…en mycket vanlig syn här hemma de senaste veckorna när vädret varit så underbart. 
Jag har svårt att slita mig på kvällarna, inte bara från datorn (den kan jag ju fortsätta med där inne liksom) utan från hela grejen med att kunna sitta ute så här på kvällarna och till och med nätterna när jag inte kan sova. Det är så himla mysigt, och ikväll har jag även suttit och lyssnat på grannarna som haft en riktigt trevlig familjeträff på en balkong strax under oss. Dom håller igång fortfarande, inte på något stökigt sätt för barnen är med och dom är fortfarande vakna, utan mer på ett sätt som jag själv minns från min barndom.
Vi brukade träffas hela släkten ute hos mormor eller farmor och vi barn fick springa omkring lite friare än vanligt medans de vuxna pratade, skrattade och umgicks, och jag minns hur spännande det var att få vara uppe när det var mörkt. Alla vuxna var lite gladare och fnissigare än vanligt och man fick alltid en peng av nån tant eller farbror. (inte fattade man då varför den där fnissigheten bytts ut till huvudvärk dagen därpå) Nejdå, så farligt var det inte. *skratt* Det var väldigt lite alkohol inblandat när jag var liten. Kanske gubbarna blev lite mer än lovligt glada nångång på midsommar eller liknande, men aldrig så det störde.
Alla dom här gamla mysiga barndomsminnena vaknade till liv ikväll när jag har suttit här ute och lyssnat på den här familjen. Det är med både glädje och vemod jag minns. Glädje över alla fina minnen jag har att plocka fram och tänka tillbaka på. Vemod över att så många av dem som var med då, inte finns hos oss längre. Men det är ju tyvärr så livet ser ut.
Nu är jag nog dock tvungen att ta laptopen och gå in, eller rättare sagt, fly in. Jag vet inte vad det är frågan om ikväll, men knotten håller på att äta upp mig här ute. Vi brukar aldrig ha direkt mycket knott här uppe.
Hoppas ni har haft en riktigt skön dag i allafall, och en mysig kväll. Sov så gott i natt och på återseende i morgon.
