Älskade ögon…

 

Mina nya linser kom härom veckan. De jag hade innan har hållt mer än det året de egentligen skulle hålla och det är inte av positiva orsaker. Med facit i hand så har jag haft en helt otrolig tur de senaste drygt 15 åren. Det här berättar jag ifall det finns någon mer därute, som slarvar så med sina ögon som jag har gjort. Tänk er för! Ni vet väl att ni bara har ett par ögon?
Men jag ska ta det från början..

Jag använder månadslinser, alltså linser som håller i en månads tid innan dom ska bytas ut till nya, men som även ska tas ur varje kväll. Inga dygnet-runt-linser med andra ord.

Grejen är bara den att jag – ända sedan jag fick linser första gången för sådär en 15 år sedan – har varit för lat för att sköta dem som man ska. Jag har med andra ord inte tagit ut dem på kvällarna utan har låtit dem sitta i – under natten – och ännu fler nätter. Jag får rysningar när jag tänker på det nu, men under dessa femton åren så har mina linser suttit i cirka ett halvår åt gången – minst! Ett par gånger har jag räknat upp till åtta månader.

Jag har gång på gång fått förfasade kommentarer från folk, som berättat hemska skräckhistorier om personer dom hört om, som fått linser fastvuxna på ögonen, fått hornhinneavlossning och blivit blinda, men trots att det har skrämt mig så har det inte skrämt tillräckligt för att jag ska skärpa till mig och börja ta ur linserna på kvällarna. Jag har nämligen aldrig haft några problem med mina ögon under de här långa åren. Ett par gånger de senaste kanske två-tre åren har jag fått ögoninflammationer och bestämt mig för att börja sköta linserna ordentligt, men efter några dagar med ögondroppar har det varit bra igen och jag har glömt bort vad jag lovat mig själv.

 

Men så började jag min nagelutbildning.

Helt plötsligt insåg jag hur otroligt viktig min syn var för mig. Jag älskar det jag gör, och jag skulle bli förkrossad om jag skulle tvingas sluta på grund av att jag inte ser ordentligt, eller ännu värre – blev helt blind. Det var som ett chockuppvaknande!
För att vara helt säker på hur läget såg ut, så beställde jag tid hos min optiker. Väl där berättade jag helt ärligt hur jag har skött mina ögon de sista åren. Han tittade på mig som om han inte trodde sina öron, men påpekade bara; ”Du vet väl att du bara har ett par ögon?”

För första gången var jag riktigt nervös under synundersökningen. Jag var helt säker på att han skulle hitta något allvarligt fel nu när han undersökte mina ögon extra noga.

Men när vi var klara sa han torrt; ”Det är nästan så jag inte har lust att säga det, men dina ögon är helt felfria. (förutom synfelet då.. 😉 Du tillhör helt enkelt den kategorin personer som klarar av att misshandla dina ögon så här utan att få bestående men. Men det är ingen garanti för att det håller i sig. Helt plötsligt kan det bara slå till och då kanske du aldrig mer kan bära linser. Om du ens får behålla synen.

 

 

Sedan den dagen har jag tagit ur mina linser, varenda kväll, för att sätta i dem på morgonen igen. Efter alla dessa år fick jag in den vanan fortare än nånsin och nu kan jag inte ens tänka mig att gå och lägga mig med linserna i. Och huvudskälet till att jag äntligen vaknade upp är mitt älskade yrke som nagelterapeut. 😀

Dock överväger jag starkt att någon gång genomgå en ögonlaseroperation. För även om jag numera tycker att det flyter på bra med att ta ur och sätta i linserna morgon och kväll, så skulle ändå det optimala vara att inte behöva använda dem alls.