Maaaasssa snö!

 

God morgon på er alla!

 

Ja, då var klockan lite mer och det kändes okej att knäppa på kaffebryggaren. Jag brukar undvika det för tidigt, för då känns det som eftermiddag redan vid niotiden. Man kan vända på dygnet även genom att stiga upp alldeles för tidigt har jag märkt. Eller snarare börja dagen för tidigt kanske man ska säga.

 

Jisses, vad snö vi har fått i natt! Det är fortfarande mörkt här, så den här bilden är inte från idag, men det var den ”snöigaste” bild jag hittade, och det är ändå ingenting mot hur det ser ut ute nu. Snön ligger tung på grenarna och det är tjockt med snö överallt. Jag kan inte minnas att jag har sett så mycket snö på vår balkong någon gång tidigare faktiskt. Det har ju hänt att den har lagt sig i några centimeter på översta räcket och på taket till fågelhuset, men idag ligger det drygt en decimeter på både övre, mellersta och nedre räcket och till och med balkonggolvet är fullt med snö ända fram till dörren. Ganska ovanlig syn med tanke på att vi har en så djup balkong och under tak. Så som sagt, det måste verkligen ha vräkt ner sedan det började snöa i går kväll. Tur att man inte ska åka iväg på någon längre biltur idag, det hade inte känts så kul.

Men en annan sak ska man göra idag, och som jag verkligen våndas över, och det är att gå ut med lilleman. Det är ju inte bara så mycket snö att han kommer att drunkna i den där ute, det är även -11,2 grader ute, så snön är kall. Han har inte vaknat än, men jag är rädd för att morgonturen kommer att bli mer än besvärlig. Jag funderar allvarligt på att ta mammas erbjudande på allvar och låna hennes skyffel. Jag får helt enkelt bära med mig den och skotta upp gångar åt Loxy. Jag älskar min lilla hund, men vid såna här tillfällen önskar jag nästan att han var en halvmeter högre och lite kraftigare = köldtåligare. Jag har inget som helst minne av att jag haft de här problemen tidigare, varken  med min dobberman Rex eller vår familjehund Pascal, som var en Tibetansk terrier. Det enda problemet jag minns med  honom var typ 57 snö- och isbollar i pälsen på varje tass när vi kom in på vintrarna. Det var ingen höjdare det heller kan jag lova, men det var ju ändå inga problem att rasta honom. Nu våndas man ju inför varenda tur ut för att man vet att Loxy kommer få kramp var tionde meter ungefär.
Jag satt härom dagen och sydde små tossor i fleece till honom, som jag sedan sydde fast i hans overall. Men det var ju helt hopplöst! Han gick inte en decimeter i dem. Det har ju hänt ibland att han fastnat med en tass i en tröja eller liknande, och då står han bara still och väntar på att jag ska fixa till det hela. Jag såg på hans beteende nu, att det var just vad han trodde han hade gjort – fastnat i kläderna. Så han vägrade att gå och några timmars jobb med handsydda tasskydd var helt förgäves, det var bara att sprätta upp allt igen. Så nu ska jag göra ett annat försök, med att bara dra på tossorna och sätta fast dem med kardborreband runt benen. Har jag tur så reagerar han inte likadant när dom inte sitter fast i kläderna, men jag tvivlar på det. Han kommer nog reagera likadant misstänker jag.

Ja, sen är mina idéer slut. Tass-salva hjälper ju mest mot saltet och i den här djupa snön så sjunker han ju ner också, och jag tror inte det hjälper att smörja in hela benen på honom. Jag vet ju att jag inte är ensam om det här problemet. Massor av personer på chiforum där jag brukar vara, berättar om exakt samma problem. Men ingen verkar hittills ha hittat någon bra lösning. Förutom såna här tossor då, som jag såg att flera använde, men då gäller det ju att vovven inser att det är för hans eget bästa och går i dem också.

 

Nej, nu ska jag sluta babbla om hundtossor. *s* Jag ska i stället gå och hämta mig en kopp kaffe till och sen ska jag gå runt och läsa mina favvobloggar som jag inte hunnit med på några dagar.

Ha en jättefin dag alla, det är ju trots allt väldigt vackert därute i snön. 🙂

Jag återkommer lite senare, med bland annat en ny nageldesign och lite recept. =))