Efter alla rymningar från Loxy’s sida och alla hjärtinfarkter från min, så beslutade jag mig för att börja träna inkallning på riktigt. Men hur lätt är det på en skala?? Han kan inte släppas lös för då rymmer han. Hur tränar man då inkallning utan att släppa honom lös?
Låååångt rep såklart! 
Sagt och gjort! Under hundutställningen på Ryda Sportfält i månadsskiftet införskaffade jag en sele och en 15 meter lång lina för att börja träna den lilla rymmaren.
Det första jag fick göra var att klippa av karbinhaken och fästa på en ny. Hade jag låtit Loxy släpa på den ordinarie så hade han haft både nackspärr och ryggskott inom ett par dagar. 
Faktum är att risken för ovanstående krämpor fortfarande finns kvar, men nu till följd av att släpa på en lina som jag lika gärna skulle kunnat longera en häst med. Man kan ju fråga sig om jag helt saknar ögonmått… 
Men så länge jag inte släpper ut hela linan så springer han glatt iväg i den. Däremot verkar han inte ha någon större förståelse för att att han ska behöva komma när jag ropar för det. Jag kan väl bara hala in honom när jag vill att han ska komma?
Vi jobbade friskt på ett tag, genomsvettig matte och konfunderad hund, och sen gav jag upp för dagen. Det måste ju finnas ett smartare sätt. Repet kommer ju till nytta ändå, när man inte kan ha honom lös utan sätter honom i krok i backen.
Så vi tog en sväng ut till underbara Hästviken och Håkans bror med familj och hälsade på i stället. Precis samma ställe där han rymde till skogs förra sommaren. Men den här gången spöregnade det, och eftersom jag vet att regn är det i särklass värsta som Loxy vet och man vanligtvis får dra honom efter sig så fort det duggar lite, så tog jag risken och struntade i kopplet när vi gick ut. Och inkallning? Ja, det har han ju kunnat sen mor fick Nils, typ…
Så resten av tiden i Hästviken gick han lös, och inte en enda gång försökte han sticka eller ignorera mina inkallningar.
Undra om hundar kan jäklas med en…?
// Indra – med pytteliten hund i jätterep…
