Den 28:e april i år var det MCn:s dag här i Borås. Den anordnas av en Boråsklubb som heter Eagle Riders, och huvudattraktionen för dagen är den stora kortegen med motorcyklar som åker i från klubbhuset i Viared och in till Stora Torget i Borås. Syftet, förutom det roliga i det hela, är helt enkelt att visa att från och med nu är mc-säsongen igång och vi finns ute på vägarna.
Kortegen går som sagt ifrån Viared och in mot Borås, via bland annat Allégatan. Vi var några som samlades på Textilmuseets parkering för att samåka ut till Viared, och synen som mötte oss därute var verkligen mäktig. Vi tog en liten tur till fots utefter kön och kikade medan vi väntade på ”startskottet”. Många snygga motorcyklar fick man se, vissa mer fantasifulla än andra. Kortegen anordnas och sköts helt av Eagle Riders, som gjorde ett kanonjobb i år. Vi var, enligt uppgift, omkring 300 motorcyklar i år, och för att kunna föra en sådan kortege rakt igenom stan krävs det en hel del planering. Vi var många, och överallt i alla korsningar och rondeller stod det en Eagle-medlem uppställd med sin motorcykel och stoppade trafiken under tiden som kortegen gick förbi. Jag kunde inte låta bli och undra vad vissa i bilarna tänkte när vi åkte förbi. 
Vi var ju några stycken, så det måste ju ha varit en ansenlig tid dom fick stå där och vänta. Men å andra sidan verkade dom flesta tycka det var riktigt kul att sitta och titta på, och överhuvud taget hade kortegen lockat ut många människor, som stod i trädgårdar, på trottoarer och utefter gatorna för att se alla motorcyklar. Kortegen gick en tur inne i Borås och genom lite smågator, innan den tog av mot torget, via Allégatan. Även Borås Tidning var på plats, och fick en bild precis i korsningen på Allégatan när vi svängde ner mot Stora Torget. Dom lyckades precis missa mig och sambon med en motorcykel..
Men en av våra gubbar kom med på bilden. Det ser ut som om Jonas leder hela kortegen. 
Sedan svängde vi ner mot torget och möttes av en massa människor som kommit ner för att titta på alla motorcyklar.
När vi kom ner, slussades alla in på Stora Torget och fick parkera i långa rader, allt åter igen snyggt uppstyrt av Eagles-medlemmar. Det fanns ju förstås inte en chans att komma därifrån, om man nu mot förmodan skulle vilja det. I varje fall inte förrän dagen var slut och alla började åka därifrån, i tur och ordning. Men det var riktigt mäktigt att gå runt och titta på alla dessa ursnygga motorcyklar som stod tätt packade över hela torget.
Lottförsäljning fanns förstås, och vi köpte ett par naturligtvis. Sen hade dom arrangerat en utnämning av snyggaste hojen, både juryns val och folkets val. (Går att se på Eagle Riders hemsida)Vädret var kanon, soligt men inte för varmt, och det uppskattade man ju förstås eftersom man satt några timmar på ett öppet soligt torg i skinnställ. 
Självklart var Loxy med!
Han satt i sin specialryggsäck på Håkans rygg när vi åkte, och jag satt bakpå och höll koll på honom. Men han är så härdad att han inte bryr sig ett dugg. Efter första nyfikna kvarten så lade han sig ner i väskan och somnade. Och där låg han tills vi kom fram till torget och jag plockade upp honom.
Och så var det då dags för lottdragningen.
Det var tokmånga vinster och lottdragningen tog nog i snitt halva tiden där nere på torget. Vi hade rosa lotter och hur mycket jag än försökte hänga med, så kunde jag inte höra många rosa lotter ropas upp. Men det fanns säkert något system i det där som inte jag fattade..?? Så när dom ropade ut att lottdragningen var slut, så knycklade jag ihop lotterna och stoppade dem i fickan. Då ropar dom ut att dom visst hade ett par priser kvar, och tror ni inte på fan att dom ropar upp ett av våra nummer! Jag fick total panik! 
Lotterna!?! Dom låg ju ihopknycklade i fickan. Eftersom token som sålde lotterna, sagt att det var priser för minst 300 spänn, så ville jag ju hemskt gärna ha min vinst, nu när jag mot all förmodan faktiskt gått och vunnit. Och jag visste sen tidigare under dragningen, att var man inte snabb nog så drog dom ett nytt nummer. Jag for upp och släppte Loxys koppel i rena paniken. Fick upp två små pappersbollar och skulle precis börja veckla upp dem. Då tappar jag ner bägge lotterna bakom bänken jag satt på! En bänk som var helbyggd och fastsatt mot en mur bakom! Håkan fick inte ner armen i springan bakom. Inte jag heller, så länge jag hade skinnjackan på mig. Så utan att tänka en sekund till, så flyger jag upp på muren och vrålar rakt ut över flera hundra mc-åkare och besökare:
”JAG HAR VINSTLOTTEN! JAG HAR NUMMER 28!!”
…eller vad det nu var för satans nummer?! Jag höll i varjefall på att dö av skam i samma ögonblick som jag insåg vad jag hade gjort. Det väckte ju en hel del glada reaktioner förstås..
Och jag tokvägrade att gå gatlopp fram mellan alla dessa människor och hämta mitt pris, efter diverse mickel för att få upp lotterna bakom bänken, så det fick Håkan göra. Och jag väntade spänt på mitt fina pris, värt minst 300 kronor…
Och vad fick jag? Ja du, säg det?? Jag vet inte vad de heter, med de ser ut som ett sånt där plastlock som man sätter på kattmatsburkar. Men det här ska tydligen användas för att ställa mc-stödet i, om man parkerar på gräs eller liknande, så det inte sjunker ner i underlaget, med vält som följd. Vilken tur jag hade!
Det är ju en himla tur att man kan skratta åt sig själv..
Sen satt vi hela gänget och softade i solen på en bänk, åt glass och hade allmänt trevligt. Fram emot 14-tiden började alla motorcyklar slussas ut ifrån torget igen, för att, om man ville, återigen ta sig till klubbstugan i Viared för lite korvgrillning och fika. På kvällen var det fest därute, men tyvärr var vi inte med på den, så därifrån har jag inga bilder. Men det har därimot klubben själva, så det är bara att gå in på Eagle Riders hemsida och kika där.
Det var en riktigt kul dag, och något vi definitivt kommer att haka på nästa år också!
// Indra – Mc-spätta för en dag!
Rubrikfoto: Christer Hemmarö
Övriga foton: Mina egna, vägfoton tagna från motorcykeln under körning, därav lite märkliga vinklar.
