Som jag berättade igår, så åkte Håkan iväg tidigt i går morse till Falkenberg för att titta på sin son Niklas och hans flickvän Linda som skulle köra sporthoj på bana. Efter att ha hört Håkans berättelse från igår så är jag ännu mer besviken och frustrerad över att jag inte kunde följa med. Det var tydligen en upplevelse utöver det vanliga! När vi pratade första gången i mobiltelefon Håkan och jag, det var efter första åket, så var hans bestämda åsikt att det här var något han aldrig skulle ge sig på. När han kom hem efter att ha varit där hela dagen och tittat på sju åk så var han oroväckande impad över den där sporten… 
Men jag förstår honom. Även om jag aldrig i livet skulle ge mig på något dylikt, så tycker jag också att det ser grymt coolt ut!
Det var förvånansvärt många tjejer som körde, berättade Håkan. Inte för att han har några könsuppfattningar om tjejer och hojar, utan mer för att man kanske inte tror att man ska hitta så mycket tjejer i en sån här sport. Men så var det alltså. Och Linda är ju enormt duktig på att köra. Hon har en silverfärgad Honda, det är hon som står med sin hoj på bilden längst ner till höger här ovan. Niklas står framför med sin värstingmaskin – en röd Aprilia – hojen som Håkan testkörde när dom träffades för några veckor sen.
Håkan tog även ett par kort på den här hojen, en Triumph, till mig. (undra varför..? 
) *skratt* Jag vill ju gärna ha en rosa motorcykel, dock inte i den här nyansen, utan mer i champagnerosa eller vad man nu ska kalla det, som på den här scootern som jag hittade på kopenscooter.nu av en slump.
Den färgen är såå himla snygg, tycker jag! 
Den ska vi lacka min blivande Hd i. 
Det var dock ett väldans sidosprång. *skratt* Det hände ju lite mer den här dagen på motorbanan, och inte så lite mer heller. Men eftersom jag anser att det är en huvudhändelse, så avslutar jag detta inlägget och lägger in resten av fotona ifrån Falkenberg i ett nytt.
