon?
//Indra
