God morgon på er alla! Hoppas ni har haft en god natt. Själv har jag inte fått sova mer än nån timme lite sporadiskt nu på morgonen, men nu borde jag snart däcka av – det brukar vara den naturliga följden av några dygns sömnlöshet.. 
Idag har vi tvättstugetid klockan 14.00, och den här gången har vi kommit ihåg att sätta upp ny tid ”i tid” så att säga, så man slipper tvätta för ett helt kompani typ. Det ska nog gå ganska smidigt. Dock får Håkan ta hand om det mesta där, för själv ska jag faktiskt i väg på terapi idag. 
Jodå, faktiskt. *s* Jag lider nämligen av en total stickfobi, har inte kunnat ta blodprov och liknande i vaket tillstånd under hela mitt liv. Jag har faktiskt fått bli sövd på dagkirurgen de gånger det har varit ett absolut måste att ta prover på mig. Men så för lite drygt ett år sen så började jag på terapi och på den tiden jag gick där så lärde jag mig att ta blodprov i fingret, något som varit en absolut omöjlighet tidigare. Så efter det har jag faktiskt tagit prover flera gånger hos min läkare när jag till exempel haft influensa eller liknande, och olika sköterskor varje gång. Jag är riktigt stolt över mig själv! 
Det är faktiskt väldigt hög ”lyckande-frekvens” på just terapi mot stickfobi och bara att veta det känns ju positivt, även om jag var extremt skeptisk när jag gick dit första gångerna. Då kunde jag inte ens se en nål utan att det svartnade för ögonen på mig. Nu har jag alltså kommit så långt att jag kan ta ”stick i fingret” men det är också allt. Där är det stopp, men så var det också det enda vi tränade på under den tiden jag gick där. Nu är det superviktigt att jag även lär mig att ta blodprover i armen.
Eftersom många undrar varför jag inte kan få någon hjälp med mina sömnproblem så har jag bestämt mig för att berätta det här.
Som ni vet, ni som läser min blogg regelbundet, så har jag ju en väldigt svår migrän och dessutom epilepsi och som en följd av detta har jag fått väldigt svåra sömnproblem. Dom är alltså inte psykiska utan neurologiska. Det är inte den klassiska varianten, där man ligger vaken och oroar sig för saker eller liknande, utan jag kan vara hur trött som helst och både kroppen och hjärnan skriker efter sömn, men jag kan bara inte somna. Jag har gjort mängder med tester, magnetröntgen och liknande och ett av de stora problemet har legat i att det inte har gått att ge mig ren migränmedicin eftersom de flesta sådana ”krockar” med epilepsimedicinerna och slår ut dessa. Nu har jag dock fått en kombimedicin som ska hjälpa för både och, och förhoppningsvis även sömnproblemen på sikt. Min neurolog har ökat medicinen på mig en gång, men nu kräver de ett koncentrationsprov innan de gör något mer, och detta provet kan inte tas kapilärt, alltså i fingret. Det måste tas i armvecket. Och där står jag alltså nu…
Jag kan tänka mig att många tycker att ”..men herregud, skärp dig och gå och ta det där j**a provet och sluta fåna dig!” Men det är inte så enkelt när man lider av en fobi. Jag har verkligen försökt. Så mitt steg i det hela är nu att återigen börja i stick-terapi och den här gången lära mig att ta blodprov i armvecket också, så att de nödvändiga proverna kan tas och utredningen kan fortsätta. Det finns även planer på en sömnutredning om inte detta hjälper, alltså sova på en testavdelning där dom läser av hjärnvågorna och ser vad som händer när jag sover, eller inte sover.
Hur som helst, nu tror jag att jag har förklarat så mycket jag kan om det här. Jag förstår att det väcker mycket undran när man sover så dåligt som jag gör, men det här kanske har rätat ut lite frågetecken. Exakt varför jag sover så dåligt pga ep’n och migränen är det ingen idé ni frågar, för det vet jag inte ens själv och inte läkarna heller. Det har dom inte lyckats lista ut än. 
Nu kom min käraste hem ifrån jobbet så nu ska jag umgås med honom en stund. 🙂 Ha en jättefin dag alla, och håll gärna tummarna för mig idag på min första session. 
Kramizar!
