Så var det äntligen dags!
Efter nästan 10 år med enbart linser, så insåg jag att jag var tvungen att skaffa mig ett par glasögon också. Inte för att jag har haft något emot glasögon, det är både snyggt och praktiskt i vissa fall. Men jag tyckte jag klarade mig utmärkt med bara linser och såg ingen orsak till att lägga pengar på ytterligare en sak som fyller samma funktion som en grej jag redan har. (tänk om man tänkte likadant om tex skor eller nagellack…
)
I allafall så tyckte min läkare att jag borde börja överväga det här med glasögon som variation, när jag dök upp på hans mottagning för tredje gången på ett år med hornhinneinflammation. Jag vet, jag har misskött mina linser helt otroligt. Och ja, jag vet! Jag kan få hornhinneavlossning, bli blind och gud vet allt vad man kan få när man gör som jag. Faktum är nämligen att jag låtit linser som ska ur varenda kväll, sitta i upp till några månader åt gången. Det finns nog ingenting som någon kan säga, som jag inte redan har sagt till mig själv, och efter varenda hornhinneinflammation eller bindhinneinflammation så lovar jag mig själv att skärpa mig och sköta om mina ögon. Det brukar hålla i ett par dar, sen är jag tillbaka i gamla vanor igen. Eftersom jag måste ha linserna i för att kunna se på tv på kvällen så resulterar det i att när programmen är slut så är även jag helt slut och orkar inte stå och fippla med linserna, utan går och lägger mig med dem på. Så lovar jag mig själv att i morgon, då ska jag ta en linsfri dag och vila ögonen. Jo, eller hur?!
Men nu är det alltså andra bullar som gäller! Jag hämtade mina glasögon i förmiddags, kommer hem och plockar ur linserna, för nu kan jag ju ha glasögonen i stället, tänkte jag. Perfekt för mina stackars pollenröda ögon.
Jaha! Och vad är det för fel på dom här glasögonen då?? Är dom felslipade? Har dom blandat ihop mitt recept med någon annans hos optikern? Jag måste väl ändå ha samma styrka på glasögon som på linser. Men det här känns ju som när man provade farfars gamla flaskbottnar när man var liten. Allting känns skevt, blicken hänger inte med, jag blir yr, får ont i huvudet, mår illa och står nästan på öronen när jag går omkring i lägenheten. Vad i hela friden är det frågan om? Så här ska det väl ändå inte kännas?
Jo, det ska det tydligen…
Jag önskar att någon hade talat om för mig att man faktiskt måste vänja sig vid glasögon. Jag trodde ju att det skulle vara samma sak som med linserna, på med dom och sen ser man… simsalabim!
Men så enkelt fick det inte vara, nej!
Som tur är har de flesta runt omkring mig glasögon och kunde förklara att det förmodligen inte är fel på vare sig min optiker, mina glasögon eller mina golv, utan att det handar om vana.
Så nu går jag omkring här hemma, försöker hålla mig på benen och vänja mig vid att ha massa kanter som retar mig i ögonvrån hela tiden. Det ska väl inte vara så himla svårt?!
//Indra – Varför svepa ett par Tequila när man kan sätta på sig ett par glasögon?
