Fortfarande har vi ju förstås en hel del meningsskiljaktigheter om vem det är som ska bestämma. Vi hamnar ofta i situationer där jag är totalt övertygad om att jag har talat om för maskinen vad jag förväntar mig av den, och ändå händer det märkligheter när jag startar broderiet, som till exempel härom dagen, när jag fick en handduk med gröna blåklockor. 
Maskinen, å sin sida, propsar på att den bara har gjort vad jag har sagt åt den att göra, men den är inte speciellt bra på att tala om vad det är jag har gjort för fel. Det får jag lista ut själv, medans jag ser hur den hånflinar åt mig i bakgrunden.
Men som sagt, utöver dessa små skärsmytlingar, så trivs vi riktigt bra ihop numera. Vi har till och med lyckats få ihop lite fina saker tillsammans, och i mellanåt kan det gå flera timmar utan att jag skäller på den.
På bilden ovan ser ni en utan mina badhanddukar, som jag tyckte såg lite allmänt tråkiga ut, trots den underbara rosa färgen. Ursäkta den dåliga skärpan bara. Jag har en kanonkamera som tydligen ska lyckas ta fantastiska kort, men det har inte jag märkt något av ännu…
I allafall, vi fortsätter att bygga upp vårt sammarbetsförhållande, maskinen och jag, så det lär väl droppa in lite bevis då och då på det vi har lyckats åstadkomma under våra ljusa stunder tillsammans. 
// Indra – Med sin nya polare där charmen tydligen inte räcker till…
