…styvmorsvioler och mandelblom – nu är den här underbara tiden här, när man alltid kan ha fräscha snittblommor på bordet – utan att ruineras. 
Vi tog en tur med hundarna efter slitet med mina envisa krukväxter och överallt växte det massor av olika blommor, vissa lite för tidigt ute enligt mina beräkningar, men vad vet jag numera. Jag såg mina första smörblommor idag, men jag valde att inte blanda in gult i den här buketten hur vackert det än är. Jag ville bara ha de här sorterna den här gången. Jag tog ett kort på dem med mobilen och skickade det som ett mms till Håkan på jobbet, för även om han kanske inte är någon virtuos (om man kan säga så om blommor) fast han faktiskt är riktigt duktig i ämnet, så är ändå styvmorsviol landskapsblomman i hans barndoms Västernorrland.
Lilleman var inte speciellt glad på oss tidigare idag. Vi grep oss an uppgiften att spruta hans öron, utrustade till tänderna med örondroppar, ostbitar, korvbitar, filt och handduk. Ja, jag vet. Det låter som om jag gör värsta grejen av det hela och kanske stressar upp honom av den anledningen, men riktigt så är det inte. Han är grymt rädd från början, av någon anledning, så jag förbereder det så där i smyg när han inte märker det, bara för att ha allt omkring mig så det ska gå så smidigt som möjligt. Men det är en jobbig historia ändå, och trots att mamma stod och tryckte i honom godis så fick han panik när han kände vätskan rinna ner i örat och höll på att ramla ner från bordet när han slängde sig bakåt.
Ändå går det mycket bättre nu när han står uppe på ett bord än vad det gör när jag har honom i famnen. Då får han fullständig panik, precis som om han är rädd att bli fasthållen. Så här har det blivit efter veterinärbesöket när han skadat sin klo i vintras. Då bad dom Håkan gå ut när dom skulle klippa klorna och han stod utanför behandlingsrummet och hörde hur Loxy illskrek där inne. Han var fullkomligt vettskrämd när Håkan kom tillbaka och fullkomligt slut när han kom hem, och efter detta så har det varit näst intill omöjligt att hantera honom. Veterinärbesök ska vi bara inte tala om. Jag hoppas så innerligt att de här örondropparna ska hjälpa, för jag vet vad som väntar annars. Det gick knappt att undersöka honom på senaste besöket så veterinären sa att vi måste söva honom ifall öronen inte blir bättre och måste undersökas närmare. Så jag håller alla tummar och tår jag har.
Idag gick det alltså sådär. Jag fick i dropparna i öronen och bara det är ju en seger, men antingen blev det för mycket för honom när jag tog öra nummer 2 eller också var det något som gjorde ont, för han gnällde till när jag sprutade i medlet. Jag hoppas ju på det förstnämnda förstås. Nu får vi se hur det går i morgon. Två dagar är avklarade, sex dagar kvar.
Nu ska jag plocka fram lite middagsmat. Vad blir det för något hos er idag? Eller vad blev det? 🙂 Själv ska jag äta kall skinka med potatis, kokta haricot verts, färsk gurka och remouladsås. 
Ha det gott så länge!
