Kom ju på att en presentation av min lilla prins kanske vore på sin plats. Mycket märkligt att det inte var det första jag gjorde här, eftersom han är den absoluta mittpunkten i mitt liv och den allting kretsar kring. 
Loxy heter i allafall min lilla gangster och är av rasen korthårig Chihuahua. Han och hans syster Puma föddes den 18 februari 2005 i ett litet samhälle som heter Kolbäck, strax utanför Strömsholm. Hans mamma heter Chabby Chick Laura Ashley och hans pappa Ohlala King Size. När han föddes var han alldeles vit så det är färgen som står i stamtavlan. Men numera kan han nog mer räknas som cremefärgad, eftersom han har mörknat ganska mycket.
Det var inte lätt att få tag i en Chihuahua under den tiden jag började söka. Rasen var ju, och är väl forfarande, omåttligt populär, kanske främst pga kändisarna som gick omkring med sina små på armen. Faktum är att jag ofta får ropat ”Paris-Hilton-Wannabe” efter mig på stan, men det är något jag ger blanka 17 i. För det första vet jag själv att jag inte skaffat mig en chi som assoccear, men framför allt tycker jag att jag är en smula för gammal för att vilja likna nån kändis. 
Men jag låg i allafall i och letade, mailade och ringde uppfödare och hade fått kontakt med några stycken som verkade riktigt bra. Till slut bestämde jag mig för en uppfödare, och väntade bara på att hennes dräktiga tik skulle valpa. Hon hade valpar då, men de korthåriga var redan tingade och jag ville inte ha en långhårig, som hon hade några av också.
Men slumpen föll sig ytterst märkligt. Natten till den 19 mars 2005 vakade jag över min sjuka far som gick bort framåt morgonen. Dödstrött och ledsen kom jag hem och hinner knappt hänga av mig kläderna förrän uppfödaren Ulla ringer. Hon frågar mig om jag är intresserad av en av de korthåriga valparna, för hon hade inte godkänt den andra köparen. Kan man få ett underbarare erbjudande just då? Jag är inte skrockfull på något sätt men det var nästan som om ödet ville ge mig någon slags tröst.
Självklart tackade jag ja, och när lill-killen var 6 veckor åkte vi och hälsade på honom. Det var kärlek vid första ögonkastet! Det var hemskt att behöva åka över 35 mil hem igen utan lill-prinsen.
Men den 16 april, lustigt nog på min pappas födelsedag, var det dags att hämta hem vår lilla nya familjemedlem. Herregud, så liten han var! Jag kunde inte se mig mätt på honom. (Det kan jag i och för sig inte ännu..
) Jag kan inte begripa vad jag gjorde innan han kom in i vårt liv, för han fyller en så himla stor del av det. Jag skulle kunna skriva en hel bok om honom här, men det får bli lite efterhand i stället. I varjefall är han det bästa som har hänt oss och ibland känns det ofattbart att en så liten varelse kan ge och generera så mycket kärlek!
//Indra
