En bråkig morgon…

 

Hej på er alla därute!

 

Då var det lördag och en riktigt skön sådan. Ingen sol än, men det har spruckit upp ordentligt här och jag hoppas att solen tittar fram snart så det blir en varmare dag än i går. Jag ska ner till min mor och äta middag vid 13-tiden och då vill jag gärna ha sol så jag kan sitta ute i trädgården. 😀

 

Morgonen har varit ganska bråkig kan man säga. Loxy och jag har haft en grym diskussion som jag naturligtvis vann, men dock efter ett regelrätt slagsmål.

Det började med att han ruskade oavbrutet på huvudet när han vaknade idag. Ruskandet fortsatte när vi gick ut, så till den grad att han höll på att tappa balansen vid ett par tillfällen och han ville gärna luta huvudet åt vänster. Jag blir snart komplett galen på hans öron! Vi har ju varit inne vid ett flertal tillfällen och kollat dem, en av gångerna till och med under sövning så att dom verkligen skulle kunna gå ner på djupet och se om det fanns nåt problem där. Men icke! Dom hittar bara ingenting, så vad 17 är felet??? Han visar ju alla tecken som finns på att det är något som stör honom. Kliar sig, ruskar på huvudet, lutar på det och så vidare!
Hur som helst så bestämde jag mig för att i allafall spruta hans öron med öronrens som jag har hemma och se om det blev lite bättre. Och då började kriget! Loxy fullkomligt HATAR när man rör hans öron! Han blir precis lika hysterisk som när klorna ska klippas och jag satt på golvet och försökte allt ifrån mutor och fjäsk till bestämda tag och tillsägelser. Jag kan inte begripa att en sådan liten hund kan bli så kopiöst stark när han vill loss. Men han är så uppenbart rädd att det känns hemskt att tvinga honom. Hjärtat slår som besatt, han hyperventilerar och ett tag trodde jag nästan han skulle bita mig för att komma loss. Men det gjorde han inte förstås, han morrar inte heller. Men han kämpar! Och när jag väl lyckats klämma fast honom mellan knäna där jag satt på golvet och snabbt som attan tog ett tag i nackskinnet och sprutade i öronrensen, då gav han i från sig ett illskrik! Inte ett sånt där vanligt tjut som han kan göra när han protesterar, utan ett långdraget ylskrik. Jag trodde mitt hjärta skulle hoppa ur bröstkorgen på mig. 🙁

Hur mycket som verkligen kom ner i örat har jag ingen aning om, det var full kalabalik när jag skulle hålla igen och gnugga örat efteråt. Och när jag väl släppte honom så gömde han sig under kökssoffan. Så det här är minst lika jobbigt som att klippa klor. *suck*

 

 

Hur som helst så är det helt klart dags att åka in till vetten igen. Det MÅSTE ju vara något med öronen. Han kan ju inte gå och inbilla sig och visa alla symptom på det här sättet? Eller kan han? Kan det vara tics? Det var i allafall vad vetten sa sist, eftersom dom inte fann något. Är det någon som känner till nån öronåkomma som inte syns? Som man kanske måste ta prover för att upptäcka? Jag vill gärna veta så mycket som möjligt innan jag åker in med honom, så att jag kan begära olika undersökningar. För nu ska jag ha stopp på det här! Han ska ändå klippa klorna nu igen och då får dom passa på att ta öronen samtidigt. Jag ska ringa och beställa tid på måndag.

 

***

 

Jahapp, så har alltså vår morgon sett ut. Just nu ligger Loxy i sin säng i köket och surar. Han kommer nog inte prata med mig på ett bra tag. 😉 Usch, vad man känner sig elak när man gör så här. Hunden kan ju inte begripa att man är så elak för deras eget bästa liksom.
Nu ska jag i allafall ta och varva ner lite här innan det är dags att ta hand om morgonsysslorna här hemma. Och sen tänkte jag plantera lite blommor tänkte jag. Än är det några timmar kvar till middagen hos mamma.

 

Hoppas ni får en riktigt fin lördag där ute alla, och att vädret är på vår sida idag. 😀

Må så gott och på återseende lite senare!