Den här toksöta lilla handledsväskan fick jag i present av min mamma igår när vi kom dit på middag, utan annan orsak än att hon bara var tvungen att köpa den, för det stod ju mitt namn på den. *s* Hon är ju bara världens underbaraste, min mamma! 
Det är ju svårt att få någon uppfattning om storleken på den här bilden jag tog, men den är väldigt liten och nätt och väger inte mycket. Trots det får man lätt plats med det viktigaste, så som kort, pengar, nycklar, läppglans och lite andra smågrejer man vill ha med sig. Jag är helt förälskad i den!
När jag ändå lade upp den här, så kan jag ju passa på att visa min senaste lilla anteckningsbok jag köpte härom dagen. Den är i rosa sidentyg med vanliga linjerade sidor, lite mindre än A5-storlek. Just den här typen av anteckningsböcker har ju funnits länge, men det vanligaste har ju varit att de är i rött, grönt och guld. Så jag tyckte det var lite roligt att hitta en i rosa. 
Problemet är bara att jag troligtvis inte kommer att kunna använda slut på alla mina anteckningsböcker under hela min livstid om jag så skulle skriva tills jag fick kramp i fingrarna. Jag är en sucker för söta, fina, gulliga, roliga, snygga anteckningsböcker. 
Jag har en mindre bokhylla här hemma, med bara tomma oanvända anteckningsböcker som står på parad. Helt sjukt egentligen! Haha! Men jag har varit tokig i block och liknande ända sen jag var liten. Och det är inte många av dem som jag har skrivit fulla. Då måste man ju slänga dem liksom, och det vill jag ju inte. Så där står dom… och Håkan sliter sitt hår och ber om styrka varenda gång jag kommer hem med en ny och med en ny förklaring till varför jag behövde just den här. Ni anar inte vilka fantastiska förklaringar jag har. *skratt*
Nä, skämt åsido, han vet att jag samlar på dem. Han har bara lite svårt att förstå varför. Och det har väl jag också på sätt och vis. Men är det inte lite så med alla samlargrejer egentligen? Allt betingar ju inte ett värde med tiden. Som typ gamla glasspinnar eller engångständare. Det är ju faktiskt bara en hobby.
Men kanske en lite märklig sådan… *s*
Nu har i allafall Håkan kommit hem ifrån Gbg. Det blev en lång tur hem för kompisen hade sån himla otur att han körde rakt på en skruv på motorvägen och fick punktering. Efter att dom stannat och köpt sån där lagningsskum, så fick dom köra i etapper hem, men bara i ca 50km/h. När dom äntligen kom fram till Borås så stannade dom på Stibix och fick hjälp där, men allt tog ju sin lilla tid som sagt.
Nu blir det en lugn kväll här och i morgon ska vi iväg och luncha med Håkans son Peter och hans flickvän Jenny. Jag har ingen lust att gå in från balkongen så jag sitter kvar och fixar med lite grejer på datorn ett tag till. Återkommer senare.
Ha en fortsatt fin eftermiddag!
