Stolt över mig själv idag! :-D

 

Hej på er alla söta!

 

Tack så jättemycket för era hälsningar idag!

Ja, jag behöver väl knappast tala om att jag i stort sett sovit bort hela dagen efter mitt tandläkarbesök.. 😉 När jag väl kom därifrån så kunde jag knappt stå på benen. All spänning som släppte när det väl var avklarat gjorde att jag höll på att slockna där jag stod. *s*

Det var helt underbart att bara komma hem och gosa ner mig i sängen med lilleman och återhämta mig efter chocken. 😉 Det låter kanske överdrivet, men har man en sådan enorm fobi så finns det inget som heter överdrivet. Man reagerar helt utanför sitt eget förnuft.

 

Men idag har jag verkligen överträffat mig själv på alla tänkbara sätt! 😀

Bara att ringa och beställa tid var en stor självövervinnelse. Att sedan gå dit var en ännu större. Men jag hade hela tiden inställningen att dom bara skulle få titta, inte röra något, inga verktyg, ingenting sådant.

 

Så kommer jag då till denna helt underbara tandläkare. En kvinna som hade en förståelse och ett sätt som gjorde att jag slappnade av mer och mer. När man är så rädd så är man känslig för varje liten avvikelse i beteendet hos folk. Om dom verkar irriterade, hånfulla, stressade eller bara har svårt att förstå fobin. Jag kände inget av detta.
Tandläkaren förklarade varje liten sak hon skulle göra och varför, hon talade om för mig att jag bestämmer exakt vad hon får göra och att jag bara kunde säga stopp så slutade hon direkt. Hon var speciellt försiktig med de ställen som jag trodde skulle göra ont, och tog sig en fantastisk tid med mig och med en ängels tålamod.

 

Allt detta resulterade i något helt otroligt!

Jag genomgick en ordentlig undersökning, inte bara av själva tänderna utan även tandfickor och tandkött, även om det faktiskt gjorde ont av olika skäl. Jag tog röntgenbilder av tänderna, putsade upp tänderna och sist men det mest otroliga – jag tog bort tandsten med hjälp av både borr och den där förbaskade ”kroken” som jag avskyr så mycket. Någon bedövning blev det inte, jag stod hellre ut med den smärta som jag kände när hon gick för djupt i tandfickorna.

 

 

 

För en person som inte är tandvårdsrädd eller bara känner en ”vanlig” oro för tandläkaren (det är ju inte många som tycker det är kul liksom..) så låter förmodligen det här ingenting. Men för mig var det här otroligt stort! För det är det första jag har gjort hos en tandläkare på över 20 år – utan narkos. Jag har alltid fått sövas eftersom jag har drabbats av total panik och dom har inte ens fått ner mig i tandläkarstolen, än mindre komma i närheten av mig. Så då kanske ni förstår vilket otroligt stort steg jag har tagit idag?! 😀

 

Nu ska jag tillbaka nästa vecka och fortsätta ta bort tandsten, men jag är ännu inte helt säker på hur det kommer att fungera. För då ska hon nämligen djupare ner i tandfickorna och bedövning är så gott som ett måste. Och där är det tyvärr stopp för min del. Då är det inte bara tandläkarskräcken utan även stickrädslan som sätter in. Så vi får se hur det går, om jag ens kan fullfölja detta här hos denna tandläkaren eller om jag ändå måste sövas till slut. Jag hade även två pyttesmå hål, de första jag har haft på säkert 25 år, så sett till tiden så var det ju egentligen inte så farligt. Men lagas ska dom förstås ändå.

 

 

Det som var det största problemet och som var orsaken till att jag sökte tandläkare idag trots min rädsla, var ju då att jag märkte att något var fel med mina framtänder. Jag tyckte en av dem satt löst och jag var inte helt fel ute. Vi har en ärftlig tandlossningssjukdom i min familj och jag har länge varit orolig att även jag ska drabbas. Det har inget med skötsel eller misskötsel av tänderna att göra utan startar med en inflammation i tandköttet i kombination med tandsten. Det är ytterst sällan man ens märker av det, så regelbundna kontroller är förstås extra viktigt. Det första man gör är just att ta bort all tandsten, och sedan sätts en antibiotikabehandling in. Extra noga är det sedan att hålla undan tandstenen så nu ska jag köpa mig en eltandborste som jag ändå tänkt skaffa mig länge. Och det ska jag göra även av ett annat skäl. De tänder som jag trodde var början på tandlossning eftersom tandhalsarna har blottats, var helt enkelt ”sönderborstade”. Det var de två ”huggtänderna” på sidorna i överkäken och de har helt enkelt fått ta för mycket av borstningen, speciellt tandköttet. Så med en eltandborste kan man ta tand för tand på ett annat sätt.
Tanden framtill som jag trodde hade ett hål eller en tappad flisa var inget av det. Det var bara en missfärgning som har uppstått imellan tänderna efter att inflammationen satte in.

 

Men kontentan av allt det här är att jag tyvärr har början på denna tandlossningssjukdom, men tack o lov i ett så tidigt stadium att det inte kommer att bli några problem att stoppa upp det. Men det kommer förstås att kräva en del mod från min sida och jag hoppas verkligen att jag fixar det här, helst utan sövning. Vi får se hur det går nästa vecka när jag ska tillbaka igen.

 

 

Det blev en lång berättelse från ett vanligt tandläkarbesök. Men som jag skrev i början – för mig var det långt ifrån vanligt utan en enormt stor sak att klara det här idag.

 

Jag är faktiskt riktigt stolt över mig själv idag.. 😀