Hej på er!
Det har varit en tung tid sedan vi förlorade vår älskade Loxy. Och trots att vi egentligen tänkt vänta i minst ett halvår innan vi övervägde en ny hund så fick vi tänka om. Det är aldrig lätt att veta hur man ska reagera i en svår situation från tillfälle till tillfälle. När jag fick låta min dobberman Rex somna in för många år sedan så var jag säker på att jag aldrig mer ville skaffa en hund och gå igenom den smärtan det innebar att förlora honom igen. Det tog fem år den gången, sedan kom Loxy till oss. Den här gången visste jag inte alls hur jag skulle känna. Jag saknade Loxy något oerhört och ville egentligen bara ha honom tillbaka. Men det funkar ju inte så och tomheten i att inte ha något djur alls gjorde mig enormt nedstämd. Jag har aldrig varit utan djur och tänkte först att jag skulle prova på ”friheten”i att inte vara bunden med husdjur. Men när det gått några veckor och jag kände att jag inte fick tillbaka någon livslust och glädje så pratade vi om det, Håkan och jag, och jag insåg att för min del innebär inte ett liv utan djur någon så kallad frihet utan bara tomhet. Jag saknade Loxy men jag saknade också ett djur att ösa min kärlek över. Min älskade make förstod detta, och så kom Lotus till oss. ♥️
***
***
Min största rädsla var nog egentligen att man skulle jämföra hela tiden, och då till den nya vovvens nackdel, men alla sa till mig att det gör man inte. Men jag håller faktiskt inte med där. Visst jämför man. Men inte till någons fördel eller nackdel. Det är två helt olika individer och man konstaterar mer likheterna och olikheterna. Och även om många tycker att Loxy och Lotus är lika varandra så ser vi den stora skillnaden mellan dem, i både uttryck och färger och i temperament. Och jämförandet blir en rolig sak i stället. Båda två är lika underbara på sitt unika sätt.
***
***
Lotus har betytt otroligt mycket för både Håkan och mig redan nu efter inte ens en vecka. Han har rusat in i våra hjärtan med full fart, en otrolig nyfikenhet och kärlek till alla han träffar. Han pendlar mellan att vara totalt sjövild och vi får säkra hela lägenheten för att han inte ska ramla ner för trappor eller sängen, till att tryggt och tillgivet krypa intill oss och sova med alla tassar i vädret, helt omedveten om annat än att hämta krafter för nästa busstund. ♥️ Han är en underbar liten valp som hjälper oss varje dag att minnas Loxy med mer glädje än sorg. Saknaden kommer alltid att finnas där. Man lär sig bara att leva med den.
Men här är en ny liten varelse som behöver oss och som ger oss massor tillbaka.
Och vi har inte ångrat oss ett ögonblick.
***
***
