Jag missade tyvärr den här dokumentären på Tv4 igår kväll, eftersom jag låg strandad då. Men min lillasyster Nicole hade messat mig igår kväll angående programmet och idag ringde hon och berättade om det, halvt chockad fortfarande. Jag kan tänka mig att det känns extra obehagligt när man på samma gång sitter med en sån här liten själv och ser hur människor älskar och sköter om en docka som om det vore ett riktigt barn. Själv såg jag det som sagt var inte, men det var ju inte speciellt svårt att hitta Reborn-baby.com på nätet med bilder på ”adopterade” dockor. Och jag tycker nog att det känns lite småsjukt det här. Det är ju faktiskt en ”död” docka, som behandlas som levande. Men samtidigt tycker jag att hela grejen är fruktansvärt sorglig också. Många av de som skaffat de här dockorna, är personer som inte kan få barn. Och man kan ju inte neka till att de är skrämmande verkliga, i varjefall de flesta av dem.
Ja, alla ”bebisar” är dockor…
