God morgon på er ni som möjligtvis är vakna nu. 
(stor risk tjugo över fyra…*s*) Själv har jag inte somnat än, så det blir nog en lite sömnig dag i dag. En natts sömn fick jag innan det var dags igen. Det är tur att det snart är dags för uppföljning hos neurologen för det här strulet med sömnen, annars hade jag ju blivit komlett tokig!
Men nog om det nu. Kolla in denna otroligt vackra nattfjäril som jag fotade när vi kom hem sent i går kväll. Den har suttit precis utanför vår dörr hela dagen, men Håkan hade glömt (!) att tala om det för mig. Jag upptäckte den först när vi skulle åka till Helén och Jari, och då hade vi så bråttom att jag inte hann springa in efter kameran till min enorma frustration. Det var bara att hoppas på att den satt kvar när jag kom hem. Och ibland ska man tydligen ha tur, för det gjorde den.
Nattfjärilar, tänker ni säkert nu, är väl inte så himla speciellt. Det är väl bara att tända utebelysningen så har man en massa fototillfällen. Jo, det är sant, men jag lovar er – inte av den här kalibern! Jag har aldrig i hela mitt liv sett en så stor nattfjäril. Jag visste inte ens att det fanns. Att dom kunde bli så stora. Håkan sa exakt samma sak. Nu är det ju oerhört svårt att ge någon slags jämförelse men jag fotade den även på avstånd, och om ni tycker den ser normalstor ut där så kan jag ju tala om att vår namnskylt ovanför den är ca…ja, vad ska jag säga…3-4 cm hög. Då kan ni räkna ut på ett ungefär hur stor denna fjäril är… Den var nästan som en liten fladdermus. *skratt* När jag stod med kameran tätt intill den, så tänkte jag att ”fladdra inte upp i ansiktet på mig nu, min lilla vän för då svimmar jag..” *skratt*
Jag var otroligt frestad att peta lite på den så jag skulle få se den med utbredda vingar – flygande. 
Men samtidigt ville jag ha kvar den så länge som möjligt så jag kunde få beundra den, och senaste gången jag var ute och kikade efter den så satt den fortfarande kvar. Vi får väl se om den är kvar i morgon bitti.
Är det någon som har sett en sån här stor nattfjäril någongång? I varjefall måste jag säga att det är en otroligt fascinerande insekt. Och i den här storleken kändes den nästan exotisk. Efter den där enorma insekten som var här utanför vardagsrumsfönstret för ett tag sen, så börjar man ju undra om det är något i luften här uppe som får insekterna att växa sig för stora. Haha! Hemska tanke! Jättefästingar stora som valnötter och tvestjärtar i hamsterstorlek. Nej tack, jag tror jag hoppar över det! *skratt*
Nu ska jag återgå till sängen innan Håkan vaknar och upptäcker att jag har ”smitit” upp en stund. Han tycker att jag borde ligga kvar och vila även om jag inte kan somna. Och det borde jag kanske. 🙂 Men God morgon till Jari och Helén måste jag ju säga först i allafall, som borde vara på benen nu. =)) Ha en fin dag så hörs vi. Kramizar!
Må så gott alla och på återseende under dagen!
