Nu börjar klockan närma sig 20.30, tiden då min lillebror ska vara uppe på Blå Stjärnan med mammas katter, för ett sista besök. Mamma ska komma upp hit till mig när han åker, så hon får sällskap när han är där uppe. Jag förstår henne så väl. Jag minns tiden innan jag träffade Håkan, när jag inte hade hans trygghet när något svårt hände med mina djur, hur fruktansvärt förtvivlad jag var. Det var en nästan onaturlig känsla panik som drabbade mig, och för att använda en gammal klyscha, det var som om hjärtat slets ur kroppen på mig varenda gång jag förlorade ett djur, om det så ”bara” var en undulat. Jag hade ett oerhört behov av att prata och älta händelsen om och om igen för att kunna bearbeta min sorg, och jag fick ofta höra, att vänta du bara tills du förlorar någon som verkligen står dig nära. Då kommer du inte tycka det är någonting alls att förlora ett djur.
När detta sades, hade jag bara förlorat min farmor som mycket ung och jag mindes det knappt. Efter det har jag förlorat min morfar, min pappa, min mormor, min halvbror och min farfar, exakt i den ordningen. Och jag kan inte med den bästa vilja i världen påstå att jag idag ”inte tycker att det är nånting” när jag förlorar ett djur. Jag har inte blivit känslokall gentemot djur bara för att jag har förlorat mina älskade anhöriga.
Så, jag har alla förutsättningar i världen att förstå min mamma och hur hon känner sig ikväll. Och även Dennis, som är en känslig personlighet, har en jobbig stund framför sig.
Själv fick jag idag hem askan efter Linus kremering. Jag ska begrava den framöver, tillsammans med mina andra djur, men det får bli lite längre fram på våren. Det kändes lugnt att få hem den idag. Jag vet att vissa tycker att jag är fullkomligt morbid på grund av det, men jag tycker inte att det är konstigare än att ta hem en anhörigs (människas) urna. Det är ju inte direkt så att jag samlar på dem i ett vitrinskåp liksom. Nej, de (och så många är de faktiskt inte för övrigt) står undanställda tills det är dags att begrava dem alla på ett och samma ställe.
Tala gärna om vad du tycker. Det är alltid intressant att höra andras åsikter. Hur har du gjort/skulle vilja göra om ditt djur gick bort?
Nu ska jag plocka fram lite fikabröd ur frysen tills mamma kommer. Regnet smattrar på rutan och jag lider med killarna som håller på och kör motorcyklarna till Knalleland och utställningen nu, i det här vädret. Stackarna!
Önskar dig en riktigt mysig fredagskväll och en skön helg för övrigt. På återseende senare. Må så gott så länge!
