Eftersom Håkan jobbade dygn tills idag, så bestämde mamma och jag att hon skulle sova över här natten till idag. Och som vanligt blev det ju ganska sent, med skvaller, godis och hundbus. Vid 10-tiden dök Håkan upp och strax därefter gick mamma & Elliot hem.
Jag har fått en ganska obekväm vana att vakna typ halv 6 varje morgon, så jag var urtrött, och bestämde mig för att lägga mig och vila ett par timmar. Håkan gick också och lade sig, trött han med efter dygnspasset, och vi somnade nog ganska direkt.
Så bryter rena kalabaliken ut i vår lägenhet!
Helt plötsligt kommer mamma inrusande i vårt sovrum, fullkomligt hysterisk, med Elliot i famnen, och skriker något om ”satt i halsen”. Jag var uppe på benen på säkert en halv sekund och tog Elliot ifrån henne och satte honom i sängen. Om mamma var hysterisk, så var det ingenting mot vad den stackars hunden var. Han kastade sig fram och tillbaka med massa konstiga ljud och försökte hela tiden få in framtassarna i munnen. En pinne utifrån trädgården, säger mamma. Herregud, tänkte jag! Den sitter fast i halsen på honom!
Jag gjorde ett par försök att se hur det såg ut i svalget på honom, men han bara hostade och kväljde sig, så efter ett par misslyckade försök med att krama till runt bröstkorgen på honom, rusade jag iväg och ringde Blå Stjärnan. Första maj och allting stängt naturligtvis! Men jag fick tag i jourhavande veterinär för akutfall och dom sa åt oss att komma omedelbart.
Tokrusning ut till bilen och då hade som tur var mamma börjat lugna ner sig lite, nu när vi var på väg, men Elliot var fortfarande mer eller mindre hysterisk och livrädd. Det är så fruktansvärt hemskt att se ett djur lida så och inte kunna göra något.
Så fort vi kom in på Blå Stjärnan, kom veterinären utspringande och sa åt oss att komma in direkt. Hon konstaterade att han var röd i slemhinnorna i munnen och att han blödde, men hon upptäckte ju omedelbart att det inte gick att göra något när Elliot var så panikslagen, så hon tog honom, sa att hon var tvungen att ge lugnande och eventuellt söva, och rusade sen iväg med honom. Mamma och jag blev sittande ensamma kvar i undersökningsrummet.
Man hinner tänka mycket på den lilla stunden vi satt där. Uppenbart fick han ju luft så pinnen hade ju inte blockerat helt, med hur mycket hade den skadat honom invärtes? Mamma såg helt förskräcklig ut. I sin panik hade Elliot klättrat och klöst på hennes ena arm så den var helt sönderriven, och blåmärken började dyka upp lite här och där. På hennes tröja uppe vid axeln och på ärmen var det blodstänk och fläckar och armen började svullna.
Efter kanske 10 minuter kommer sköterskan in till oss och räcker fram en liten plastficka. Vi stirrade på den, både mamma och jag. En liten pinne ifrån mammas svarta vinbärsbuskar låg i plastfickan, kanske ca 3-4 centimeter lång. Dom hade fått söva ner honom för att över huvudtaget se vart pinnen satt, och den satt inte i halsen som vi alla trodde. Den hade fastnat en lång bit in i munnen, tvärs över gommen mellan tänderna.
Så tack och lov var det ju inte så allvarligt som vi först befarade, men herregud säger jag bara, så panikslagen en hund kan bli för en sådan sak! Både vi och Blå Stjärnans personal var ju övertygade om att den satt i halsen. Dock hade den ju skadat slemhinnorna i munnen ganska ordentligt och medans vi gick ut till kassan fick vi veta att dom precis givit Elliot en uppvakningsspruta, och att han bara skulle piggna till lite innan de kom ut med honom.
Men ute i väntrummet kom efterreaktionen för mamma så jag och sköterskan fick hjälpa henne till en av bänkarna och ge henne lite vatten, för hon var på gränsen att svimma efter den starka reaktionen. Och så var det dags för räkningen. 1967:- gick detta lilla kalaset på. Och då kommer vi på att vi båda bara rusat iväg utan plånbok. Vi hade i princip rusat iväg utan någonting alls. Mamma hade inte ens ett koppel till Elliot. Men som tur var var det inga problem, utan vi fick komma in och betala i morgon.
Och så kom dom med lilla Pellisen. Han var helt slut, stackarn. Både efter händelsen och efter sövningen. Troligtvis har han inte lärt sig ett dugg efter det här, utan kommer att plocka pinnar ur vinbärsbuskarna precis som vanligt. Känner jag mamma rätt så kommer hon att såga ner varenda vinbärsbuske i trädgården. 
// Indra – Har äntligen återhämtat mig från kalabaliken!
