I dessa tider, under vår och försommar, har denna dikten publicerats gång på gång i olika dagstidningar, som en förtvivlad uppmaning till alla människor att tänka sig för innan de skaffar en liten kattunge som sommarnöje till barnen under semestern.
Dikten är skriven av min älskade mormor, Viola Wellbrant, som till vår stora sorg lämnade oss runt juletider förra året. Hon har skrivit mycket i sitt liv, och mycket har blivit publicerat i olika tidningar. Hon har även varit med om att ge ut en diktsamling, ”Diktare från Sjuhäradsbyggden” för ett antal år sedan, och ända sedan jag var liten har hon uppmuntrat mig att skriva, även om jag aldrig kommit ens i närheten av hennes nivå. Alla hennes anteckningsblock och papper med dikter har renskrivits av min moster och vi har nu alla i familj och släkt tillgång till dem. De dikter jag kommer att lägga ut här då och då, är sådana som redan blivit publicerade, för att inte riskera att någon annan utger sig för att vara författaren. Tyvärr har det förekommit tidigare, därav försiktigheten, hur tråkigt det än är att det ska behöva vara så. 
Sommarkatten
Nu mörknar kvällen vid stugans knut,
ljuv är september, vi veta.
Ändå vi drar oss till stadens ljus,
när dagarna inte längre är heta.
September månad är skön och ljuv,
men hungrig och hemlös får han smyga
som en tjuv.
Han som var så älskad, gullig och fager,
är nu helt ensam, ledsen och mager.
Nu kallar man honom för raggiga katta,
hur ska han nånsin kunna fatta..
att barnen som smekt och kelat så ömt,
när sommaren gått redan allting glömt.
…
Viola Wellbrant
