God kväll på er alla därute!
Då var äntligen denna nervösa dag tillända, och jag är så himla lättad! För det gick så otroligt mycket bättre med Loxy än vad jag hade väntat mig. 😀 Visst var han orolig och rädd, han kände ju igen sig så fort vi klev ur bilen och började tokskaka direkt, men det var han inte ensam om. Även mammas Elliot var nervös inför miljön och skakade lika mycket han. Värsta chihuahua-darrningarna. 😉 Här sitter vi i väntrummet strax innan vi blir inkallade, och det var ett himmelsens gnyende och gnällande i kör på våra små tokar. *s*
*
Loxy blev inropad först och vi fick en ny veterinär idag, eftersom vår gamla slutade för bara några veckor sedan. Cecilia som hon hette, var helt underbar, och jag blev verkligen jättenöjd både med hennes sätt att handskas med Loxy och bemötandet vi ägare fick. En jättegullig tjej måste jag säga! 🙂
Det blev inga foton alls tagna under själva undersökningen för då hade jag förstås fullt upp med att koncentrera mig på Loxy. Jag förvarnade såklart vetten om att han kunde bli rädd, på gränsen till hysterisk, så hon skulle vara beredd och det var ju knappast något hon kunde missa heller i och för sig. För första gången i hans liv, vad jag kan minnas i allafall, så tackade han nej till godis. (!!!) Då är det riktigt illa! 😉
Han var rädd förstås, och kämpade emot. Men Cecilia tog honom jättebra och fick till och med titta igenom munnen på honom. Inte utan kamp, men det gick i allafall! 😀 Vaccinationssprutan gjorde jätteont tyckte Loxy..*s* Men det gick ju så fort att han knappt han pipa till förän det var klart. =))
När allt var klart tog han till och med emot en frolic av veterinären och även om han skakade av rädsla, gnällde och försökte komma undan, så gjorde han inte den minsta lilla ansats till att morra, nafsa eller på annat sätt försvara sig, och jag är så himla glad, lättad och stolt över min lille kille! 😀
Även Elliot klarade sin undersökning riktigt fint idag, men han var ju också toknervös och i vanlig ordning ville han bara klättra upp i famnen på mamma och helst så långt upp i nacken som möjligt på henne. *s* Så när det skulle tittas på tänder så var det riktigt livat ett tag. *skratt* Men sen fick han sitta i mattes famn när det var dags för vaccinationen och då sa han inte ett ljud. 😀
Så man kan väl säga att det faktiskt gick otroligt bra idag, även om det inte gick alldeles smärtfritt, och jag har i vanlig ordning oroat mig alldeles för mycket i onödan. Dock hade jag rätt i mina misstankar om tandsten, och det var en hel del längst in på kindtänderna som jag knappt kunnat se. Tandköttet var även en liten aning rött så det var verkligen i rätt tid som vi kollade upp det. Nu ska vi boka tid för sövning och borttagning av tandsten och samtidigt ska hans öron kontrolleras ordentligt, för det gick inte idag. Vetten tyckte att det var bättre att göra det samtidigt som han ändå är sövd istället för att bråka med honom nu. Jag är inte alls road över att han ska behöva sövas, men detta måste ju tyvärr göras. Och jag fick också höra att Plaque Off eventuellt kan hjälpa med att hålla undan nybildande av tandsten, men sällan luckrar upp befintlig sådan, och att det sällan blir bra när man försöker ta bort den själv. Det bästa är att låta göra det ordentligt och sen hålla efter i stället.
Till sist fick jag höra att min lilla matfriare bör gå ner några hekto i vikt. Han ligger på ca 5-6 hg för mycket, och det är mycket på en sån här liten hund. Jag har ju varit medveten om detta, så det var ju inget som förvånade mig direkt. Det är bara så himla svårt att hålla vikten på en kastrerad hane. Men nu är det diet och motion som gäller så att han går ner till sin normala vikt igen. Även Elliot behövde tappa ett par-tre hekto, men för hans del var det ingen större panik, även om det vore bra.
*
Nu sover lilleman i allafall, och det har han gjort i princip sen vi kom hem. Det har varit en tuff dag för honom idag. 😉
Själv ska jag kika på ”Efterlyst” och sen blir det dokumentären ”How young can I get” på 3:an. Må så gott alla och ha en mysig kväll!
