Ett litet morgonbesök…

 

Jag fick precis ett litet (väldigt litet..) besök…

 

Den här lilla stackaren flög rakt in i vårt vardagsrumsfönster och ramlade ner på balkonggolvet innanför glasskydden som går runt om. Och i sin panik och förvirring lyckades h*n sedan ta sig in genom vår öppna balkongdörr och trassla in sig bland mina krukväxter i vardagsrumsfönstret, för att slutligen slå sig ner på en av mina ljusstakar och bli sittandes där.

Självklart är det alltid lättare att fånga in en fågel som precis fått sig en smäll, dom är ju oftast helt paralyserade. Den här lilla sötnöten var inget undantag, men h*n klättrade ändå snällt upp på mitt finger när jag lade det mot bröstet, stället för att tvingas skrämma den från vettet ännu mer genom att ta stackarn i handen.

Det var lite brådis också, för jag hade en katt och en hund som båda skallrade tänder av upphetsning när dom såg vår besökare, och jag hade inga planer på att låta någon av dem utöka sin dagsranson av foder den här dagen. 😉

 

 

Men väl ute ville h*n inte alls flyga iväg, så chocken satt nog i fortfarande. Jaha, vad gör man?

Jag försökte röra handen så h*n skulle få luft under vingarna, och till sist flög stackaren iväg, men bara för att braka in i balkongfönstret åt andra hållet och bli hängande i en kant där.

 

 

Då tog jag lillrackaren och satte den längst ut på balkongräcket, på en liten värmeljusstake jag har fastsatt där.

Och där har h*n suttit i nästan 20 minuter. Jag trodde ett tag att det var kört, att den här lille fått en sån chock att hjärtat kommer att stanna.

 

 

Men efter ca en kvarts total stillhet med slutna ögon började h*n kvickna till och se sig omkring, och för några minuter sedan flög h*n iväg ut i skogen igen. 😀

Hur himla söt får man lov att vara? 🙂 Och hur liten?! =))

 

Man känner sig onekeligen som om man har gjort dagens goda gärning och räddat en liten fågel. *skratt*

 

Bilderna är klickbara för större format.