God kväll på er alla!
Då börjar det närma sig sängdags för min del. Till min stora besvikelse, och även Håkans förstås, så kom han inte hem ikväll som vi hade hoppats. Eller ja, visst hade han kunnat åka. Men övningarna på Såtenäs var inte klara förän vid 20-tiden ikväll, vilket hade inneburit att han hade varit hemma någongång runt 22.00 i bästa fall. Och med tanke på att han ska upp klockan fem i morgon bitti igen så hade han kommit hem ungefär lagom till läggdags. Vi kom överrens om att det nog var klokast att använda tiden till att sova i stället för att sitta och köra 20 mil extra bara för att gå och lägga sig. Men trist var det ju ändå förstås, även om det var aldrig så klokt. 🙁
Jaja, nu är det bara att ställa in sig på att det blir först på fredag som han kommer hem igen, för nu är det fullt upp de sista två dagarna. Men om allt blir som det är tänkt så ska övningarna sluta vid lunch på fredag, så då är det ju bara 1 1/2 dag kvar egentligen. 😀
Jag tänkte på det tidigare ikväll. Jisses, så fjollig man är egentligen, som går och saknar sin gubbe som man faktiskt har levt ihop med i sju år, redan efter ett par dagar. Tröstande nog så saknar han mig också, så då känner jag mig inte lika löjlig. *skratt* Men sen tänkte jag om. Det är väl egentligen inte alls löjligt, det är väl snarare ett tecken på att man har ett riktigt bra och lyckligt förhållande, när man faktiskt vill vara tillsammans hela tiden och inte, som vissa andra, känner lättnad när den ena ska iväg så att man får vara ensam. Det är klart att det inte behöver vara något fel bara för att man trivs med ensamhet i mellanåt, jag värnar också om min ensamhet som jag vill ha då och då. Men lagom är bäst och jag är glad att jag saknar min gubbe när han är iväg och att han saknar mig. 🙂
Vad tycker ni? Är det ett tecken på sundhet i förhållandet att man saknar varandra när man skiljs åt några dagar trots att man varit tillsammans flera år, eller borde man ta tillfället i akt och leva ut när man får vara gräsänka/änkling några dagar?
Själv håller jag på det första alternativet, men alla är vi olika. 🙂
Nehepp, nu ska jag sluta kvällsfilosofera och krypa i säng i stället. Ska bara ta ut min lille kille på en sista kvällstur först.
Ha en jättegod natt alla när det är dags och på återseende i morgon igen!