Så skönt att höra att det gick så bra! Klart du ska vara stolt över lillkillen! Du ska se att du märker ännu mer skillnad redan nästa gång 🙂
Det där med Elliots klättrande, upp i nacken, kan det vara ett typiskt pudelbeteende? Tycker mig känna igen det från en viss, lätt traumatisk, flygresa *s* Eller när glassbilen kommer … eller brandbilen. Undrar om de tror att de är tryggare ju högre upp de kommer?
Hoppas att ni har framgång med dieten nu (eller nu och nu, efter morotskakan menar jag ju) 🙂 Klart att övervikt blir ”värre” på en liten hund, men han ser då inte tjock ut! Hur mycket väger grabbarna, får man fråga det?
För övrigt var det jättekul att få träffa Anna häromdagen! Hon är precis så trevlig och gullig på riktigt som hon är via mejl 😀 Och jag älskar hennes butik!
Nu ska jag göra ett (nytt) försök att sova, har ju varit ett par hetsiga nätter på jobbet så här i förlovningstider 😉
Massa goa kramar!
Va tur att veterinären va bra!!! Sånt tycker jag är A & O (eller vad det heter?!)..
Är han lite rund lilla Loxy, det syns inte… Hoppas han nöjer sig med att banta lite *ler*
Mitt lilla matmonster goffar i sig ALLT, men är ändå nått kilo för lätt.. inte mager, men skulle inte skada om hon la på sig nått kilo eller 2. KRAM
C: Ja, jag håller med dig! Det är så himla viktigt! Och efter vad Loxy varit med om så känns det ju ännu viktigare nu, men jag har ju också varit med om veterinärer som har varit jättebra med djuren men enormt otrevliga mot ägarna, och det tycker jag också är fel. Som ägare vill man ju gärna också ha ett bra bemötande, kunna fråga saker och man kanske är orolig. Då vill man ju helst inte bli avsnäst av nån grinig kärring. (Jag talar av egen erfarenhet) Så den här vetten var verkligen superbra tycker jag! 😀
Loxy är kanske inte synligt ”fet” i den bemärkelsen, men han är rund om man säger så. 😉 Man känner inte revbenen och han har ingen midja. *ler* Och så vet jag ju vilken vikt han egentligen ska ligga på, och det gör han definitivt inte nu. Hehe! Men jag har inte fått känslan av att Saga är för smal heller, hon ser ut som jag tycker att den rasen ska se ut. Men man måste nästan känna på dem för att veta när det är så marginellt.
Hoppas ni får en fin dag! Kramar om!
Emma: Ja, det kändes verkligen otroligt skönt! Jag var ju mest orolig för att han skulle bitas och vara riktigt svårhanterlig, eller att han skulle bli så rädd att han hyperventilerade. Han har gjort det en gång, och det var ingen rolig upplevelse. 🙁
Det ligger nog nåt i det du säger om pudlar. *skratt* Jag har sett beteendet hos andra också, och Elliot gör alltid så när han inte vill något. När mamma ska lämna över honom till trimtjejen så sitter han som en boa runt hennes hals på en halv sekund. *skratt*
Hmm..ja, tror du inte jag tänkte på det där när jag stod och lyssnade på alla dietråd från vetten igår… Haha! Det enda jag såg framför mig var en hög med stora hundkakor. *gapskratt* Loxy har ju alltid vägt 2,4 kg, det är ”hans” vikt om man säger så, så han är ju inte den minsta chi’n från början. Jag har ju förstås märkt att han har lagt på sig, men jag fick ändå en total chock när jag ställde honom på vågen igår… 3 kg!! *rodnar & skäms* Herregud! 1 gram till och han är över viktgränsen för chihuahua. Så det är bara att sätta igång. Man blir nog tyvärr lite hemmablind tror jag. Man ska ju känna revbenen tydligt när han står upp, men dom var det längesen jag kände av.. *fniss* Så jag måste verkligen ta tag i det här på allvar.
Elliot var det inte lika farligt med, men han låg på 4,8 kg nu, och hans vikt brukar alltid ligga på 4,2, så mamma har också lite jobb framför sig. 😉
Jag förstår att det var jättekul att träffa Anna. Jag har velat göra det länge, så jag hoppas det blir av nångång framöver. Hon är en av de gulligaste jag vet, så jag kan inte tänka mig att hon är annorlunda i ”verkligheten”. 😀
Hoppas du fick sova gott i natt när du väl kommit i säng. =)) Kramar om i massor!