God morgon på er därute!
Det blev en lugn dag för mig igår, med en hel del vila efter den sömnlösa natten. Dessutom åkte jag på en släng av migrän, men det verkar som om det är borta i dag, i allafall känner jag mig mycket bättre. Trots att jag knappt fått sova i natt heller.
Men i natt har jag varit så spänd så det har nog med det att göra. Det hände nämligen en sak igår kväll som både skrämde mig halvt från vettet och samtidigt satte myror i skallen på mig.
Strax efter att vi kommit in från den sista kvällsturen, Loxy och jag, så såg jag honom halvsitta i en märklig ställning på mattan i vardagsrummet. Jag gick fram och rörde vid honom för att se vad han gjorde, och då föll han bara omkull. Ramlade rakt åt sidan och rullade över på rygg. När jag lyfte upp honom verkade det på något sätt som om han fått en kramp eller liknande, i bakre delen av kroppen. Han kunde inte stå, eller ens sitta på min arm när jag höll honom, utan föll bara bakåt med utsträckta bakben. 🙁
Jag har ingen aning om vad det här kunde ha varit. Efter bara någon minut slappnade han av, och när jag satte honom på golvet igen så hoppade han fram precis som vanligt och dansade på bakbenen för att få något gott i köket.
Jag begriper absolut ingenting!
Det här har faktiskt hänt en gång tidigare för längesen, säkert över ett år sedan. Och precis som då gick det över på någon minut och han var precis som vanligt. Och efter det har han aldrig visat något liknande – förän nu igår kväll. Han verkade inte vara frånvarande på något sätt, för min första tanke var att det kunde varit ett ep-anfall eller liknande krampanfall. Men det här var inga ryckande kramper, utan mer som den första ”toniska” fasen man kommer i om man har grand mal-anfall. Först stelnar man till i hela kroppen, och sedan kommer de ryckande kramperna. Men i det här fallet kom aldrig fas två, utan han slappnade av igen.
En annan tanke jag fick var att det kunde vara hans patellaluxuation som spökade, att knälederna låste sig på honom. Det har hänt ett par gånger och tankarna på operation har redan varit uppe till diskussion med veterinären. Men jag vet inte – det här verkade så underligt.
Hur som helst så ska vi förstås kolla upp det, och jag hoppas verkligen inte det är något allvarligt. Visst har jag hört berättelser om hundar som betett sig liknande och det har visat sig vara någon form av hjärnhinneinflammation eller liknande. Men då har dom oftast vinglat mer innan, visat tendenser på dålig balans m.m. Det här kom ju utan minsta förvarning och försvann lika fort igen. Vätskebrist kanske? Han dricker ju så himla dåligt. Och det var det första jag gjorde, att ge honom vatten i spruta. Men han visar egentligen inga symptom på det heller när man drar i nackskinnet eller kollar på andra sätt.
Jag begriper verkligen ingenting! 🙁
Hur som helst så är det här skälet till att jag knappt har sovit i natt. Jag vågade helt enkelt inte somna för hårt ifall något skulle hända igen, så jag har vaknat och somnat hela natten och kikat på honom med jämna mellanrum för att se om han sov som vanligt. Han gav ju inte ett ljud ifrån sig när det hände igår kväll, det var bara en ren slump att jag fick syn på honom när jag gick från köket till hallen. Jag ska ringa veterinären nu på morgonen och se vad dom säger.
Jaha, det var lite om vad som rör sig i mina tankar just nu. Det har varit lite väl många rundor med lilleman den sista tiden, så nu tänker jag begära en riktig genomgång på honom. Dom ska få göra en ordentlig hälsoundersökning så får vi se om något upptäcks.
Nu ska vi i allafall ta en morgontur och sen blir det en kopp kaffe till innan dagen börjar ordentligt.
Ha det så gott alla, och på återseende senare.
Ett mysterium.. hoppas du får veta vad det kan vara..
Usch stackars lilla killen :/ Hoppas ni får rätsida på det hela snart, men en grundlig beterinärbesiktning låter inte helt fel.
Massa kramar