Underbara, vackra lilla Poltergeist. Jag har bloggat om honom förut, min systers och svågers egna uppfödning, en liten arabhingst som föddes för ungefär 8 månader sedan.
Jag hoppas min syster inte väljer just denna dagen nu, att gå in på min blogg. Men jag ville verkligen göra ett litet inlägg om den här lilla killen, som jag själv blivit förälskad i, bara genom fotona jag har fått skickade till mig sedan han föddes.
I fredags när min syster kom ut i stallet upptäckte hon att något var fel med Poltergeist, och misstänkte genast kolik. Dom gjorde vad dom kunde och mer därtill, men när dom inte kunde få honom att stå upp ens någon längre stund så ringdes veterinären ut. Denna i sin tur konstaterade ganska snabbt att han måste in till Skara djursjukhus.
På Skara gjordes alla provtagningar, han fick en sond, smärtlindring, ultraljud togs på honom men några svar kunde de inte få direkt utan veterinären skulle ringa. Lilla Poltergeist fick stanna kvar. Några timmar senare ringde veterinären. Poltergeist hade ihopväxt tunntarm. Mycket ovanligt och gick inte ens att operera.
Åtta månader och två dagar gammal fick lilla Poltergeist somna in.
Min syster är förstås helt förtvivlad nu och jag tänker på henne hela tiden. Det är alltid fruktansvärt att förlora ett djur, det vore ju konstigt om man inte hade tyckt det när man har valt att ha husdjur. Poltergeist var så ung, hans liv fick bara börja. Det är väl den tanken man har nu när man sörjer den lille killen. Samtidigt kanske det hade varit ännu värre om det hade varit en häst man haft i många, många år och hunnit växa ihop med. Men det där är en sak som inte går att svara på.
Nu hoppas jag i allafall att min syster återhämtar sig från detta så fort det går och till slut kan minnas tiden med Poltergeist med glädje. Tiden är en fin vän. Den lägger en skyddande slöja över sorgen och gör den mildare med tiden.
Det här inlägget är tillägnat den vackraste lilla arabhingst jag nånsin sett, och till min lillasyster och hennes familj.
